Tag Archives: hemligheter

Hjärtekrossarhummous, nu med riktigt recept

En karl som redan var förtjust i mig undrade hur det gick med hommousen. Jag svarade att jag kanske inte vågade låta honom smaka den eftersom han skulle bli kär i mig.

Han svarade:

”you can let me taste your hommous, I’ve been brokenhearted before, and it feels good”

Av en lycklig slump vet jag nu hur mycket av allting man ska ha. Så ni behöver inte förlita er på det här gamla flummet.

Till en stor mängd:

Blötlägg ett halvt kilo torkade kikärter i ett dygn. Koka upp i nytt vatten. Häll av vattnet efter någon minut och koka upp i nytt vatten igen. Gillar du att prutta till månen så kan du lugnt koka vidare i det första vattnet. Koka med 1 msk svartpepparkorn och 1 gul lök i klyftor oavsett.

Salta när de är nästan klara, totalt 1,5-2 timmar. Häll av, lägg undan en näve till servering, se bild.

Rör ut en HALV (uppdaterad pga tidigare hjärnsläpp) liten burk tahina – de kommer i två storlekar, den här är lite större än en vanlig konservburk (alltså jag var SÅ NÄRA ett riktigt recept) – med samma mängd vatten. Låt stå och svälla tills det är en ljus fluffig smet.

Kör i mixer ihop med kikärtorna, saften från 4 små citroner, 2 msk spiskummin, 2 dl naturell tjock turkisk yoghurt. Salta efter smak. När det hela är klart, hacka ner 3-4 vitlöksklyftor och mixa lite till. Tjatar man med vitlöken i mixern så blir det beskt, och för mycket vitlök dödar all annan smak.

Om något verkar saknas är det troligen salt, citron eller yoghurt.

Servera med pölar av olivolja, hackad persilja och sumak (se bild igen).

OBS 1. Hommous är inte ett pålägg utan ska i konsistens mest påminna om ett moln. Skopas med fördel meddelst pitabröd, eller i brist därpå tortillas (bilden).

OBS 2. Är mycket nöjd över att ha avslöjat yoghurten som förr var en hemlighet.

Annonser

Glorifierad tabboulehvariant av rester

Som vanligt akuthungrig. Som vanligt inget hemma utom rester och burkar. Då plötsligt händer det!

Jag hackade jättemycket bladpersilja. Skar ut det mjuka ur överblivna grillade kronärtskockor. Skivade smågurkor. Langade ner en halv burk kokt matvete – det är verkligen inte särskilt pepp när det kommer från burk, men fruktansvärt behändigt. Skölj noga.

Saltade och hällde över olivolja och rätt mycket citron. Pudrade över sumak.

Ni har koll på att sumak är hemligheten med tabbouleh va?

Sumak är hemligheten med tabbouleh.

Här är mängderna skockor och persilja. Eftersom alltihop bara är hittepå kan man förstås göra precis hur som helst.

Baka baka liten kaka

Kakan.

Varför googlade han inte?

Därför.

Så fiffar du torkad svamp

Jaha, visste alla andra att torkad svamp ska blötläggas i kallt vatten? Jag visste inte det. Lärde mig av mormor när jag hälsade på henne nyligen.

Polsk svampsoppa:

Blötlägg stor näve torkad karljohanssvamp eller blandade sorter i  kallt vatten. Jag vet, asdyrt om man köper i Sverige. Förutom i valfri polsk butik. Där är det skitbilligt.

När svampen är helt mjuk, koka den sakta i kycklingbuljong som du kokat själv (originalreceptet), eller fuskbuljong, eller kalv (tycker jag är godast), eller mörk ox (blir skarp smak men jag gillar).

Efter ett tag smakar hela buljongen svamp. Red med ett par tsk mjöl utrört i någon dl creme fraiche (smietana) om du vill.

Ha i nudlar eller lane kluski (”hällda nudlar”, en sorts klimp) eller tex uszka, tortelliniliknande små grejer som finns i polska butikens frysdisk. De med surkål som jag trodde så mycket på visade sig dock inget vidare.

Klart.

