Berlin is calling – för femtielfte gången

Mer mattips från staden jag aldrig tröttnar på.

1. Stället Monsieur Vuong på Alte Schönhauser Str. 46 serverar den bästa vietnamesiska maten jag har smakat utanför själva Vietnam.

Jag åt galet god anka som var strimlad i bitar ned i en nudelsallad med massor av cashewnötter. Detta sköljdes ned med ananas- och vodkadrinkar, fullproppade med färsk mynta.

Maten glömde jag som vanligt att ta bild på, kommer alltid på det när den värsta hungern har stillats och då är den inte särskilt bildvänlig, men kika in på hemsidan som finns länkad här ovanför.

Utanför stället ringlade sig värsta kön under hela tiden vi satt där, men den betades av rätt snabbt så misströsta inte.

2. Foccacceria på Fehrbelliner Straße 24 är det ultimata matstället dagen efter en utekväll i Berlin. Frukost intogs här klockan 15  efter klubbnatt i Kreuzberg. Tips från coachen; beställ minst två slices vardera, och missa inte den med salami.

3. Bästa hängstället är definitivt Altes Europa på Gipsstraße 11. Det här är ett ställe som känns som taget från en snygg fransk film. Sitt och läs, dagdröm att det är din egen bar och restaurang, spana på folk eller ät en bit plommonpaj, allt funkar här.

Anledning att åka till Berlin #3

Safran, Oranienstrasse 172

Ok, man kan stanna i Malmö och gå på Hollywood istället, men på Safran (som Linda skrivit om tidigare) kunde man få alla grytor på samma gång. Koko sabzi och massa roliga salladstillbehör, ändå billigt, kanske 15 euro för allt. De hade lunchrätter för runt 5 euro också, men de var rätt trista jämfört.

Dessutom, i Berlin kunde man smyga in på fina stället mittemot och dricka varm choklad med espresso.

Ät som en Berliner!

Berlin var ljuvligt. Självklart på flera olika sätt, men det jag fokuserade på var sjävklart matutbudet. Därför kommer här en rapport över de bästa matställena och matupplevelserna. Någon annan får skriva om deras klubbar, öl, sköna hus och allt annat.

Brunch intogs på och runt Weinbergsweg vid Rosenthaler Platz. Kvittar typ vilket ställe du väljer, alla har suveräna brunchtallrikar med mycket mat till bra priser. 

Min favorit var Fleury, ett franskt ställe där man nästan rördes till tårar när de snygga servitriserna bar ut beställningen.

Så här kunde det exempelvis se ut under en av alla dessa underbara dagar:

 

Tyvärr tog jag aldrig någon bild på deras kebab, men kebaben i hörnan på Rosenthaler Platz och bakom stationen mot klubben Bergenheim var helt makalös. De var fantastiska av två anledningar:

 

1. Brödet. Det här var liksom mer som bröd från en riktigt fin limpa, fluffigt vitt bröd med hård skorpa. Brödet, som hade grillats lite, sög upp såsen vilket är tusen gånger bättre än våra bröd här hemma där all sås lägger sig längst ned i plastpåsen som är virad runt kebaben och som gör det till ett litet helvete när man kommer till slutet av måltiden.

 

Här var det lätt att trycka i sig hela kebaben på ett snyggt sätt.

 

2. Såsen. Fast de även här frågade om man vilken sås man ville ha, och de också hade vitlök, mild och stark, och man som vanligt bad om ”blandad” var det andra smaker. Jättekonstigt men det var så. 

 

Mysigaste caféerna och en hel del finfina restauranger och ölhäng fanns här på Oderberger Strasse.

 

Här är ett exempel.

 

Eftersom jag aldrig säger nej till en trerätters middag, även om det blir vid lunchtid, var Café Brel vid Savignyplatz det perfekta stället för mig. Tre rätters lunch för 100 kronor, sjukt gott och supermysigt med en konstant leende servitör som såg ut som en korsning mellan Ralph Finnes och David Craig (inte Craig David).

 

Efterrätten var den minst goda, och tyvärr det enda jag tog bild på. Det andra, en soppa till förrätt med färsk ingefära, och huvudrätten som beståd av en gryta med kött och stekta kantareller, slank ner snabbt som attan.

 

 

Och, självklart, sparar jag den ultimata matupplevelsen till sist. Jag känner och märker att jag skriver som om jag vore en upphetsad sportreporter, men jag är lite speedad och klockan är mycket och jag blir bara hungrigare och hungrigare för varje tangenttryckning jag tar.

 

Det bästa vi åt var sista kvällen i Kreuzberg, på en persisk restaurang.

Fråga mig inte vad rätterna heter för det har jag glömt. Jag kan dock tänka mig att Kinga kan vara min livlina här och fylla i.

 

Efter myntateet, som vår vackra och flörtiga servitris serverade oss, (killarna i sällskapet var på sjukt bra humör under hela middagen) 

dukades de här rätterna fram på bordet.

 

 

 Alltså, en rätt bestod av jättegott mört kött med valnötsås, en rätt hade mycket ingefära tror jag, och den bestod nog av kyckling.

Jag skäms, men jag kommer inte ihåg.

 

Däremot kommer jag ihåg att det var en himmelsk matupplevelse plus att det var typ 25 grader och klockan var 21 och mittemot restaurangen spelade en gatuorkester, som fick skäll av grannarna som bodde i huset ovanför, och det var så mycket semester som det bara kan vara.