Tag Archives: inte okej

Hjärtvärmande kinesisk gryta

Jag har varit i Berlin några dagar. Tips och bilder kommer. Jag orkade inte idag, fortfarande slut efter resan hem, som tog 13 timmar. Den innehöll bland annat två timmars väntan i Rostock bredvid två hysteriskt grisskrattande kvinnor. Bussätet framför mitt gick inte att fälla upp. Jag fick sitta bredbent som en man på tunnelbanan för att inte knäcka knäna.

Väl på båten var det storm. I restaurangen ramlade allt omkring och skålarna på salladsbuffén skramlade som i Titanic.

Det var skönt att kliva av bussen i Köpenhamn. Malmötåget stod på perrongen och vi frågade snällt om vi kunde få köpa biljetter ombord. Naaaäääeee, sa tågvärden surt. Vi fick gå upp och köpa biljetter och vänta 20 minuter på nästa tåg, som ställdes in. Det gick ersättningsbussar men DSB brydde sig inte om att berätta var och ingen personal visste. Vi gav upp och tog en öl på baren mitt emot stationen, sedan tåget en timme senare till Malmö.

Taxichaufören ville att vi skulle betala dubbelt för att stanna både hos oss och hos Julia. Vi protesterade högljutt och det slutade med ett stopp. Vi fick betala 89 istället för 59 eftersom vi hade bagage. Inte skämt, inte okej.

Alltså behövde jag fett, chili och mat ur skål till middag idag. Detta är baserat på ett Ching He Huang-recept.

Aubergine- och fläskgryta

gryta

2 torkade svampar (typ kinesiska eller karl johan)
2 vitlöksklyftor
1 tumme ingefära
1/2-3 chili
700 gram fläskkarré
lite vatten plus oxfond eller hönsfond
3 msk chilibönsås
1 msk mörk soja
1 msk ljus soja
1 stor eller 2 små aubergine
koriander
äggnudlar

Gör så här:

1. Lägg svampen i hett vatten ca 20 minuter. Hacka vitlök, chili och ingefära. Tärna köttet ganska smått, typ 1,5 cm. Hacka svampen, spara spadet.

2. Fräs chili, lök, ingefära och hackad svamp i en gryta. Bryn köttet i stekpanna och lägg över i grytan. I med spad, fond och lite mer vatten (totalt med spad ca fem dl), chilibönsås och soja. Lått puttra typ en halvtimme, skumma då och då.

3. Skär aubergine i 1,5 cm tärningar. Lägg ner i grytan över köttet. Låt den ångas mjuk och rör sedan ner. Koka tills allt är mört och geggigt. Smaka av med mer ingefära och lite lime. Servera med äggnudlar och koriander. Jag vände ner sunkig, fryst koriander i gröna bönor med lite sesamolja. Bra lösning om man inte har färsk.

Hunter’s soufflé

Jag övervägde att blogga om jägarsufflén i gårdagens True Blood. Men det var för äckligt för en matblogg, även om jag beundrade Maryann för att hon gjorde en soffritto innan hon skar ner hjärtat, ja, människohjärtat. Weird Science gör det bra istället, för den som vill ha bild och detaljer.

Nya säsongen av TB är förresten grym. Åh, scenen där Eric lutade sig mot Sookie och sa ”trust me” fick mig att googla spoilers och Youtuba halva natten. Fastnar man för mycket i hur het Alexander Skarsgård är som vampyr (sen han klippt sig) rekommenderar jag lite svenska klipp med honom. Där är han bara töntig.

Panerad schnitzel med bearnaisesås

dsc02990

Varning: musselchock II

De brukar säga att tre saker är viktiga för att en krog ska lyckas: läget, läget och läget. 

Bull shit. 

Bull shit. 

Bull shit. 

Tvärtom finns en punkt där lägets braighet slår ut krögarens ambitionsnivå, med resultat att krogen bara serverar dynga. Och någon gång måste det slå tillbaka.

Detta har inträffat på Steakhouse Lilla Torg. Eller, vad vet jag, har de någonsin varit bra? Vi gick i alla fall dit bara för att det var sol och ja, det var min usla idé, jag ville väl upptäcka en ny, exotisk del av stan. 

När jag såg ricotta- och spenatfylld tortellini för 199 i menyn fick jag en bekymrad rynka i pannan. Den gick sedan aldrig bort. 

Vi hittade inget vi var sugna på, men satt redan med varsitt glas. 

”Ni måste beställa något att äta”, sa den knappt tonåriga servitrisen. ”Ni kanske kan dela på nåt.”

Sak 1. Tvinga inte på folk mat de inte vill ha. 

Vi tog varsin förrätt. Eftersom jag hade börjat ana oråd frågade jag hur mycket musslor man fick för 82 kr. 

”Sex stycken kanske. Fem sex stycken. Men de är ganska stora”, sa hon. 

Okej. Allt annat verkade ändå ännu tråkigare och ännu dyrare. 

