Pannkakor del 2 Resan

För er som är nyfikna på del 1, klicka här.

Vissa saker förändras aldrig. Det kan göra en fullständigt tokig. Det kan också göra en rörd och trygg.

Under hela mitt liv har vissa saker alltid varit likadana under mina resor till släkten i Kroatien. Här är två sådana saker.

1. Var min min mormors ena syster, som jag alltid bor hos, befinner sig. Hon arbetar alltid i trädgården när man kommer från flyget/bilen. Det kvittar vid vilken tidpunkt på dygnet det är. Alltid är det en potatis som ska dras upp, någon sallad som ska sköljas under utekranen eller några körsbär som måste plockas. 

Det enda som förändras är att hennes rygg. Den blir allt sämre vilket gör att hon för varje år går mer framåtlutat. Det gör ont i hjärtat att se och jag undrar hur länge hon kommer att orka.

2. Den första frågan som du får av cirka 95 % av släktingarna. Det kvittar om det var 1 eller 10 år sedan du såg dem senast. Den lyder ”Vad vill du ha att äta, du är hungrig”. Märk väl att frågan handlar om vad du ska äta, inte om du är hungrig. 

Det är här pannkakorna kommer in i bilden. Jag har verkligen ingen aning om det är ett kroatiskt fenomen, om det enbart gäller vår by Murter, eller om min släkt har ett särskilt förhållande till pannkakor, men alla har hela tiden en bunke med färdig pannkakssmet i kylskåpet. Du är med andra ord aldrig mer en tre minuter från en rykande god pannkaka.

Den här gången när jag var nere själv var vädret galet dåligt vilket medförde att jag tillbringade mer tid än vanligt i köket.

Självklart väntade en festmåltid på mig med de närmaste som bor i min mormors systers hus. Utbankat kött i sås, risotto, bönsallad och ärtor i en slags röra som jag faktiskt inte har en aning om vad den innehöll.

 

Efter lunchen sov jag middag i tre timmar, en liten powernap. Den första frågan som möter mig när jag kommer ut ut mitt rum, min mage är fortfarande uppsvälld efter tre portioner, är hur många pannkakor jag vill ha. Inte om, utan hur många.

Det roligaste var att efter två dagar är jag likadan mot mina yngsta släktingar. Det läskigaste var näst sista dagen när min 10-åriga syssling ringer. Jag har blivit precis som dem. Så här går konversationen:

Jag: Var är du?

Ana: Här uppe. (alltså deras lägenhet är husets ovanvåning, har man ok med pengar, men inte tillräckligt för att köpa eget, bygger man på en våning på ens föräldrars hus. Smidigt när man vill ha barnvakt. Inte särskilt kul när man bråkar med sin äkta hälft eller vill knulla. 

Jag: Kom ner. Jag steker pannkakor. 

Klick. (alltså, jag slänger på luren).

Så här såg de ut. Vi åt fem vardera. Sedan rullade vi in i vardagsrummet och slötittade på spanska såpor. Snacka om avkopplande semester.

Recept: 

Gör vanlig pannkakssmet med ägg, mjölk, lite salt och mjöl. 

För en kroatisk touch: Tillsätt lite rivet citronskal och lite vanlig solrosolja i smeten.

Använd också solrosolja när du gräddar dem istället för smör.

Här äter vi pannkakorna med hemmagjord typ körsbärsmarmelad. Det är typ, för det är inte körsbär och det smakar inte som körsbärssylt skulle smaka. Men jag vet inte vad det heter och jag är trött.

Strawberry daiquiris+kärleksbett+sjukt bra indiskt=finfin helg i Sthlm

Ett tips till er alla som har stress i kroppen, ideligen har sönder era bettskenor och räknar alla världens får tills klockan ringer: Ta tåget upp till Stockholm med Into the Wild soundtracket i öronen, prata inte med en jävel utan titta bara ut i fem och en halv timme.

