Tag Archives: sötpotatis

Genial fisk med karibisk inspiration

Eller ”Konsten att stjäla av sig själv och andra”.

Det började med att jag och legenden Ulf åt middag på Carib Kréol. Ulf har bytt blöjor på en av ägarna. Alltså för 25 år sedan. De är i stort sett släkt. 

DSC03820Jag åt grillad tonfisk med tunn blodgrapesås. Såsen var fuskad: blodgrapejuice, apelsinjuice och lite rödbetsjuice. Smart. Asgott. De två orden kan för övrigt sammanfatta det mesta av deras mat. Fast inte för smart, det gillar jag. Inga jävla pulver.

Man fick granatäppelkärnor på salladen, och en gul risotto som var för söt till. Jag tänkte att det hade passat fint med torrt persiskt ris. 

Jag gick med smakerna och pastellfägerna som en envis schlager i huvet tills det var lördag. Det hade gått tio dagar utan att jag ens bredde en macka hemma. Det var dags för en torginsats.

Automatiskt köpte jag sötpotatis och granatäpple, och hundra andra saker. Nästa dag var mitt kök en industriell tillverkningszon. Ett av projekten var en soppa av den här typen. Fast bara lök, vitlök, sötpotatis, vanlig potatis, det gröna från purjo, liten tetra kokosgrädde + lika mycket vatten, buljongtärning, slatt kokosnötvinäger (är fortfarande fascinerad över hur nåt som luktar så vidrigt kan smaka så gott), liten slatt vietnamesisk kryddpasta som stinker chili och fisksås (bara för att buljongen var slut och det behövdes mer smak). När det hade kokat en stund slängde jag ner skivad fin sommarmorot också. 

/uppdaterad: jag glömde kryddorna… de ingick ju i det gamla rececptet under länken, men iaf: hel spiskummin, koriander, kardemumma, en bit kanelstång – obs ej för stor, torkad chili så mycket du vill. fräs i solrosolja först av allt./

Här kom den plötsliga vändningen: F ringde och ville ha mat. Jag bjöd in honom och började sedan rota runt längst bak i frysen. Han tycker nämligen mat är meningslös om den inte innehåller någon sorts kött. Jag hittade en fryspåse med 800 gram hela pangasiusfiléer. 

DSC03853

Efter en fultining (till hälften) bredde jag ut filéerna på botten av en ugnsform och hällde över soppan. Ta-da, gratäng!

Det stod på fiskpåsen att den bara skulle koka upp. Nu var den ju halvfryst, så den fick bubbla i kanske tio minuter i 175 graders ugn. 

Satan så bra det blev! Superfin konsistens på fisken, inte alls söndrig, som att den hade varit färsk. Och väldigt god smak. Mångfacetterad men inte stark. Fräsch, fast jag kan inte använda det ordet om mat utan att tänka på Isobel

DSC03856Man fick koriander och granatäppelkärnor uppepå.

F lagade persiskt ris till. Mycket riktigt passade det.

Riset ska få sitt eget blogginlägg snart.

Annonser

Nördar i var buske

Allt fler kolleger och bekanta kommer överrumplande ut som matnördar. 

Tobias från jobbet, som för mig tills i går bara var känd för krimjournalistik och allmän trevlighet, bjöd på fest för att fira sitt boksläpp. Jag och Niklas drog dit direkt från orgien på Asien, så jag var helt propp. Jag brydde mig faktiskt inte ens om att kolla vad som fanns i köket förrän jag hamnade där i jakt på mera vin tror jag. 

dsc02896Tobias hade gjort de här plocken av sötpotatis som han hade skivat på längden och friterat + tunt skivad ordentligt rosa lammstek + chèvrekräm som innehöll den exakt rätta mängden honung och lite creme fraiche.

Smakerna var alldeles ljuvliga men upplägget också så genialt. Helt kända ingredienser i en form som känns verkligt ny utan att verka sökt eller krånglig, bara perfekt behändig för plock. Sötpotatisens och chèvrekrämens sötma matchade också varann fint utan att det blev för mycket sött. Ja, det var vackert helt enkelt. Jag åt så många att jag fick mardrömmar.

Januarisoppa med solsken för noll spänn

rotsoppaTorget. 

Jag är när som helst beredd att utan tvekan deklarera min oändliga kärlek till torget. 

Förra lördan fanns det knöliga gigantiska sötpotatisar för fem kronor kilot. De hade lite fläckar, men de kändes hårda och tunga, och en torghandlare jag har mycket stort förtroende för lovade att de var fina inuti. Jag köpte en 1,5-kilos.

En annan av mina favorithandlare hade helt sjyssta sockerärter för 20 spänn kilot och koriander som varken var dyr eller billig men såg ut som att den låg uthälld på en kurvig bilkylare iförd endast lågt hängande jobbarbrallor och bara TAAA MIIIG! Jag tog. 

Jaha, de här grejerna och lite annat låg och glömdes bort i kylens mörker. I torsdags kom jag hem sådär ni vet akuthungrig men helt bestämd på att här skulle det ätas riktig mat. Jag högg ner sötpotatisen i bitar och ungefär lika mycket rotselleri, som jag räddade från en undergång i det tysta. Täckte med vatten i en kastrull, kokade upp.

Hittade en gul lök som hade möglat lite längst ut men var okej inuti. Skar den i smala månklyftor, krossade och grovhackade några vitlöksklyftor. Mortlade rätt mycket av mina just nu alldeles särskilt älskade kryddor från Goa: spiskummin, kardemumma, torkad chili (inte mycket), råkade ta grönpeppar i stället för korianderfrö eftersom det var rätt mörkt, och så korianderfrö.

Jag fräste på kryddorna i olja, la till löken, stekte på den ordentligt så den blev brynt, på slutet ihop med vitlök. Jag hade inget citronaktigt men fick syn på Gatorade-flaskan med kokosnötvinäger som jag köpte i Goa. Jag svär, den luktar mäsk. Men visade sig göra susen för smaken. En dryg bottenskyla av den fick åka med i stekpannan, koka upp, reducera lite, och sedan åkte alltsammans ner till rotsakerna. 

Säg att rotsakerna kokade tio minuter före löken, tio minuter efter. Jag gillar när löken har kvar lite tuggmotstånd, kom jag på när jag gjorde pumpasoppa i höstas, denna soppa är för övrigt i stort sett en plankning av det receptet.

Jag slängde ner en buljongtärning också och lite salt. Tog sönder rotsakerna lite mot kastrullens kant med en träslev utan att direkt mosa dem. I sista sekunden upptäckte jag sockerärterna i kylen, slängde ner en stor näve i två minuter. Strödde över hackad färsk koriander.

Sötpotatisens barnsliga sötma och rotsellerins lite vuxna beskhet kompletterade varann väldigt fint, smaker som var för sig är rätt trista blev liksom nya. Och det här med kryddor… hur har jag kunnat knappt använda kryddor förut? De lyfter ju vad som helst. Men släng de gamla malda och spring och köp hela kryddor som är hyfsat fräscha. Jag lovar, det är en god investering. Kolla, jag äter ju saker för fem spänn kilot. 

Jaha, nu undrar ni över den eleganta utgörningen på bilden? I dag när jag skulle äta soppresterna och bre en knäckemacka till upptäckte jag en nästan tom Tasty House-påse i skafferiet. I den fanns några kokosflagor och några sultanrussin. Jag tog det som ett tecken och strösslade på dem. Det lyfte soppan till man kan säga en himmelsk nivå.

Observera att koriandern har legat i åtta dagar i min kyl och fortfarande bara: TAAA MIIG! That’s my koriander.