Tag Archives: snabbmat

Rårakor med fläsk och rårörda körsbär

All crowdsourcing och planering till trots står man plötsligt där, i en landsbygdshåla utan avancerade råvaror, med världens finaste värdar som bara: sjyssta, laga nåt exotiskt svenskt?

Fläsk: stek salt fläsk hårt i sitt eget. Lägg åt sidan, håll ev varmt i bleck i ugnen.

Rårakor: riv potatis på grova. Forma stora eller små plättar direkt i stekpannan där du har brynt smör. Stora är roligare, man kan vända dem i luften till allas stora förtjusning. Salta på båda sidorna, men försiktigt – smaka på fläsket först and act accordingly.

Rårörda körsbär: kärna ur och kvarta körsbären, rör med lite socker tills det löst sig. Lägg till citronsaft för att ersätta lingonens syra. Eventuellt skulle grapefruktsaft göra sig ännu bättre. Försökte få tag på blåbär men det fanns inte. Funderade lite på att använda det närmast skalet från rött äpple men kom fram till att jag tyckte färgen var viktigast. Röda vinbär hade förmodligen funkat bra. (Alltså i vanliga fall, rör lingon med socker bara. Jag är personligen helt emot lingonsylt. Urk gelatinet.)

Såhär glada blev de!

De sammanlagt tre gästerna tyckte det var väldigt intressant med kött + frukt och kontrasten salt, sött, surt. Dessutom tyckte de rårakorna var ”geniala”, slut citat.

Yay!

Köttfisk

Älsklingskollegerna K & E led av femte dagens restleda efter sin traditionella vårskål. Jag erbjöd mig att göra något åt det. K räknade upp resterna. Jag minns inte allt, skrev en lång lista. Ritade en triangel mellan paprika, rökt kött och sockerärtor. Skrev VIT FISK i triangelns mitt.

Köpte färska sejfiléer på Hemköp, som ju ligger helt bra till igen. Under fisken olivolja, vad som fanns av rödlök, squash och paprikan dårå. Ovanpå den rökta grisen. Salt förstås.

Försökte googla fram hur man skulle göra med fisken, det stod om innertemperaturer och grejer men allvarligt, det går ju inte att lita på, hur vet man att nålen är i mitten? Körde 175 graders ugn, tog ut och kollade om fisken var klar flera gånger, det var den nästan efter ca en kvart. Då slängde jag på strimlade sockerärtor och lite mer olivolja och brassade på värmen så att grisen fick lite knaster och gav smak åt fisken.

”Jaha köttfisk, det kunde man inte tro” sa K & E entusiastiskt. En lågmäld succé kan man säga. Jag tyckte det var gott. Sej är faktiskt löjligt god bara den är färsk. Ofta rätt billig också, förmodligen för att folk inte köper därför att de tänker på grå håriga frysblock, ryyyys.

Till fick vi andra rester: filodegspaj med spenat och fetaost och en jättegod sås som kanske var liutenica utblandad med tjockyoghurt, måste kolla med kocken.

Glorifierad tabboulehvariant av rester

Som vanligt akuthungrig. Som vanligt inget hemma utom rester och burkar. Då plötsligt händer det!

Jag hackade jättemycket bladpersilja. Skar ut det mjuka ur överblivna grillade kronärtskockor. Skivade smågurkor. Langade ner en halv burk kokt matvete – det är verkligen inte särskilt pepp när det kommer från burk, men fruktansvärt behändigt. Skölj noga.

Saltade och hällde över olivolja och rätt mycket citron. Pudrade över sumak.

Ni har koll på att sumak är hemligheten med tabbouleh va?

Sumak är hemligheten med tabbouleh.

Här är mängderna skockor och persilja. Eftersom alltihop bara är hittepå kan man förstås göra precis hur som helst.

Snabbsurkål (I just can’t get enough)

Uppmuntrad av syrlighetssug och öststatsfeelingen i helgens nya butiksfynd, och kanske lite av ett helt tomt kylskåp och akut hunger, gjorde jag snabbsurkål till middag:

Jag blötlade 1 liten näve torkad svamp. Skar 2 potatisar i bitar för att spara tid (kalla mig barbar, varsågod). Kokade och hällde av när de var nästan klara, tillbaka i kastrullen, hivade ner ett par rejäla nävar ur en burk polsk köpesurkål (kapusta kwaszona) plus svampen. Lät koka en liten stund. Svartpepprade mycket.

