Tag Archives: handla

Ändå okej

Såhär är Malmö: man går nerför en vanlig gata och det är sol och plötsligt är där ett nytt rysk/balkan-livs. Det är ljust och lite tomt och fullt med skitsnygga galna konserver. Bakom disken står en tvåmeters kille med träningsoverall vars fingrar inte är skapta för finmotoriken det innebär att ta betalt i mynt. Man kan ju bli helt glad för mindre.

Typ ”Fläsk i spad” står det på de rosa grisburkarna, kan tydligen även tolkas som motsvarigheten till isterbuk enligt snabbt uppraggad språkexpertis. Även om jag bestämt hävdar att gris och kål makes the world go round köpte jag ingen sån burk.

Jag köpte: chren, riven pepparrot med rödbetor som är gott till fisk eller på macka eller till vitt kött eller… ja till vad som helst egentligen. Hel svartpeppar, chokladkaka, småkex bara för snygghet.

Jättegott surdegsbröd. Håller i två krig. Kryddat med korianderfrö, det är frökapslarna som syns uppepå. Utsökt med bara smör eller filadelfiaost.

Butiken ligger ungefär här.

Jag SKA börja laga mat igen, kanske blir det något skrivet då också. Nu är jag alltid bara sugen på mackor, helst köpe, näst helst sesambröd med ägg och zaatar. Men torget blir bättre och bättre nu, mindre och mindre likt någon sorts förfrusen tredje världskrigsursäkt för ett torg.

Fler och fler av de fina handlarna kommer tillbaka ur sina vinteriden. Igår var han med bäst frukt tillbaka. Han brukar stå halvvägs på högra sidan om man har nästan mot statyn. Man känner igen honom på att han liknar en av pickadiljärerna i tjuren Ferdinand.

Jag började nästan gråta när han köttade in en kladdig apelsinklyfta i min hand som om hela vintern inte hade varit. Apelsinen var fantastisk, hans är alltid det, och lite dyrare. Jag frågade vad avokadoerna kostade och han viskade det konspiratoriskt i mungipan, det betyder att man får ett bättre pris och att kunderna bredvid inte ska höra. Han gav mig tre mycket vetenskapligt utvalda.

Det blir bra, jag tror det blir bra. Vi är igenom.

Annonser

Den lilla negern

DSC03962

Murzynek är en polsk chokladkaka. Min mormor brukar göra den med vågigt gaffelmönster i glasyren. Murzynek betyder ungefär ”den lilla negern”.

Jag ska inte göra utlåtanden om hurudant det polska samhället är eftersom jag sällan vistas där, men en utbredd och ogenerad nedlåtenhet mot allt främmande är en återkommande irritationsfaktor.

För några år sedan fick jag ett skvaller om att en vagt bekant tjej från när jag var liten hade gift sig i Amerika.

– MED EN NEGER!, visk-skrek skvallraren andlöst med uppspärrade ögon.

Jag hade fortfarande inte fått veta vad maken hette eller vad han jobbade med när den rafflande fortsättningen följde:

– OCH NU HAR DE FÅTT BARN!

– Jaha, bor de i Polen eller i USA?

– OCH DET SYNS JÄTTEMYCKET!!!

– Ärligt talat, vore det inte mer oroande om det inte syntes?

– ALLTSÅ DET SER UT SOM ETT NEGERBARN!

Shake-and-bakeförpackningen på bilden kommer från bästa polska butiken, som har flyttat ett halvt kvarter till större. De har utökat sortimentet ordentligt.

För nybörjare rekommenderar jag:

* Piroger. Finns både färska och frysta av superkvalitet, 20-25 spänn för ett halvkilo. Släng i kokande vatten, när de flyter upp är de klara. Egentligen ska man ha smörstekt lök och/eller bacon till. Det är hårt. Egentligen ska man givetvis också göra pirogerna själv. Jag håller på uszka (öron, liknar tortellini) med surkål och svamp. De är egentligen till soppa men goda att äta baraså. De söta med körsbär etc är inget vidare.

