Tag Archives: musik

Bästa brödskorpan evva + ungersk nostalgi

DSC03985

Receptet på det transsylvanska bondbrödet finns här, fast faktiskt i censurerad form. Skorpan ska nämligen helst vara bränd, inte ”åt det brända hållet” som jag blev tvungen att ändra till.

Den här gången tog jag en påse som det stod lantbrödsmjöl på. Det visade sig vara rätt mörkt. Brödet ska egentligen vara ljust. Skorpan brukar bli bra tack vare potatisen, men nu blev den fantastisk, även om brödet i sig blev sådär.

Mannen jag lärde mig receptet av byggde fioler på dagarna, bakade bröd åt sina barn på kvällarna och spelade ungersk/transsylvansk folkmusik på nätterna.

En period av mitt liv såg väldigt mycket ut såhär:

Ge musiken en chans. Låt öronen vänja sig förbi det vassa och fortsätt lyssna. Sträck ut hörseln mot mellanregistret, altfiolen (kontran) som harvar z-Z, z-Z, z-Z i ständigt nya harmonier mot förstafiolen. Det dansanta, den obrutna kontakten mellan musikanterna genom stimmet. Aj, det är fint.

Den ungersk/transsylvanska delen av skivsamlingen försvann i separationen. Det är länge sen. Nu när jag skulle leta fram ett youtubeklipp åt er kom jag inte ihåg namnet på en enda musiker, spelstil, låt eller region. På den tiden var allt det där min livsmiljö, det var inte kunskaper utan förutsättningar. Hur många sådana sammanhang kan man slarva bort i ett liv?

Ett kanske mer lättlyssnat klipp:

Efter en resa till Transsylvanien gjorde jag en mycket pretentiös fotoutställning på en restaurang på Söder i Stockholm. Det var högtravande halvpoetiska texter till bilderna och jag kallade det hela:

”Ett land

där man bär brödet under armen

och skär det in mot hjärtat.”

Just den håller ändå litegrann, eller?

Annonser

Tabbouleh-sången

No we don’t need hip hop
house or trance
Cuz this song about a salad
make you shake your pants

Fat men choking to death

Med en sån här start på ingredienslistan måste rätt mycket gå fel för att det ska bli dåligt. 

Efter att ha fastställt kvällens Stenbeck-inspirerade tema på kaffebaren gick vi till Malmö Köttcenter och högg den totala mängden entrecôte som fanns, en snyggt marmorerad bit på kanske 1,5 kilo. Från torget hämtade vi dill, kantareller, ruccola, finaste avlånga rödpaprikan från ungern och svarta plommon (såna som är gröna inuti).

Vi kavlade pastadeg och fyllde tortelloni med en färs av grovhackad hummer som hade fräst med lök, vitlök, lite citronskal och färskt dillfrö. Rätt mycket reggiano också.

Julia gjorde nån sorts karamell-dekokt på plommon som fick smälta med socker och sen koka hårt med rom, stjärnanis, kanelstång, kardemumma and whatnot. Sarah byggde chokladbåtar av fin mörk choklad med lite lakritssmak (den uppmärksamma läsaren noterar lakritskorrespondens med stjärnanisen).  

Julias sambo Daniel har många talanger. Två av dem framträdde särskilt tydligt under eftermiddagen: 

* att massera kött med paprikaolja (som givetvis är något Julia råkar ha hemma, hemgjord) 

och

* att härma Christer Sandelin genom att stånk-rya med i ”Dover-Calais”.

Köttet fick vara i ugnen ett par timmar på 90 graders värme. Vi tog det vid 58. 

Till tortellonisarna stekte vi kantareller i kräftolja – något Julia också råkar ha hemma, hemgjord – och kryddade med mycket dill. Köttet kom ut helt rosa men oblodigt, vi fick varsin tjock skiva (vi var fem personer och gjorde slut på 1,5-kilosbiten). Kniv behövdes egentligen inte, man kunde peta isär köttet. En hög ruccola med grillade paprikaremsor till också, och gott pinot noir-vin.

Sedan chokladbåtarna med kastanjepuréripplad glass som jag kan inte redogöra för hur den kom till, jag sov just då. Och plommondekokten.

Otippat nog orkade vi parkettdansa efteråt.