Monthly Archives: september 2009

Andra presentbullar

Varje gång jag hänger med AM har hon med sig en påse med nåt nybakt från sin karl. Han är i surdegsträsket. I dag fick jag kanelbullar bakade på levain, alltså hemgjord surdegsjäst. Jag vågar inte ta fram och fota de två som jag tappert försöker spara åt finaste kollegan till frukost, men tro mig: det är de godaste jävla kanelbullar någon någonsin har bakat. Förhoppningsvis kan man snart hitta ett recept här.

Själv bakar jag inget och lagar inget. Sedan jag kom hem från en jobbresa i onsdags har jag puppat in mig i en bubbla av sushi, taxi, vin och flirtar. Varje dag tänker jag: imorgon köper jag hem en mjölk, några tomater och ett kilo nektariner. Sen gör jag inte det.

Annonser

Chokladkaka med kokostäcke

Den dummaste kommentaren jag vet är den här: Jag förstår inte hur du hinner.

I mitt liv kommer den oftast i tre sammanhang. När jag bjuder på kakor och råkar berätta saker som att jag har provbakat receptet ett trettiotal gånger för att komma på det ultimata. När jag pratar om alla tv-serier jag följer och gärna ser om flera gånger för att hitta nya nyanser. Och när jag pratar om olika internetrelaterade saker, typ bloggen och twitter.

Jag har slutat förklara för det är så fånigt. Folk med normala fritidsintressen får aldrig stå till svars för att de typ hinner läsa böcker eller leka med sina barn.

Det där med twitter och så gör mig mest irriterad, för det är oftast bara en undanflykt från folk som inte orkar lära sig och därför bara håhå, jag föstår inte hur du hinner med all den här tekniken. (Förresten har någon haft tid att googla sig hit på ”Daniel Persson Malmö” idag, två gånger till och med.)

Och folk som tittar på vanliga dammtv:n måste ju slösa mycket mer tid på allt tablåschemaläggande och zappande. Jag bara slår på det program jag verkligen vill se och när det är slut så är det.

Som Glee. Det har börjat svajigt, men jag fortsätter titta, för höjdpunkterna är fantastiska. (Serien är lätt värd att titta på bara för komma ut-storyn i avsnitt fyra.) Titta till exempel på det här. Det tar 5,43, ungefär lika lång tid som att vika ihop de rena kläderna istället för att bara knöla in dem i garderoben.

Idag har jag bakat en kaka som jag har funderat på i tio år, sedan konditorn där jag jobbade gjorde den en enda gång och jag blev dödsförälskad. I kakan, inte i Marie. Ja, jag har haft tid att tänka på den i tio år. Jag sminkar mig inte, därför har jag ett par minuter över varje dag att lägga på kaktankar. Jag hittade av en slump ett recept i Plaza interiör. Ja, jag hinner läsa inredningstidningar, eftersom jag aldrig lägger tid på att diska.

Chokladkaka med kokostäckekaka

2 ägg
3 dl socker
1,5 dl mjöl
4msk kakao
1 tsk vaniljsocker
100 gram smör
salt

40 gram smör
1 dl socker
3/4 dl grädde
1/2 dl sirap
100 gram kokos

1. Sätt ugnen på 200 grader. Smält första smöret. Vispa ägg och socker. Rör ner mjöl, salt, vanilj, kakao och sist det avsvalnade smöret.

2. Bred ut kakan tunt i en fyrkantig form, stor som en halv långpanna typ. Grädda 10-15 minuter. Den ska ha stelnat på ytan men inte vara bakad inuti.

3. Koka resten av ingredienserna på låg värme i fem minuter. Bred över kakan och sätt in i ugnen tills kokosen har färg. Skär i små fyrkanter och förbered dig på sockerchock.

Lammfärsbiffar

Jag har gått i skogen i gummistövlar hela dagen. För första gången åkt tillbaka till sommarstugan som familjen sålde för tio år sedan, hört berättelser om andras barnbarn som plockar smultron och luktar på liljekonvaljen.

