Ännu en omelett – nu med inspiration från Sumpan

Ni kanske tycker jag tjatar om ägg. Men det är faktiskt en av världens mest underskattade råvaror. Om ägg vore dyrt skulle man äta det jämt, som nån klok person sa. Det är ju inte klokt att man får en så god, snygg, mångsidig, nyttig, snabblagad och mättande råvara för ett par spänn.

Mina kommer från torget, de är små och skitiga och gulorna är illgula, nästan röda. 

Jag vaknade i mörkret under en filt i soffan. Jag hade legat där sen jag kom hem från jobbet. Jag har en rätt stor sak att skriva som måste vara klar imorgon förmiddag. Jag hade hjärtklappning och trodde jag skulle dö igen. Jag tvingade mig till att tänka igenom kylskåpet. 

Släpade mig upp, skar en illgrön paprika i bitar, stekte dem hårt i rätt lite olivolja i min nya stekpanna – wauw vad lätt det är att steka saker när inte all beläggning är borta! Grön paprika tycker jag är rätt meningslös utom just när man steker eller grillar den till delvis svart. 

Nu kommer den mat-teveaktiga delen: jag tog fram byttan med svampinjoner som i ett annat sammanhang hade stekts i tjocka skivor på mellanvärme utan fett så att vätskan kom ut, fått vätskan inkokad, och bara för jag tänkte på Patrik även fått koka i sig en rätt ordentlig skvätt madeira. Jag hade ingen sherry.

När de hade stekt ihop en stund på lite lägre värme hällde jag ner en lätt omrörd omelettsmet på fyra ägg (små), fyra av farmors nysilverdessertskedar vatten (eftersom äggen är små, annars matskedar), salt, mycket svartpeppar.

Medan omeletten stekte fixade jag Jochanans vintersallad, senast jag tjatade om den handlade det om hur man plockar isär grapefrukt. Kolla nu här smartaste sättet för avocado:

avocadoMan halverar den alltså, hugger kniven i kärnan och rycker ut den, håller skalet i handen och skär skivor eller bitar eller vad man vill ha, och pluppar sedan ut dem med en matsked. 

Ni som brukar skala avocado med kniv: ni kan sluta med det nu. 

Det är ju säsong men jag tycker det är svårt att välja rätt. Inte om man är någonstans nära där de växer förstås, då är de alltid bara fina. Här måste man köpa dem rätt hårda och lägga framme, om det är bråttom ihop med äpplen och tomater (som man ju tyvärr inte kan använda till något annat än avocado-kuvös för tillfället, huvva). 

I alla fall: på en assiett la jag upp avocado med pomelo, grapefruktens sötare och mer grönsaksaktiga släkting, originalmedlem i Jochanans sallad. Struntade i dressing, flingsaltade bara.

Puh, kommer nån ihåg omeletten som salladen var tillbehör till? Jag lyfte lite i den men lät den annars va tills den knappt stannat. Stjälpte upp den – klarade den NÄSTAN. Har jag för mycket vatten? Varför håller mina omeletter inte ihop? De är SÅ fina och sen går de sönder.

Jag tog rätt mycket färsk basilika på. Det passar så fint med ägg. Mycket gör det.

Annonser

13 responses to “Ännu en omelett – nu med inspiration från Sumpan

  1. Tänkte först skriva att jag använder mjölk istället för vatten men det är ju när jag gör äggröra.
    Fast det kanske funkar här med? Jag tror att jag tar hälften så mycket vätska som antal ägg, alltså 2 msk vatten/mjölk till 4 ägg.
    Lycka till med texten och dö inte.

  2. Och när man hugger kniven i kärnan så hoppas man, efter särskilt någon extra blodutgjutelse att den a) ska träffa rätt och så hårt att den bara går att vrida ut på första försöket och b) att man inte behöver lägga tryckförband.
    Word from the wise, använd inte den tandade men jävligt vassa brödkniven, få inte in den långt nog i kärnan när du hugger den och när du börjar vrida så släpper alltsammans. fyra stygn på akuten men vad gör man inte för konsten… eh maten var det ju 😉

    Om du gillar ägg och kyckling och därtill ris så vet jag en japansk rätt du nog skulle gilla, oyako donburi.

  3. Vem har sagt att inte mat är konst?:)
    Coolt med stygnen, har fått något snyggt ärr?

  4. Jag skulle säga att värmen är det viktigaste för omeletten, som nummer två vätskan. Har bara lyckats ordentligt med omeletter på gasspis, här i svedala är ju el tyvärr standard…
    Måste försöka få upp lite recept nu sedan du länkat till mig då.

  5. Skit i vattnet helt och hållet så pajar den inte. Vattnet tillför ju ingen smak heller, det bara gör att den pajar lättare. Mjölk gör inte heller någon större skillnad smakmässigt. Däremot kan jag rekommendera en (liten) skvätt grädde eller creme fraiche, men i så fall inte mer än någon matsked till två stora ägg. Jag har aldrig fattat varför det i nästan alla omelettrecept står att man ska vräka i vatten eller mjölk. Helt meningslöst.

    Här är en grym omelettsmet:
    2-3 ägg
    Finriven parmesan efter smak
    En klatt creme fraiche om man vill
    Några droppar tryffelolja

  6. Henrik: jaha, när du säger så verkar det förstås helt logiskt. Jag är ingen stor kokboksläsare men litar på två när man, du vet, vill ha facit: Annas och Cordon Bleu. I båda står vatten. Men nu ska jag prova utan.
    Patrik: vilken värme är bra då? Jag trodde det INTE skulle va för hög värme? (Också Annas + Cordon B.) Ang recept: det är rätt uppfattat.

  7. Kanske funkar det med mer vätska om äggen är riktigt färska, men min erfarenhet är att det bara sabbar. Ungefär så här brukar jag göra omelett, det blir sällan misslyckat:

    http://www.bbcgoodfood.com/recipes/1669/ultimate-french-omelette

    Dock står det ”medium heat” i det receptet. Jag brukar inte göra så, utan istället köra på rejält hög värme, det är snyggt när den blir så där gyllenbrun.

  8. mina ägg är asfärska. omeletten blev också gyllenbrun, och god. bara inte sammanhängande.

  9. Hmm, då har det inte med färskheten att göra i alla fall… för övrigt måste jag testa detta nån gång, det ser jävligt coolt ut:
    http://airamsmat.webblogg.se/2008/march/lyckas-med-omeletten.html

  10. jag vet inte, lite snubbigt på nåt vis? det blir ju en helt överdriven monsteromelett. jag gillar mina tunna och lite krispiga.

  11. Haha, jag är precis tvärtom. Jag brukar skaka ihop den till en limpa ibland i pannan, det är väl om möjligt ännu snubbigare. 🙂 Fast även då kan ju ytan bli krispig om man steker på hög värme.

  12. Det blev ett jättesnyggt ärr :). I den mån man nu samlar på ärr. Det blödde som tusan, kunde inte använda den handen på tio dagar men snyggt blev det 🙂

  13. Pingback: Äntligen omelettförlösning « pre-tequila

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s