I polsk kål har man inte potatis. Däremot kokar man den med allehanda kött i många timmar. Potatisen är en genväg till lite mjukhet och mättnad för den som saknar korv, och mitt kylskåp var som sagt tomt. Jag tog en smörklick på slutet. Och så hade jag creme fraiche till, det skulle man aldrig få i Polen.

Jag betvivlar att någon som inte är uppvuxen på surkål skulle tycka det här var särskilt gott men jag blev glad av det. Här finns det riktiga receptet på polsk surkålsgryta, bigos, och lite om vad som skiljer det från en choucroute.

UPPDATERAD: Måste lägga till kvällens soundtrack. Som har just inget med surkålen att göra.

”You will miss sunrise if you close your eyes.”

I nödens stund osv: ta-da, en ny vinterpasta

Det fanns inget utom ett fänkålsstånd och en påse hasselnötter som min lägenhetslånare lämnat efter sig.

Jag strimlade fänkålen, brassade på i olivolja, kokade penne, grovmortlade en stor näve hasselnötter och stekte med, salt, hällde ner lite av pastavattnet innan jag hällde av pastan, lät den gå klar i såsen, rörde ner en liten näve riven parmesan (krigslagret i frysen!), mer riven parmesan oppepå, peppar ur kvarn.

Alltså jag trodde inte ens det skulle bli gott.

Alltså hur genial får man va.

För snygghet och lite syra kunde man ha i zereshk (berberisbär). Jag kom på det efteråt.

Varm sallad för vårförkylda

DSC03034

Oemotståndligt, eh? 

Jag hade en näve kokta i kylen och var sugen på dem men kände mig krasslig och ville ha varm mat. Så jag laddade hela salladen minus salladsblad i stekpannan med olivolja, en vitlök, lite balsamico, på slutet hackad dill och riven parmesan. 

DSC03055

Inget konstigt med det. Men gott. 

Där är fänkål, paprika och morot med småpotatisarna, och så ligger det hela på en blandning av ekbladssallat och ruccola.

 

 

DSC03023Oj, höll på att glömma den här, tagen vid ett tidigare tillfälle på Volym. Det är egentligen en vanlig maträtt men också som en variant på varm sallad: röding med kronärtskocka, bönor och citron heter den i menyn men där är också hela små lättkokta rädisor och kanske någon morot och en väldigt smörig men inte alls sunkig utan tunn sås. De är också väldigt bra på sallader. Faktiskt Malmös enda anständiga sallader såvitt jag vet.

OBS om sparrisen!

Koka inte sparrisen! Grilla den! Eller högt upp i 200 grader ugn på grillinställning ca en kvart. 

Lockar fram sötman och smaken jättemycket mer än om man kokar. 

Några jag hängde med i helgen hade fått en undermålig pasta med några menlösa sparrisbitar på krogen. De var fortfarande arga när jag träffade dem flera timmar senare. Jag kan tänka mig att den pastan hade blivit underbar om man hade gjort ungefär såhär:

* fixa sparrisen i ugnen enl ovan

* skiva, fräs allt utom knopparna i olivolja på mellanvärme, lägg till skivad vitlök efter en stund, fräs med någon minut, sedan en slatt vitt vin, låt koka in nästan till torrt

* spara en slatt av pastavattnet när du häller av (du har förstås satt på pastakoket innan), släng ner pastan till sparrisen med en bottenskyla av pastavattnet, låt gå någon minut under omrörning tills såsen gått in

* blanda ner finriven parmesan och sparrisknopparna med ytterligare en liten slatt pastavatten, låt koka upp. Kan du inte hia dig så släng även ner en liten klick smör och/eller lite grädde (grädden i så fall direkt efter vinet). Salt n’ kvarnpepa, förstås.

Tycker du det verkar svårt att få det hela lagom klart? Det är det inte. Ta pastan två minuter innan tiden på paketet. Var inte rädd för att det kokar torrt, då lägger du bara till pastavatten. Fiska upp och testa konsistensen. Så länge du inte överkokar pastan kan du inte misslyckas. Ta den alltså hellre för tidigt än för sent och spara mycket pastavatten.