Vi klappade fåren och jag blev sugen på lammfärs utan nostalgisk eftersmak. Alltså blandade jag ett halvt kilo, med 1/3 paket keso och hackade ner ett halvt paket bacon. Jag hackade två matskedar kapris och lika mycket svarta oliver. Peppar och mycket dijonsenap. Små biffar i stekpannan. Gott i tomatsås till pasta, men också med enkel tomatsallad och massor av dijonsenap till.

lamm

Favoritbild i repris:

Bästa helgomeletten

Hemma hos mig äts det galet mycket ägg. Min kille ställer sig i äggkön varje vecka och köper 30 för 15. Man måste diska dem innan de får ta upp ungefär halva utrymmet i minikylen.

ägg

omelett2

Fluffy helgomelett för två

3 ägg
2 msk grädde
salt
peppar

Fyllning, till exempel mascarpone och gräslök, creme fraiche med citronzest och ruccola, mozzarella och tomat, hackad skinka och cream cheese.

Gör så här:

1. Separera äggen. Vispa gulorna med salt, peppar och grädde. Vispa vitorna till hårt skum. Vänd ner försiktigt.

2. Stek i smör. Rör lite i omeletten under tiden, särskilt om äggvitan flyter upp helt. Lägg i fyllning och vänd över.

Blåbärsdessert

Vallmomadeleiner. Vallmomadeleiner. Vallmomadeleiner. Vallmomadeleiner.

Det låter så fint. Med blåbär och söt, lättvispad grädde till.

Jag har varit helt galen i blåbären på torget de senaste veckorna. Jag vill ha dem i desserter, men färska. Toppa citronpajer, eller kanske den här Martha Stewart-favoriten. Eller till vallmomadeleiner då.

madeleiner

blåbär

Vallmomadeleiner
(10 mellanstora)

175 grader

2 ägg
75 g strösocker
1 vaniljstång (fröna)
zest från en ekologisk, tvättad citron
75 g mjöl
1 tsk bakpulver
80 g smält smör
2 msk blå vallmofrön

Gör så här:

1. Sätt på ugnen. Vispa ägg, socker, citronzest och vanilj. Sikta ner mjöl och bakpulver. Vispa samman, bara till det blandas. Rör ner det smälta, avsvalnade smöret och vallmofröna.

2. Fördela smeten i formen. Baka i 10 minuter, eller tills de är genombakade och har lite färg.


Syltade kantareller

Så fort jag har lagat något med kantareller i sommar, har jag haft mina syltade som tillbehör. Sur kantarell plus jolmig, fet kantarell är så bra. Igår åt vi dem till svamp- och selleririsotton.

Syltade kantareller

1 kg kantareller, gärna små fina
1 lök
1 liten bit chili
3 lagerblad
några dillkronor
2 dl tolvprocentig ättika
3 dl vatten
2 dl strösocker

1. Lägg kantarellerna i en kastrull med lite salt och låt dem vätska ur sig. Sila (spara vätskan i frysen och ha med den i buljongen när du gör risotto.

2. Kantarellerna i väl rengjorda burkar tillsammans med lökmånar, chili, lagerblad och dillkronor. Koka upp lagen och häll över så det täcker. Sätt på lock och vänta ett par dagar. Håller länge i kylen om man inte petar.

risotto

Svamp- och selleririsotto

(4-5 pers)

1 gul lök
2 vitlöksklyftor
2 selleristjälkar
lite torkad karljohansvamp
1,5 l buljong+svampspad
5 dl risottoris
1,5 dl torrt vitt vin
massor av kantareller och ostronskivling
2 dl parmesanost
mycket persilja och selleriblad

1. Skär lök, vitlök och selleri smått och fräs tio minuter på lägg värme. Koka upp buljonen med den torkade svampen i. Plocka ur savmpen, hacka den och lägg ner med löken.

2. Lägg ner riset. låt det fräsa ett tag. Släck med vinet. Rör sedan i buljong en skvätt i taget, tills det är krämigt, riset är klart och risotton är så flytande du vill ha den. Jag gillar den fast. Det är inte säkert att all buljong går åt.

