Tag Archives: plockmat

Halvlyckade tapas i lyxförpackning

En vän bjöd in till öl och tapas på sin takterrass. Jag hade tid, en bytta köpta boquerones och lite hemgjord pesto över.

Vaktelägg är ju grymt snygga och inte alls dyra. I Malmö säljs de bland annat i bästa polska butiken.

Jag kokade äggen i två minuter som jag hade googlat fram. Det var för länge. Egentligen hade jag hellre gjort dem såhär men tyckte det verkade svårt att inte klanta bort.

Varje ägg fick en klutt pesto och en liten bit god soltorkad tomat i olja. Det blev… okej.

De grillade och skalade paprikorna mixade jag med valnötter och lite vitlök och lite balsamvinäger och salt. Det var inte bra tänkt. Jag borde ha skippat nötterna. I alla fall bottnade jag färdigköpa små formar med kläggan och la fiskarna ovanpå. Dem hade jag förbättrat med en extra marinad av mycket citron, mycket torkad chili och mycket hackad persilja. De blev… också okej.

Men. Här kommer sensmoralen: om man duttar lite med presentationen tycker folk ändå att det är fantastiskt.

(Vafan är det för skillnad på boquerones, sardiner och anjovis?

Älskar internet.)

Digestiva chèvrebollar?

Hittade det här när jag googlade koktid för vaktelägg (berättar mer om det sen).

Trots det fåniga namnet, borde det inte vara jättegott?

Nördar i var buske

Allt fler kolleger och bekanta kommer överrumplande ut som matnördar. 

Tobias från jobbet, som för mig tills i går bara var känd för krimjournalistik och allmän trevlighet, bjöd på fest för att fira sitt boksläpp. Jag och Niklas drog dit direkt från orgien på Asien, så jag var helt propp. Jag brydde mig faktiskt inte ens om att kolla vad som fanns i köket förrän jag hamnade där i jakt på mera vin tror jag. 

dsc02896Tobias hade gjort de här plocken av sötpotatis som han hade skivat på längden och friterat + tunt skivad ordentligt rosa lammstek + chèvrekräm som innehöll den exakt rätta mängden honung och lite creme fraiche.

Smakerna var alldeles ljuvliga men upplägget också så genialt. Helt kända ingredienser i en form som känns verkligt ny utan att verka sökt eller krånglig, bara perfekt behändig för plock. Sötpotatisens och chèvrekrämens sötma matchade också varann fint utan att det blev för mycket sött. Ja, det var vackert helt enkelt. Jag åt så många att jag fick mardrömmar.