Obs, polska soppor är inte till för att mätta, utan för att inleda måltiden. De är aldrig sådär matiga som svenska matsoppor.

Utan egentlig koppling till ovanstående: världens finaste youtube. Min kompis Isis som postade det här på Facebook skrev ”Moments like this make me sooo happy to be a sista”. För mig är det bara ren lycka:

Jag skriver det här på tåget till Stockholm där jag ska hämta Stora Journalistpriset. Förhoppningsvis. Håll koll här ikväll!

Pesto 4 real inkl alla hemligheter

Nu när det finns väldigt fin basilika i stora buntar på torget kan man lika gärna göra pesto. Det tar 5 minuter. Resultatet kan inte jämföras med något från en burk.

Tag följande:

+

Rosta pinjenötterna i torr stekpanna. Mixa med parmesanost och en hutt olivolja. Tänk inte på att osten är olika på bilden, det var bara för att jag måste flisa loss det hårda närmast skalet med kniv.

Varken osten eller nötterna tar skada av att bli trashade. Men mixar du basilikan länge blir den militärgrön och smakar gräs. Så kör i den efteråt.

Mixar du vitlök länge blir den besk. Ta den allra sist.

Mängderna är viktiga:

MYCKET basilika, parmesanost, pinjenötter (gärna mer nötter än jag hade den här gången).

LITE olivolja och vitlök.

Det är hemligheten med en god pesto.

Till denna mängd allt annat hade jag två ganska små vitlöksklyftor. Mer blir inte bra. Pesto går ut på en skön harmoni av smaker som du lätt dödar med för mycket vitlök. Don’t go there.

Salta, peppra ev lite. Jag gillar lite pepparsprutt.

Här kommer nästa hemlighet. När du använder peston till pasta, gör såhär:

Lägg en rejäl klutt i botten på en stor skål som gärna är värmd. Häll på en slatt pastavatten från ditt nästan färdiga pastakok och rör ut peston. Det ska inte bli vattnigt, men ordentligt löst. Sen häller du av pastan, rör ihop den noga med peston och ställer fram det hela på bordet to the tune of dina gästers orgiastiska vrål.

Peston ska smaksätta pastan. Pastan ska inte simma i peston. Det är viktigt.

Man kan såklart göra mycket annat med peston. Jag täckte pangasiusfileer med den och körde i ugnen.

Det blev för fettigt, jag la på för tjockt.

Vad är dealen med pangasius? Världens bästa fisk som villigt spelar färsk trots att den kommer från en fryspåse för typ 40 spänn. Förstör den ekosystem? Rycker undan försörjningen för fattiga änkor? Påskyndar växthuseffekten? Bara säg, jag vet ju att det måste vara någon hake.

Till vänster på bilden ett vinterfika som fick spela sallad. Gillade kombinationen med det andra mer i huvudet än i verkligheten.

Glädjesallad trots allt

Jag köpte ett halvt kilo mörklila skärbönor av en enda anledning: att de var mörklila. Efter två minuters kokning kom de ut som gröna.

Happ.  

Trots akut efterjobbethunger hade jag hunnit gå igång på massa lila-relaterat smaksug. Medan jag sköljde och torkade salladsblad tänkte jag på den lilla ko/får-hårdostbiten som skulle passa fint till, och ägg för rolig färgkontrast.

Jag tänkte nog egentligen på rödbetor.

Så när det visde sig vara vanliga grönbönor kändes allt bara trist. Tills jag kom ihåg den grönbruna, sega pumpafröoljan som jag köpte osmakad på Malmö köttcenter i lördags. Som räddade nödmaten till rätt sida om livskvalitetsgränsen:

eksalladsblad

halvtjockt skivade små skrynkliga gurkor från torget

grovriven morot

god burktonfisk i filéer

gröna (FKA lila) skärbönor

småkapris

femminutersägg pudrade med sumak – äntligen mörklila! 

rostade solrosfrön

pumpafröoljan.

Jag svär, jag hällde på en deciliter. Den ersätter både olivolja, balsamvinäger och salt.

Medan jag skriver detta växer insikten om att jag snabbt måste ta mig till butiken och stasha upp så inte ni hinner före.