3. Smörstek svampen. Hacka hälften och rör ner i risotton tillsammans med parmesan och finhackad persilja och selleri. Salt och peppar förstås. Låt stå ett par minuter, vänd sedan ner resten av svampen.

Uppdatering: Här är Kingas kantarellrisotto från förra året. Med utförligare metodbeskrivning.

Uppdatering 2: Min kompis Karin, som blev bjuden på risotton tittade storögt och sa ”kantareller, jag fick jättemånga av mamma, men jag slängde dem för jag visste inte vad jag skulle göra med dem.

Stadig tröstpasta som alla gillar fast man blir tjock

När jag var sjutton stack jag till norra Italien ett par månader för att jobba som volontär på en kursgård i alperna nära franska gränsen. Luften var så tunn att man alltid råkade döda myggen när man slog efter dem. De var slöa av syrebristen, var den allmänna slutsatsen. Bergen var hisnande men ödsliga. Det hände nästan ingenting. 

Det var första gången, men inte den sista, som jag ljög in mig själv nånstans som kock. Jag hade verkligen ingen aning om matlagning. Lyckligtvis hade andra det. Under den där sommaren förvandlades både min inställning till mat och min kroppskonstitution för evigt. 

Alla gäster fick samma mat. Ena veckan tonåriga scouter, andra veckan kristna bögar, tredje veckan fattiga barnfamiljer. Det var pasta eller soppa följt av en enkel varmrätt och sedan frukt eller ost, och till det surt bordsvin i 1,5-litersflaskor. 

Vi malde parmesan i en särskild maskin inför varje måltid. Den enda låsbara dörren på bygget gick till ostkylen. När vi fick levererat gorgonzola stank det i hela huset. Den serverades till polenta, man rörde ner stora klickar i sin egen tallrik. Under tillagningen rördes den förresten med en gammal åra.

Min uppgift var att skära och hacka grönsaker (eftersom jag snabbt visade mig oduglig på allt annat). Varje dag började med några kilo lök, vitlök, morötter och zucchini till soffritto, basen till de flesta soppor och grytor. 

Den sommaren var min absoluta favoriträtt den här pastan, som jag nu tycker är lite fet och jolmig men den ÄR jättegod och alla gillar den: barn, kräsna, vegetarianer, såna som egentligen är militanta köttätare, bakfulla, ja kanske i synnerhet de. Och need I say, den är jätteenkel. 

Alla recept räknades per bord – 10 personer per bord, mellan två och tio bord totalt. Men ungefär såhär för fem till primo eller färre till ensamrätt:

DSC03678Hacka en halv gul lök och några klyftor vitlök. Skär tre små zucchini (godare och finare färg än squash, det går annars också bra) i små tärningar. 

Fräs löken glansig men utan att den tar färg i rikligt med olivolja. Lägg till vitlöken efter ett tag, därefter zucchinin. Fräs, fräs, fräs under omrördning på ganska hög värme, men fortfarande utan att det tar färg. Koka ett paket pipe rigate (500 g). Häll ner ca 2 dl vispgrädde, den feta sorten, till zucchinifräset. Salta. Koka några minuter, tills det börjar tjockna. Riv över muskotnöt, så mycket du gillar.

DSC03679Häll av pastan och rör ihop den ordentligt med såsen så att den letar sig in överallt. Eller ta gärna pastan en minut innan och låt den gå klar i såsen. Riv över parmesan i tallriken. 

Det här med pastasort är en viktig sak. Varje sås passar med olika former. Vi kokade alltid tortiglioni till pesto genovese och penne rigate till alla puttanesca, som annars brukar lagas med spaghetti men det är jättebesvärligt att koka till så många. Här finns den bästa genomgången av kombinationer som jag hittar här och nu. Barrilla var också den pasta som användes. Jag köper nästan alltid den fortfarande.

Trots min stora skepsis mot fullkornspasta testade jag nu när de ändå bemödade sig om att göra fullkorns-pipe rigate. De smakar till min stora förvåning helt bra.