New rave-makroner och en hemlighet

Okej att makroner är flickigt och romantiskt, men mina blir alltid i neonfärg, så det är lite mindre fånigt. Jag hade bakat till burkbytet på Brogatan. Kinga fick några som present för att hon är så bra. Alla vet ju redan att hon är cool osv, men hon är också världens bästa att ha när man är depp. Snäll och peppig.

Jag snor Sofias bild för den var mycket finare än min.

Hemligheten till de perfekta makronerna har jag kommit på nu. Man måste vända tills det gör ont. Alltså i själen. Det sitter djupt att man inte får trycka ur all luft ut en maräng, men man måste. Då blir de platta och jämna och inte sådär toppiga. Nu ska jag sluta blogga om makroner på ett tag, lovar. Men många av våra läsare är faktiskt intresserade. Lovar.

Kål+hemstoppad korv=bartallrik på Belle Epoque

Du är trött. Det är fredag. Du behöver vin. Du behöver muntras upp. Du är ganska så rejält hungrig. Du vill inte gå till en afterwork som endast erbjuder smulor av tortillachips.

Du kan Tempos bartallrik utan och innan och vågar knappt erkänna ens för dig själv, att du är rejält trött på deras bröd.

Då går du till Belle Epoque istället.

Deras bartallrik består av: egeninlagd sill, stora bitar ost, bröd, och…. det bästa av allt; egen hemlagad, stoppad korv. Stora och sprängfyllda kommer de inbalanserade på en väldigt ful och konstig bricka. Men vad gör det, när fick man en sådan lyxkorv på sin bartallrik?

Surkålen serveras i en söt minipanna av koppar.

Nu är du mätt och glad.

Psst, ett hett tips är äppelcidern som passar perfa till. Ja, det kanske inte en vinkännare skulle tycka, men det känns lite lyxigare och du blir mer behagligt full än rödtjut.

Oops, glömde nyckelen

Imorgon får Davids kollega ett fint paket hembakade makroner. Som förlåt för att han fick ta sig Trelleborg runt till fots eftersom David tog med redaktionscykelnyckelen till Malmö. Tur att mamma hade födelesedagskalas idag så jag hade bakat.

Paket till cykellös kollega:

Paket till mamma:

Jag bakade Mia Öhrns recept och tyckte det funkade bra. Gillar konsistensen bättre på de perfekta makronerna men det kan hända att jag hade lite för hög temperatur på ugnen idag. Och när vi nu ändå är nere på detaljer, hur fan spritsar man utan att få de små topparna? Alla era tips och idéer i kommentarerna, snälla.

Svart vinbärs-fyllning
(till en sats av Mias macarons)

200 gram svarta vinbär
60 gram gelésocker multi
100 gram smör

Mixa och passera bären. Koka med sockret enligt paketet. Vispa smöret fluffy. Tillsätt bären lite i taget, vispa mellan. Kyl.

Gordon strikes again

At Hotel Le Bristol he encountered a chicken dish for two costing €260. ”I’d get stabbed in this country if I charged that! Even if the chicken had its arse wiped every day by the farmer and they said its feathers were shampooed by John Frieda – I’d be shot. Even if the chicken was delivered by the Queen’s driver and had this little Armani dressing gown on before it got taken to the slaughterhouse.”

Intressant om ett skönhetsopererat exgeni (Gordon = MJ?), men jag tycker faktiskt sällan man ser 25 000 tecken som inte skulle bli bättre av en hård omgång med machete.

Spontangästblogg igen!

Mejl från Legenden Ulf:

”Råkade se råbiffskonversationen. Och råkade häromdagen formulera ett recept på MIN råbiff till en kompis som anser att jag kunde turnera i folkparkerna med den. Den slår garanterat Brogatans, och mogna herrar gillar den särskilt vilket kanske passar till Maggiepappan.

2-4 pers.

