Monthly Archives: november 2008

Kottets lustar lever i Panaji

Spensliga man som med latt hand plockar isar en hel kossa. Fint.

Jo, ko. I Goa ar de kristna och muslimska minoriteterna ratt stora. Alla slaktare jag stott pa (ehm, valfri betoning) har varit muslimer, kottet halal.

Kottstycken stora som dagisbarn far genom luften, fran grovstyckaren till finstyckaren, och darifran mindre bitar till den rostiga jarnvagen som hanger fran taket.

De garvar och sjunger med i den tacky musiken och vander pa huvet och tittar hit och dit medan deras knivar ar i standig balettrorelse genom djuren. Ju storre styckbitar desto mindre kniv – han som gjorde de gigantiska laren (som sakert heter nagot annat pa kottsprak) jobbade med en liten dolk.

I varje notslakteri sitter nagra vettskramda honor tysta i en bur i nagot horn o vantar pa doden. Ahalalven lammslakterierna haller sig med levande hons, och utanfor ett av dem pa marknaden stod nagra killingar in denial och ryckte och gnagde i en kedja. Pa en av marmordiskarna lag tva sma lena huvuden, ett brunt och ett svart, till synes sovande utan kroppar.

Eftersom jag har tagit sa himla mycket bilder vill jag valja de basta fran mobilen, och harifran kan jag inte lagga in dem. Sa ni far noja er sa lange med den som jag mmsat till Maggie och som hon forhoppningsvis snart lagger in har nagonstans. Jag lovar fetaste bildrepet nar jag kommer hem. Eh, om jag kommer hem.

Jo och alla halsar till Storebror.

Annonser

Sojabönor lindrar orolig själ

Det är mycket som gör ont nu och då är det tur att man har fina vänner som bjuder på finfina middagar. Som att få perfekta sojabönor till förrätt med olivolja, mycket salt och mycket lime. När man trycker ut de söta, lena bönorna i munnen blir man så glad att oron krymper ihop med någon millimeter.

Jag hade blivit nöjd med bara bönor, men vi fick även en jättegod skaldjursgryta som jag tror var Brasilianskinspirerad, rätta mig Rickard och Caroline om jag har fel.

Det här är ingredienserna, och ni fattar ju i vilken ordning de ska tas, men när jag provade så var den inte alls lika god, så nästa gång måste jag stå och hänga över Rickards axel. Eller nej, vid hans armbåge, han är rätt lång.

Rickards och Carolines brassegryta

olivolja

salladslök

röda chilis

vitlök

tomatkross

kokosmjölk

När det har gottat till sig ett tag och riset som du kokar vid sidan av är klart så…

I med räkor och om du är hungrig, fiskbitar som ska ha legat i limesaft ett bra tag

Massor av koriander och persilja och så smaka av med salt

 

Som vanligt är jag för hungrig för att fota, här är ett försök på bönorna 

lstsojabeans

Kinga hälsar…

Hon är i Indien. Haha. Det är roligt för hon har semester. Och väljer så klart nyhetslandet nummer 1. Tror inte hon jobbar dock. Tidningen har en korre där. Och jag får sådana här sms:

22.30
Hahaha jag försöker o försöker gå hem, har stannat tredje gången för o äta.

——————-

23.48
Min sista middag idag va kyckling ingojjad m galna mängder vitlök, grön chili och mynta mortlat t tjock grön smet. Mmm.

——————-

Visst lät det gott det där sista. Jag gjorde en egen till middag.

Goakyckling från Möllangron

2 stora kycklingfiléer
1 grön paprika
2 gröna chili
4 vitlöksklyftor
1 tumme ingefära
1 näve persilja
1 kruka mynta

olivolja
gurkmeja
salt
peppar

Gör så här:
Strimla kyckling. Mixa paprika, chili med kärnor, persilja, vitlök, ingefära och mynta. Stek kycklingen på hög värme i olja. Rör ner det gröna, blanda i gurkmeja, salta och peppra. Ät med couscous, turkyoggi och mogna tomater.

Paris har litteraturhistorien i tunnelbanan

madeleinekakor

Att göra i pausen

Kinga är i Goa. Jag har sporadisk internetuppkoppling. Linda jobbar på. Behöver ni läsa när vi inte uppdaterar? Nya Novell finns i affärerna 5 december.

Jag har inte skrivit något alls till det här numret. Men jag har tjuvläst och jag vet att den är fin.

novell23_st1

Välkommen till Malmö

malmoMeny:

aubergineröra
syrliga lammfärsbiffar
fetaost
gurka
rostade kikärtor
lutenica
turkisk yoghurt
falafelbröd

Att göra aubergineröra:

2 auberginer
1 grön chili
4 medelstora mogna tomater
3 stjälkar persilja fast bladen då
2 klyftor vitlök
1/4 citron
olivolja
salt
peppar

tjock balsamvinäger och granatäppelsirap

Gör så här: Rosta auberginer, chili och paprika i ugnen på 225 grader. Ta ut tomaterna när skinnet har lossnat och chilin när den är brun. Lämna kvar auberginerna tills de är mjuka och skinnet är som papper. Låt svalna. Skala.
Mixa med salt och peppar, persilja, hackad vitlök och citron, låt vara lite grynigt. Blanda ner olivolja. Lämna gärna till dagen efter. Ringla över balsamvinäger eller granatäppelsirap.

Att göra lammfärsbiffar:

1 hackad vitlöksklyfta
1 tsk torkad orgeano
2 tsk sumak
1 msk torkad mynta
salt peppar
1 tsk honung
2 stjälkar persilja fast bladen alltså
400 g lammfärs
1 dl yoghurt

polenta
krossade linfrön
olivolja

Gör så här: Blanda 1-7 på listan. Rör ner färs och yoghurt. Låt stå ett tag. Forma bullar som är spetsiga i båda ändar, vissa skulle kanske kalla dem hjärpar. Rulla i polenta och linfrön. Stek i himla varm olivolja tills du får en knaprig yta och efterstek i ugnen.

Resten köper du!

Paris always was my kind of town

Mina kusiner är barn av den nya gränslösa världen, där föräldrar i kostym pendlar mellan världsdelar. Därför är de födda i amerika, av svensk mamma och brittisk pappa, uppvuxna i Paris (där de gick i internationella skolan med arafats och johnnys+vanessas barn) och nyligen landade i Malmö.

Barn som växer upp i Paris får andra matpreferenser än vi som är uppvuxna i snålsverige. Således tycker tioåringen att leverpastej ska smaka som paté de fois gras de canard och att snabbmat är musslor med pommes frites, inte hamburgare.

I lördagens Montmarte tog de flesta av till vänster vid Sacre Coer för att gå till place du tertre, men jag och D gick åt höger istället. Där hittade vi tre franska damer med beajolaiskaraff, fläskben på puylinser, coq au vin (som mormor brukade göra den), lanttallrik med patéer, korvar, skinkor, campagnebröd och heminlagda cornichons med blomman kvar.

Det var fantastiskt förstås, som Paris alltid är, men det finaste var en pojke, kanske tolv, som satt vid fönstret. Han pussade madame på båda kinderna och han fick in en råbiff, version grande, innan han tog en dessert. Franska barn.

Toaletten hade ett litet, öppet fönster med sju meter rakt ner och tusentals rakt fram utöver staden. Jag var så tagen och så i nuet att jag glömde fotografera. Men man brukar ju inte se något på de där mobilbilderna ändå, så det kan väl kvitta.