Ja, iaf om det är nån av chokladsmakerna

Sabzi på burk

Fanns i snusaffären på Claesgatan. Stekt sabzi står det, samma märke som den torkade. Visst är man spontanskeptisk?

Förresten blev det nästan slagsmål när någon trängde sig i äggkön, och någon annan anklagade en för att tränga sig, fast han hade köat jätelänge. Man borde jämt liveblogga från torget.

Gårdagens bakade ost

Rätten kommer från mattidningen Dish, som jag köpte i ett svagt ögonblick på centralen. Ibland går jag in på pressbyrån när jag väntar på bussen och jag handar alltid för många, dyra, utländska tidningar. Fast bara den här idén är värd de 150 (hundrafemti!) som tidningen kostade mig.

Man sätter alltså in osten i sin papp/trälåda, med locket på, 200 grader i 20 minuter. Under tiden skär man upp gott bröd, lägger upp den franska, tunt skivade skinkan och skär salamin i tunna skivor. Cornicongerna kan vara kvar i sin burk. Vill man kokar man små, fina potatisar också.

Osten på bordet och doppa! Till det hade vi en sallad med juliennat: päron, endive och selleri dränkt i dijonvinaigrette. Vi drack en riesling till på mammas inrådan.

Efteråt drack vi en calvados från 1945. Äpplena hade skördats -44 och på grund av kriget bara destillerats en gång. Jag tyckte mest det smakade sprit, historisk äppelsprit.

Bara så ni vet

Ikväll ska jag och pappa baka en fransk vitmögelost och doppa campagnebröd i den. Med cornichons, bayonneskinka och en salami som jag glömt namnet på, men man får mustasch när man luktar på den.

Sedan ska vi äta en älg.

Vad ska ni göra?

Bästa hemmagjorda pizzan ever

Jag har precis ätit världens godaste pizza. Och den har jag gjort själv. Den var godare än på Pizzeria Tungare i Murter

och godare än i Cefalu på Sicilien. Vilket jag alltid tidigare hävdat är helt omöjligt.

Jag har gjort degen 1000 ggr tidigare men ikväll blev den helt makalös. Det kändes som att den skrattade när jag kavlade ut den på plåten, gjorde inget motstånd alls och blev så tunn att den höll på att falla sönder när jag skar upp den. Det är ett bra betyg.

För första gången gjorde jag inte egen tomatsås utan använde en färdig tomatsås som T brukar köpa när han är för hungrig för att tänka. Den ska jag köpa nästa gång jag gör pizza. Hemmagjord tomatsås är gott till allt annat, men den här såsen från Zeta passade perfekt till just pizza.

Till er som börjar räkna upp E-nummer i färdiga såser: Ät fallfrukt och lev tills ni är 120. 

Här är receptet. Jag har själv nästan ätit upp en hel plåt så den räcker precis till två personer som gillar mat.

25 gr jäst

2 1/2 dl fingervarmt vatten

2 msk olivolja

lite salt

mjöl

Rör ut jästen i vattnet, tillsätt salt och olja och när det är ihopblandat, tillsätt mjöl och knåda ihop degen tills den släpper och fortfarande är smidig.

Jäs under duk i 30 min.

Kavla ut degen på en inoljad bakplåt. 

Bred ut tomatsås, färdig från Zeta

Skiva skivor av fast mozzarella som inte ligger i lake

lägg ut bitar av sardeller på burk och svarta oliver med kärnor.

Ingen salt behövs, men mkt svartpeppar.

In i ugnen på 225-250 grader så länge att osten får ordentligt med färg, degen ska inte vara kladdig men inte heller hård.

Lägg på färsk basilikablad, häll upp rödtjutet, ta en tugga och känn lyckan över hur gott mat kan smaka. 

Ännu en omelett – nu med inspiration från Sumpan

Ni kanske tycker jag tjatar om ägg. Men det är faktiskt en av världens mest underskattade råvaror. Om ägg vore dyrt skulle man äta det jämt, som nån klok person sa. Det är ju inte klokt att man får en så god, snygg, mångsidig, nyttig, snabblagad och mättande råvara för ett par spänn.

Mina kommer från torget, de är små och skitiga och gulorna är illgula, nästan röda. 