Nymalen nötfärs 150-200 gr/pers (mald en gång, inte två)
1-2 dl olivolja
1-2 gul lök
1 knippe persilja
kapris efter behag, typ 50-100 gr avrunna
2 äggulor/pers
2-4 msk dijonsenap
1-2 pressade vitlöksklyftor el fler
salt, peppar, cayennepeppar
ev worchestershiresås några stänk, ev kalvfond några stänk
(Knäckebröd till)

* Lägg fram färsen, äggen och oljan i tid så de blir rumstempererade.
* Finhacka löken och grovhacka persiljan, spara någon nypa av varje (och lite kapris) till dekoration.
* Ta en äggula/pers i en bunke, vispa lite, (här brukar jag ta i kryddor o vitlök eftersom konsistensen blir bättre), rör strilvis i olivolja (ägg och olja måste ha samma temperatur) tills det känns lagom. Blir det inte majonnäskonsistens utan flytande gör det inget, men det är väl målet.
* Rör ner färsen, löken, persiljan, senapen och – på slutet så de inte krossas helt – kaprisen. Blanda väl.
* Smaka av med mer salt, peppar, cayenne, ev lite w-sås, ev lite kalvfond, kanske mer senap.
* Låt gärna stå en stund för smakernas giftermåls skull.
* Lägg upp ett lagom berg/tallrik, gör en grop överst, lägg en äggula där, smycka runt gulan med lite lök, kapris och persilja.
* Aah!”

Något säger mig att jag borde umgås mer med Ulf. Och att det kanske är hans poäng också.

Råbiff åt Pappa

Maggie: Varför kan du inte komma på råbiffsfestivalen?

Jag: Måste hjälpa några att flytta.

M: Kan du inte skicka nån annan?

K: Jag har inga tillräckligt hängivna män just nu.

M: Ska jag fråga pappa?

K: Meh vafan. Jag bjuder din pappa på råbiff en annan dag istället.

Maggies pappa är alltid hjälpsam. När jag fick ett fint pris i höstas och bjöd in alla på facebook och twitter på champagne insåg jag ungefär samtidigt att mitt tåg skulle landa i Malmö en timme efter att Systemet stängt. Så jag frågade på twitter om nån kunde handla champagne åt mig. Maggies pappa, som såklart twittrar, anmälde sig direkt.

Sen researchade han fram den bästa champagnesorten som jag kunde ha råd att köpa några lådor av. Sen åkte han och handlade och la den på kylning. Sen researchade han vidare. Då påträffade han en dålig recension av just den champagnen.

Så han packade ur alla flaskorna ur vinkylen, åkte tillbaka till Systemet och bytte dem till en bättre sort. Sen bar han upp alltsammans och stack hem. Han skulle nämligen köra med ett släp genom halva landet nästa dag och hjälpa någon annan med nånting.

Hela tiden bara garvar han, och är inte alls menlös utan bara helt snäll. När jag skulle rådda champagnen med honom sms:ade Maggie hans nummer till mig. Kontakten hette Pappa, och, ja, eftersom det namnet ändå var ledigt heter han fortfarande så i min mobil.

Och nu ska han alltså få råbiff.

Jag vet att du läser, när passar det?

Råbiffsfestival

It’s a don’t miss.

Därför en matblogg + Hemköp upprättat

Man spanar på nån men är för blyg.

Personen ifråga klickar på länken till ens matblogg från ens FB-profil.

Den blir hungrig och bjuder hem sig själv till en på middag.

Man lagar sina satisfaction guarantee-musslor.

Den tar med champagne och asgod chokladmousse som den gjort själv!

Allt är kul och man får hångla i alla fall litegrann.

Varsågod och ifrågasätt nyttan av att matblogga, gör det.

***

Klipp till kl 19.30 samma kväll:

Det hela kom lite plötsligt och det första jag kom på var musslor. Jag rusade till Hemköp efter ett snabbt beslut att ge dem en ny chans såhär drygt ett år efter deras totala fail.

Fiskdisken stängd! Jag Rain Man, helt blockerad. Kunde absolut inte komma på något annat att laga till min gäst som skulle komma om en halvtimme.

Raggade upp en expedit. Förklarade för henne att jag absolut måste ha musslor.

– Det går inte, det är städat och spritat.

– Snälla.

– De är inlåsta.