* Flottyrmunkar. Butiken importerar färska bakverk, jag tror dagligen. Munkarna är något helt annat än de svenska. Sega, brödiga, med goda fyllningar. Prova också det vanliga vita brödet, stadigt och gott.

* Korv. Polska korvar är aldrig starka men ofta vitlökskryddade. De goda är de riktigt torra som man skalar och skivar på macka av det vita brödet ovan. Också bra till bigos förstås. Håll undan för den vita korven, den smakar som den ser ut.

* Mjölksyrade gurkor. Egentligen är det ovärdigt att köpa, man måste lägga in själv, men herregud, livet är en rätt förnedrande tillställning och ett burkköp mer eller mindre kommer inte ändra på det. Ta de som är ”kiszone”, de andra är ättikssyrade som de svenska.

* Hudkrämer. Min morsa, som annars har katastrofalt dyr smak för parfym och smink, importerade länge ansiktskrämer från Polen. Där finns nämligen även riktigt feta krämer för folk med torr hy, ofta med kamomill. Stor hylla finns.

* Sylt/marmelad, om du är en godisgris. Polska sylter är jättesöta. Ibland kan man behöva det. En annan jättegod sak är kompotter (”kompot”) av exempelvis körsbär, fast det såg jag inte om de hade när jag var inne i går.

Om någon vill baka negerkakan finns ett random recept här.

Godaste sorten

DSC03294

De här små platta är sötare och köttigare än andra persikor. Spana också in den rosa-vita färgskalan. Persikor och nektariner i de färgerna brukar vara sötare än de röd-gula.

Jag är egentligen emot frukt till ost, men provade persika till jättemogen, fluffig Delice Andrée häromdan. Det funkade.

Gris, kål och att konsumera Japan ur krisen

Den sista måltiden i Japan (eh, förutom en andra efterrätt på jättefin lätthalstrad sushi):

dsc02803

Den första måltiden i Malmö:

dsc02814Cocoon-Brogatan, 0-2. För lite syra i den japanska surkålen, och inget rökt fläsk. Den japanska bratwursten var fin men Brogatans finare. 

Min hemförda shopping:

dsc02817

Längst upp, vänster till höger: kombu, andra alger, grönt rostat sojabönspulver, svarta sesamfrön, blandad algsallad.

Nästa rad: torkade hela sharonfrukter som världens bästa kollega och hennes käresta ska få i present, nudlar från Kazukos mamma, särskilda inlagda bambuskott som man har till ramen, torkade surplommon (som Lisa hävdar är en sorts aprikoser, pffff), torkade vongole, hela torkade småkrabbor (snacks), tre sorters torkade fiskflagor från Kazukos pappa, torkade tonfiskflagor.

Nedre raden: man ser bara kanten av en burk med Kazukos mammas hemgjorda femåriga umeshu (surplommonkonjak), Kazukos syrras sojasåskolor, Kazukos mammas syltade kumquats, picklade hela fina beska löv som jag fick av en farbror på fiskmarknaden, sesamfrö/nötmortel med räfflad insida, två livstidsförbrukningar av en blandning av natrium och kalium till ramen från Kazukos pappa (återkommer med rapport om det) som jag smugglade snyggt genom tullen på Kastrup, torkade skivade bläckfiskarmar (snacks), saltade rostade macadamianötter.

Muhahahaha.

Hur väljer man mango?

mangoDet här är inte första gången jag tror jag har greppat hur man gör. 

Jag har noterat följande: 

* Utseendet är rätt ovidkommande. Goda mangos kan va gröna, gula,röda,  potatisskalfärgade från Pakistan.

* Hårdhet = dåligt. 

* Överdriven mjukhet = dåligt. 