Det hjälpte mig. I torsdags eftermiddag åkte jag. På fredagen vaknade jag 11.30. Utan öronproppar, på en tunn madrass. Så länge har jag nog inte sovit sedan studenten. Vilket är exakt tio år sedan.

Dagarna tillbringades med finfina vänner, vårutställning på Kungliga Konsthögskolan och mat, mat, mat. 

Det började inte bra. Jag hade en hel vecka tidigare ställt in mig på att äta på Arirang, vars ägare gjort kokboken ”Koreansk mat – kimchi, bulgogi och bibimbap” och som Maggie inspirerades av när hon bjöd på koreansk köttkväll

”Tyvärr, vi har stängt just den här lördagen. Du får återkomma en annan dag”, blev svaret på min fråga när jag skulle boka bord.

Istället gick vi till den kinesiska veggierestaurangen Lao Wai på Luntmakaregatan. Ni fattar att det inte var jag som valde stället. Jag hade längtat efter köttberg. 

Det var ok, men inte mer. Många av rätterna smakade likadant. Jag tog lite bilder, men ärligt talat hade det inte varit schysst att lägga upp den, det var inte min bästa matfotodag om man säger så.

Desto godare var det på den indiska restaurangen Shanti på Söder. 

Jag tog Palak gost, kyckling med bladspenat och koriander i tomat- och currysås. Kerstin tog någon sizlarrätt som fräste under hela middagen.

Maten var god, vällagad och man fick stora portioner, vilket var tur då vi nog var lite salongsberusade när vi kom dit.På fastande magar hade vi hällt i oss en massa strawberry daiquiris uppe på Gondolen, klassiska restaurangen vid Slussen.

Sjukt dyrt men samtidigt sjukt flott, och det passar mig och Kerstin. 

Pannkakor är bra på många vis. Det är en perfekt grej att göra när man vill visa exempelvis sin kärlek och tacksamhet.

Därför blev det pannkaksbrunch med fruktsallad och scramble eggs hemma hos Christine och Erik på söndagen som tack för deras gästfrihet.

”Och jag som tänkt gå ned och köpa en pizza till frukost. Det här blir ju ännu bättre”. Bakfull Erik blir glad över att se pannkakshögen.

Bästa brunchen i Malmö just nu

Den finns enligt mig på Restaurang Smak i Malmö på Konsthallen.

De har inte tusentals olika saker så att man får huvudvärk när man står i kön och har värsta beslutsångesten över vad man ska lägga på tallriken och sedan smakar allt ändå halvdant.

Nej här har de finfina grejer, helt överblickbart och både köttälskare och veggisar blir nöjda.

Eftersom det bara var jag i mitt sällskap som äter kött fick vi även in de här rörorna med gryn som mathavre och couscous. Bilden suger men jag var så jäkla hungrig att jag inte kunde fokusera.

Jag gick främst in för äggröran med vinägerfläsk, lammchili med yoghurt och tupplår med ingefära, curry och koriander.

Dessutom kunde man spana på kändisar, Per Sinding Larsen satt där med sin laptop och såg väldigt busy ut, även om jag undrar hur han kunde koncentrera sig. Han satte sig i barnavdelningen, och det var många barn i lördags.

Deras pannkakor får också högsta betyg, för att:

1. De var små och naggande goda, nästan som plättar och det känns mycket lyxigare.

2.  Istället för jordgubbssylt och grädde som många andra brunchställen har, och som jag inte alls tycker funkar, det ska man ju ha till typ pannkakorna efter ärtsoppan, så hade de äkta lönnsirap, och det sitter fint på brunchpannkakan.

Nästa helg ska vi till brunchen på Café Ceder. Det är favoritkvarterskrogen fortfarande så den ska bli spännande att prova. Återkommer med recension.

Deras lunch har blivit recenserad av Lunch i Malmö för er som inte varit där.