– Alltså jag har bjudit hem en karl. Eller han har bjudit hem sig till mig… men du fattar. Jag måste ha musslorna.

– …

– Snälla?

Hon försvinner och kommer tillbaka med ett gäng olika nycklar. Tittar åt vänster och höger. Fumlar. Får upp dörren till fiskförrådet.

Smyger diskret åt mig ett nät musslor. Helt fina.

Hemköp, allt är förlåtet.

Hur man lagar dem? Här, scrolla ner. Minus spaghettin.

Snabbsurkål (I just can’t get enough)

Uppmuntrad av syrlighetssug och öststatsfeelingen i helgens nya butiksfynd, och kanske lite av ett helt tomt kylskåp och akut hunger, gjorde jag snabbsurkål till middag:

Jag blötlade 1 liten näve torkad svamp. Skar 2 potatisar i bitar för att spara tid (kalla mig barbar, varsågod). Kokade och hällde av när de var nästan klara, tillbaka i kastrullen, hivade ner ett par rejäla nävar ur en burk polsk köpesurkål (kapusta kwaszona) plus svampen. Lät koka en liten stund. Svartpepprade mycket.

I polsk kål har man inte potatis. Däremot kokar man den med allehanda kött i många timmar. Potatisen är en genväg till lite mjukhet och mättnad för den som saknar korv, och mitt kylskåp var som sagt tomt. Jag tog en smörklick på slutet. Och så hade jag creme fraiche till, det skulle man aldrig få i Polen.

Jag betvivlar att någon som inte är uppvuxen på surkål skulle tycka det här var särskilt gott men jag blev glad av det. Här finns det riktiga receptet på polsk surkålsgryta, bigos, och lite om vad som skiljer det från en choucroute.

UPPDATERAD: Måste lägga till kvällens soundtrack. Som har just inget med surkålen att göra.

”You will miss sunrise if you close your eyes.”

Ändå okej

Såhär är Malmö: man går nerför en vanlig gata och det är sol och plötsligt är där ett nytt rysk/balkan-livs. Det är ljust och lite tomt och fullt med skitsnygga galna konserver. Bakom disken står en tvåmeters kille med träningsoverall vars fingrar inte är skapta för finmotoriken det innebär att ta betalt i mynt. Man kan ju bli helt glad för mindre.

Typ ”Fläsk i spad” står det på de rosa grisburkarna, kan tydligen även tolkas som motsvarigheten till isterbuk enligt snabbt uppraggad språkexpertis. Även om jag bestämt hävdar att gris och kål makes the world go round köpte jag ingen sån burk.

Jag köpte: chren, riven pepparrot med rödbetor som är gott till fisk eller på macka eller till vitt kött eller… ja till vad som helst egentligen. Hel svartpeppar, chokladkaka, småkex bara för snygghet.

Jättegott surdegsbröd. Håller i två krig. Kryddat med korianderfrö, det är frökapslarna som syns uppepå. Utsökt med bara smör eller filadelfiaost.

Butiken ligger ungefär här.

Jag SKA börja laga mat igen, kanske blir det något skrivet då också. Nu är jag alltid bara sugen på mackor, helst köpe, näst helst sesambröd med ägg och zaatar. Men torget blir bättre och bättre nu, mindre och mindre likt någon sorts förfrusen tredje världskrigsursäkt för ett torg.

Fler och fler av de fina handlarna kommer tillbaka ur sina vinteriden. Igår var han med bäst frukt tillbaka. Han brukar stå halvvägs på högra sidan om man har nästan mot statyn. Man känner igen honom på att han liknar en av pickadiljärerna i tjuren Ferdinand.

Jag började nästan gråta när han köttade in en kladdig apelsinklyfta i min hand som om hela vintern inte hade varit. Apelsinen var fantastisk, hans är alltid det, och lite dyrare. Jag frågade vad avokadoerna kostade och han viskade det konspiratoriskt i mungipan, det betyder att man får ett bättre pris och att kunderna bredvid inte ska höra. Han gav mig tre mycket vetenskapligt utvalda.

Det blir bra, jag tror det blir bra. Vi är igenom.