Bästa brödskorpan evva + ungersk nostalgi

Receptet på det transsylvanska bondbrödet finns här, fast faktiskt i censurerad form. Skorpan ska nämligen helst vara bränd, inte ”åt det brända hållet” som jag blev tvungen att ändra till.

Den här gången tog jag en påse som det stod lantbrödsmjöl på. Det visade sig vara rätt mörkt. Brödet ska egentligen vara ljust. Skorpan brukar bli bra tack vare potatisen, men nu blev den fantastisk, även om brödet i sig blev sådär.

Mannen jag lärde mig receptet av byggde fioler på dagarna, bakade bröd åt sina barn på kvällarna och spelade ungersk/transsylvansk folkmusik på nätterna.

En period av mitt liv såg väldigt mycket ut såhär:

Ge musiken en chans. Låt öronen vänja sig förbi det vassa och fortsätt lyssna. Sträck ut hörseln mot mellanregistret, altfiolen (kontran) som harvar z-Z, z-Z, z-Z i ständigt nya harmonier mot förstafiolen. Det dansanta, den obrutna kontakten mellan musikanterna genom stimmet. Aj, det är fint.

Den ungersk/transsylvanska delen av skivsamlingen försvann i separationen. Det är länge sen. Nu när jag skulle leta fram ett youtubeklipp åt er kom jag inte ihåg namnet på en enda musiker, spelstil, låt eller region. På den tiden var allt det där min livsmiljö, det var inte kunskaper utan förutsättningar. Hur många sådana sammanhang kan man slarva bort i ett liv?

Ett kanske mer lättlyssnat klipp:

Efter en resa till Transsylvanien gjorde jag en mycket pretentiös fotoutställning på en restaurang på Söder i Stockholm. Det var högtravande halvpoetiska texter till bilderna och jag kallade det hela:

”Ett land

där man bär brödet under armen

och skär det in mot hjärtat.”

Just den håller ändå litegrann, eller?

Korv med bröd

Ibland kvittar det att frysen är full och kylskåpet kråmar sig av stolthet på grund av alla läckerheter som det rymmer. 

I går var en sådan dag. Cyklingen från jobbet kändes som ett militärpass. Jag tror att jag korsade alla Malmös trafikarbeten med datorväska och två andra väskor uppflugna på ryggen samtidigt som svetten lackade över hela kroppen. 

Tvingade mig att gå och träna styrka eftersom jag nu börjat mitt 12-veckors program.

När jag sedan kom hem kunde varken lövbiff, kyckling, bönor, risotto, parmesan eller skumpa få igång matmanin. 

Så det blev två korv med bröd. 

Brödnördar, se hit!

Jag är inte mycket av en brödbakare. Det kräver många och tunga ingredienser och vi har ett pytteskafferi. Bara där tar det stopp. Sedan tar det tid med jäsning och jag är tidsoptimist så det slutar alltid med stress och halvjäst halvbakat bröd.

Fram tills nu. Det ultimata, goda brödreceptet som jag lyckats med och som var superkul att göra eftersom det inte behöver jäsas, har jag att tacka vännen Emma. Egentligen hennes pappa, men det var Emma som gav mig receptet på bästa brödet.

Däremot måste det varit lite för mycket sirap i, så i det här receptet har jag minskat lite.

Nu, en fråga till alla brödnördar, kan man lägga i vilka nötter eller frön som helst? Kan de förstöra bröden eller blir det bara en extra god ingrediens?

Kanske är det världens fånigaste fråga, Bröd-Guden, alltså Pain de Martin kanske vrider sig av skratt över min fråga, men man kan ju inte vara grym på allt här i livet.

Så, funkar det att stoppa i exempelvis solroskärnor, valnötter, pumpakärnor. Kom gärna med tips, jag älskar bröd och särskilt detta, men det hade varit ett snäpp bättre med lite frön och nötter i.

Nog bloggat, här är receptet!

Emmas pappas men dock Emmas bröd

Två limpor

5 dl vetemjöl

2 dl grahamsmjöl

3 dl rågsikt

2 1/2 dl rågkross

1 dl vetekli

1/2 dl vetegroddar

1 tsk salt

4 tsk bikarbonat

1 liter fil (bakade med laktosfil och det funkade fint)

1- 1 1/2 dl mörk sirap (i originalreceptet är det 2 dl men jag tyckte det var för mycket)

Blanda alla torra ingredienser. Rör ned fil och sirap och blanda ordentligt.

Häll i degsmeten i två smörade och bröade långa formar.

In i ugnen med dem på 175 C i ca 90 minuter.

Kolla så fina de blev!