Jag vaknade i mörkret under en filt i soffan. Jag hade legat där sen jag kom hem från jobbet. Jag har en rätt stor sak att skriva som måste vara klar imorgon förmiddag. Jag hade hjärtklappning och trodde jag skulle dö igen. Jag tvingade mig till att tänka igenom kylskåpet. 

Släpade mig upp, skar en illgrön paprika i bitar, stekte dem hårt i rätt lite olivolja i min nya stekpanna – wauw vad lätt det är att steka saker när inte all beläggning är borta! Grön paprika tycker jag är rätt meningslös utom just när man steker eller grillar den till delvis svart. 

Nu kommer den mat-teveaktiga delen: jag tog fram byttan med svampinjoner som i ett annat sammanhang hade stekts i tjocka skivor på mellanvärme utan fett så att vätskan kom ut, fått vätskan inkokad, och bara för jag tänkte på Patrik även fått koka i sig en rätt ordentlig skvätt madeira. Jag hade ingen sherry.

När de hade stekt ihop en stund på lite lägre värme hällde jag ner en lätt omrörd omelettsmet på fyra ägg (små), fyra av farmors nysilverdessertskedar vatten (eftersom äggen är små, annars matskedar), salt, mycket svartpeppar.

Medan omeletten stekte fixade jag Jochanans vintersallad, senast jag tjatade om den handlade det om hur man plockar isär grapefrukt. Kolla nu här smartaste sättet för avocado:

Man halverar den alltså, hugger kniven i kärnan och rycker ut den, håller skalet i handen och skär skivor eller bitar eller vad man vill ha, och pluppar sedan ut dem med en matsked. 

Ni som brukar skala avocado med kniv: ni kan sluta med det nu. 

Det är ju säsong men jag tycker det är svårt att välja rätt. Inte om man är någonstans nära där de växer förstås, då är de alltid bara fina. Här måste man köpa dem rätt hårda och lägga framme, om det är bråttom ihop med äpplen och tomater (som man ju tyvärr inte kan använda till något annat än avocado-kuvös för tillfället, huvva). 

I alla fall: på en assiett la jag upp avocado med pomelo, grapefruktens sötare och mer grönsaksaktiga släkting, originalmedlem i Jochanans sallad. Struntade i dressing, flingsaltade bara.

Puh, kommer nån ihåg omeletten som salladen var tillbehör till? Jag lyfte lite i den men lät den annars va tills den knappt stannat. Stjälpte upp den – klarade den NÄSTAN. Har jag för mycket vatten? Varför håller mina omeletter inte ihop? De är SÅ fina och sen går de sönder.

Jag tog rätt mycket färsk basilika på. Det passar så fint med ägg. Mycket gör det.

Grillad zucchini

Mina kängor har tappat högersulan. Den flärpar under mig när jag går. I veckan skrattade Hermod åt den. Där passerades gränsen för när det kändes ok att använda dem ändå. Igår drog jag sönder dragkedjan till mina stövlar. Så nu har jag bara sommarskor och högklackat kvar.

Klockan är 11.37. Vi äter Nick Drake-frukost. David kokar gröt, jag äter mackor med smör för vi har inget pålägg. Vill man göra ett själv kan man göra så här:

Grillad zucchini

3 små zucchini
olivolja
citron
salt
peppar
honungsdroppe
lite mynta

Gör så här:

1. Skiva zucchinin tunt, 3-4 mm på längden. Värm en grillpanna mycket varm. Pensla zucchinin med olivolja och grilla på båda sidor tills den är mjuk och har fina ränder. Dela på mitten om bitarna är för stora.

2. Blanda olja, citron, salt, peppar och honung till en liten dressing. Lägg ner zucchinin efter hand som den är klar. Rör runt och vänd ner hackad mynta.

Också gott som tillbehör till det mesta.

Dubbellagad fläskkarré med plommonsås

Igår när vi kollade på ”W” (och åt sesambröd, hommous, grillad, marinerad zucchini, oliver, tomatsalsa, chips, två sorters ben & jerrys, fikon, vin, folle, te, kaffe) slängde jag in en bit fläskkarré i ugnen inspirerad av Lisas recept.

