Sparrispasta, attempt III

Skam den som ger sig. Jag hade fått kokt sparris över, men inte riktigt tillräckligt mycket för två portioner pasta. Jag fräste skivad zucchini, vårlök och vitlök i olivolja. Pastan var tortiglioni, så jag måttade med en av dem och skar av sparrisknopparna i samma längd. Resten fick fräsa med de andra grönsakerna. En slatt vin fick också fräsa in, och salt förstås, och riven parmesan.

Jag mixade allt utom knopparna helt hastigt. Det blev vårljusgrönt och fluffigt. När pastan var nästan klar hällde jag av den och lät den åka en liten stund till ihop med såsen och sparrisknopparna i traktörpannan.

Det är bra att alltid spara en slatt av pastavattnet, blir det torrt kan man dutta i det. Fördelen gentemot vanligt vatten är att stärkelsen från pastan gör vattnet slajmigt. Såsen blir inte blaskig utan bara lösare men lite redd.

Min hyresvärdinna undrar om jag vill stanna en månad till.

Sparrisrevansch

Maggie-sms: ”Men kanske hinner jag inte laga nån mat. Ska vi ta persisk take away i såna fall?”

K: ”Eller sparrispastarevansch? Har en bunt kvar från förra lördan”

M: ”Så här års?”

K:  ”Jag vet, peruansk… Råkade”

Det slutade med att Maggie lagade en del av det halva lammet som hon kanske inte skulle hinna. Förhoppningsvis bloggar hon det senare. Sparrisen låg sålunda kvar i min kyl.

Jag har retat mig sen i somras på en sparrispasta som jag först tänkte ut här på bloggen, sen lagade åt Maggie, och som inte alls blev god. Den blev typ som den där sparrispastan som mina kompisar gick och hatade på i en hel dag och en halv natt efter att de hade ätit den. Torr, smaklös, meningslös.

Nu vet jag. Gör som i det gamla receptet förutom: 

* skiva sparrisarna tunt, tunt efter förkok eller grill och stek dem kanske 10 min utan att de tar färg ihop m vitlök

* skippa vinet

* ta pastan flera minuter innan klar

* låt gå klart med sparrisen och så mycket pastavatten det behövs på hög värme (spara när du häller av pastan, fyll på i traktörpannan vartefter). parmesan ner i grytan samtidigt med sparrisknopparna mot slutet. bra om det kokar litegrann även med parmesanen, den reder fint.

OBS om sparrisen!

Koka inte sparrisen! Grilla den! Eller högt upp i 200 grader ugn på grillinställning ca en kvart. 

Lockar fram sötman och smaken jättemycket mer än om man kokar. 

Några jag hängde med i helgen hade fått en undermålig pasta med några menlösa sparrisbitar på krogen. De var fortfarande arga när jag träffade dem flera timmar senare. Jag kan tänka mig att den pastan hade blivit underbar om man hade gjort ungefär såhär:

* fixa sparrisen i ugnen enl ovan

* skiva, fräs allt utom knopparna i olivolja på mellanvärme, lägg till skivad vitlök efter en stund, fräs med någon minut, sedan en slatt vitt vin, låt koka in nästan till torrt

* spara en slatt av pastavattnet när du häller av (du har förstås satt på pastakoket innan), släng ner pastan till sparrisen med en bottenskyla av pastavattnet, låt gå någon minut under omrörning tills såsen gått in

* blanda ner finriven parmesan och sparrisknopparna med ytterligare en liten slatt pastavatten, låt koka upp. Kan du inte hia dig så släng även ner en liten klick smör och/eller lite grädde (grädden i så fall direkt efter vinet). Salt n’ kvarnpepa, förstås.

Tycker du det verkar svårt att få det hela lagom klart? Det är det inte. Ta pastan två minuter innan tiden på paketet. Var inte rädd för att det kokar torrt, då lägger du bara till pastavatten. Fiska upp och testa konsistensen. Så länge du inte överkokar pastan kan du inte misslyckas. Ta den alltså hellre för tidigt än för sent och spara mycket pastavatten.