Men tex i lördags köpte jag två st ur samma låda. De kändes ungefär likadant och såg ungefär likadana ut. Den ena – den på bilden – var paradisisk, sötsyrlig, mjuk, otrådig. Den andra var till största delen rutten (fast det som inte var ruttet var jättegott). 

Har någon några tips?

Vinterfika med frukthandlarens dotter

Att handla fänkål: 

Välj de små och runda exemplaren, de är sötast. 

Rådet kommer från min vän Amal, som är uppvuxen i flyktinglägret Jenin, där hennes far har försörjt fru och fyra barn i ett helt liv på att sälja frukt och grönt, först från en kärra, sedan i en butik. För förtjänsterna har han också kunnat bygga ett rejält hus och betala för bra utbildningar åt de tre döttrarna och ett grandiost bröllop åt sonen.

Amal är ointresserad av mat, men kunskapen om råvarorna är inbyggda i hennes system efter alla eftermiddagar i pappas knä i butiken, alla diskussioner mellan föräldrarna hemma om vad som är fint just nu och vad som kanske kommer i nästa vecka.

De där kunskaperna kommer uthoppande ur Amal i förbigående ibland, men det gäller att lura in henne i grönsakssituationer. För det mesta har hon dock fullt upp med att göra radio och teve och diskutera politik medan hon bälgar mordsött kaffe och kedjeröker starka cigaretter.

Tills vidare kan jag dela med mig av hennes vinterfika – det är snarare en dessert än en sallad – med fänkål och apelsiner.

Köp fänkål av ovan nämnda modell. Plocka isär den såhär: 

Skär av botten och toppen. Om det finns tjocka fibrer, skala av dem nerifrån (det är alltså den ände det inte växer grönt i). Jag kan inte visa det på bilden eftersom jag måste hålla mobilen med ena handen. 

Inte så mycket att säga om det här, eller hur. 

 

 

Klyfta. 

 

 

Servera tillsammans med filéer av apelsin. Salta eventuellt litegrann om du är lagd åt det hållet. 

(Hopas ni har överseende med det orangea sticket i bilderna, det är min kökslampa som gör bordell av allting.)

Livets gåtor: grönländska tomater?

Personalmatsalen är inte bara bäst på gamla rester och tokiga namn. Utan även på att hitta sämsta möjliga exemplar av varje grönsak. Det är en fullständig gåta hur man får tag på såna här tomater i september-oktober: 

Har de sparat dem sedan januari? Importerat dem från Grönland? Odlat i ett växthus med ogenomskinliga väggar? Kolla de här: 

De kostar tolv kronor kilot på torget. Kallhusodlade. Jag vet inte om det räknas som fint eller fult, de är i alla fall spänstiga, söta och kompakta – du kan skära dem med en slö kniv och det skvätter inte ur dem. De är motsatsen till vattniga. Fruktköttet är mörkare än skalet, åt det rosa hållet.

På krogarna bara några meter bort serverar de tomater likadana som i vår personalmatsal. Kan det vara billigare än tolv kronor kilot att hasa hem dem någon helt annan stans ifrån? 

Okej, du har dina tomater. Pricka dem och ge dem ett snabbt dopp i pastavattnet innan du slänger i pastan. Dra på en traktörpanna med olivolja på fullt fräs. Skala tomaterna och släng ner dem i grova bitar. Typ en stor eller två små tomater per person, inte för många. Låt fräsa på ordentligt så att ytan karamelliseras. Akta ögonen!

Släng i skivad vitlök, låt fräsa runt, sedan en skvätt balsamvinäger, salt och en hög småkapris. Ställ åt sidan tills pastan är klar. 

Spara lite av pastavattnet. Låt tomatsåsen fräsa in i pastan. Justera med pastavatten så det inte blir torrt. Blanda ner riven parmesan på slutet. Servera med hackad persilja, mer parmesan, svartpepper ur kvarn och kärlek. 

Det är inte vaselin utan ånga på linsen.