Idag stekte jag den i tärningar med ljus soja, sambal oelek, mycket vitlök och ingefära. Det blev urgott: krispigt, mjukt, salt och starkt. Vi åt med hårdstekta haricots verts kryddade med vitlök, fisksås och soja + ångkokt kinesisk broccoli med sesamolja + plommonsås. (annat på bilden: ris och min tumme.)

Det känns väl inte riktigt som plommonsäsong, men på Möllan har det varit det hela veckan.

Plommonsås för två

4 plommon
1 stjärnanisstjärna
1 liten, extremt finhackad vitlöksklyfta
lite smulad, torkad chili
1 tsk finhackad ingefära
1-2 msk socker (behöver justeras beroende på syran i plommonen, jag vill ha min sås rätt söt)
1 stor tsk kinesiskt vin
salt
1 tsk ljus soja

Skär plommonen i centimeterstora bitar.  Blanda med resten och låt koka ihop en halvimme eller så, tills bitarna blivit sås som tjocknat. Smaka av med mer socker eller salt eller surt.

Kvällspromenad i världens roligaste stad

Sarah säger att den här köttaffären ser ut som en polsk strippklubb. Jag vet inte, likheten framgick tydligare när man såg den blinkande julgransbelysningen på tobakskiosken bredvid.

Observera de eleganta högdagrarna i köttfärsen, såna som säger pling i leendet.

Mittemot butiken ligger ett område med tysta, släckta trevåningslimpor. På baksidan går en tungt trafikerad väg och på andra sidan den finns en bensinmack.

Blänket i njurarna. Fint.

Just nu sitter jag i Maggies soffa och stoppar i mig följande:

chips

Ben & Jerrys med 2 sorters kaksmak

hummous

oliver

te

folköl

florsockrade fikon,

som ser ut precis som fikonen palestinska tanter brukar sälja från skynken utbredda på marken vid Damaskusporten i Jerusalem. Hemtorkade och hemsockrade förstås. Små mjälla moln som smälter i munnen, en essens av paradiset om paradiset ska vara sött (vilket absolut inte är någon självklarhet).

 

De här köpte jag i en plastförpackning på Al Hilo. De är faktiskt helt okej.

Misslyckad vinterkyckling

Det fanns superfina blodapelsiner på torget, små jättemjuka med ljust skal och mörkrött kött, mmmm, vuxensmak. 

Eftersom alla grönsaker är sorgliga nu tänkte jag en sån enfråge-rätt: blodapelsinbräserad kyckling. Och så fick jag en vision om smulig grönmögelost som skulle smulas uppepå. Jag pladdrade och pladdrade om visionen på Möllans ost, och han den unga ljusa killen lyssnade artigt med kisande ögonglipor, och jag försökte med ”jag sa inte att det nödvändigtvis var en väldigt bra idé, men om man får en vision måste man faktiskt testa, tycker inte du”. Jo det tyckte han. Gorgonzola verkade passa minst akut dåligt till, tyckte han, trots att jag mer var inne på smul. 

I alla fall, jag skar en gul lök i fina små månar, fräste i olivolja, grovt skivad vitlök på slutet, la åt sidan. Delade en kyckling i åtta delar, stekte dem också, rev det yttersta av skalen från tre blodapelsiner på rivjärn, stekte med på slutet, la tillbaka löken i traktörpannan, hällde ner saften från de tre apelsinerna, la till några kvistar rosmarin från den stendöda krukan i fönstret, salt, mycket svartpeppar, la på locket, sänkte värmen men det fick fortsätta bubbla rätt ordentligt. Vände på kycklingbitarna efter 10-15 min, det hela tog kanske en halvtimme men det kan ha varit 20 minuter också. 

Visst borde det här ha blivit gott? Det blev det inte. Smakerna gifte sig inte. Det fanns för lite umami. Kanske kunde man ha fuskat med buljong/fond, kanske parmesan, kanske lite gris, varför tänkte jag inte på parmaskinksnutten i kylen?

Det dumma är också att jag glömde gorgonzolan. Jag tror ändå det är helt fel, apelsinsyran kommer förstärka det fadda i osten. Jag borde ha gått på min känsla och tagit nån smulig. Kanske borde man tänkt mer åt feta-hållet?