In kom fyra (4) grönmusslor, såna som kommer i en femtiokronors fyrkantig enkilosfryslåda från Nya Zeeland, och som man gör såhär med (råkade ha bilden från hemmafest länge sen):

dsc01303

Men de var gratinerade med GORGONZOLA. För att säkert bli riktigt mördade. Mest smakade de kokt mjölk. Till detta kom en korg hembakt bröd som lyckades vara både torrt och överoljigt samtidigt.

Sak 2. Ge folk minst vad de betalar för. 

Jag har just kommit hem från en resa där jag gjort av med en halv bostadsrättinsats på krogmat. Med nöje. Även på enklare hak blev maten rätt dyr eftersom yenen är så stark, men nästan allt jag åt var mat tillagad med omsorg på bra råvaror. Då är det ju okej. 

Men den som snor mig på 82 spänn för en pytteliten förrätt och sedan förolämpar min intelligens… den tigger om mitt förakt.

”Hur smakade det?” frågade servitrisen. 

Sak 3. Ställ inte frågor du inte vill ha svar på. 

Eller ännu hellre: ha koll. På Nils-Emils, tror jag det var, fick servisen absolut inte fråga om maten smakade bra. Det skulle de veta. 

Receptet på musslorna ovan: 

Köp en enkiloskartong green shell mussels från frysdisken på thailändska/vietnamesiska livs. Är de utrotningshotade?

Tina för bäst resultat, men du kan också slänga dem rakt från frysen in i ugnen.

Klicka eller spritsa på en god gojja – här av persilja, brödsmulor, lite smör, salt och vitlök, om jag minns rätt. Ta burkpesto eller vad som helst om det är blitzläge.

Högt upp i 225 graders ugn i 5 minuter om de är tinade eller halvtinade, annars längre ner och längre tid.

Sak 4. Gå aldrig någonsin till Steakhouse Lilla Torg.

Hearts on fire

dsc025271Ta de finaste hjärtan du kan hitta. 

Öppna genom ett välriktat hugg och genomborra med spett.

Bränn på häftig glöd och håll sedan på halster länge.

Kasta bort.

****

Izakaya kallas de enklare ölsjapp där man även får riktigt fina grillspett och andra smårätter. Man beställer några rätter i taget vartefter, kvällarna blir lätt långa, rösterna höga, gesterna yviga.

Men snacksandet är så underbart sofistikerat jämfört med your average chilinöt. Medan folk sakemarinerar sina hjärnor till apstadiet tar de in små assietter med wokade böngroddar, picklade maneter, sesamslungade kålsorter – och  framför allt allehanda grillspett. 

dsc02532

Det hela brukar tillagas på en avlång och ganska djup grill direkt bakom bardisken som på det här stället i Kyoto. Det är ett duttande och snurrande och flyttande med spetten. Att gästerna är fulla är ingen anledning att ge dem operfekt mat.

dsc02535Spetten träs ofta vartefter förutom de krångligare, här till vänster kyckling varvad med vårlök. De doppas hastigt före och efter grillning i en djup bytta med grillsås som står framme intill grillen.

Eder utsända försökte luska ut innehållet på just detta ställe där såsen var extremt god, men svår språkförbistring förelåg så det enda jag fick reda på var: soja, kycklingbuljong, kryddor, socker. Dock inte så mycket socker att marinaden blir tjock och glansigt glaseringsartad. Den droppar fritt och osegt, om ni förstår. Jag frågade om surt och de blånekade, men jag misstänker att det åtminstone är lite sake i.

Visst är det ganska ofräscht att rå kyckling doppas i den rumsvarma byttan, där även färdiga spett doppas före servering? Man äter alltså den okokta, kyckling…besudlade såsen. Jag blev i alla fall inte sjuk. Kanske beroende på de tjocka kolbitarna som flöt runt i såsbyttan. 

****

De sista fyra grillspetten på menyn, i rätt ordning:
Heart.
Skin.
Soft bone.
Wing.
dsc02528

Domedagen?

Vårt vatten smakar tjockt. Som nyponsoppa typ. Vet inte om det är fel på mig eller vattnet.

Hittar inget google.

Jamie i 50-talets gubbträsk

Jag vet ju att jag inte ska se på teve. 

Men Jamie Oliver kan faktiskt vara jättebra och jag var nyfiken på den nya serien där han ska lära ut matlagning till en hel stad och därmed införa allmän frälsning och världsförbättring. Jag delar hans idé om att bra mat är viktig och om att vem som helst kan lära sig om de bara får chans att hitta lusten. 

Men jag är också en väldigt lättretad person. Och efter att ha sett det första avsnittet är jag JÄTTEARG. 

En av huvudpersonerna är 22-åriga Natasha, mamma till en femåring och en tvååring. Hon har aldrig lärt sig laga mat. 

”Jag gick inte i skolan och mamma lagade inte heller mat”, säger hon. 

Hon får 80 pund i veckan i socialbidrag, lägger 100 per vecka på skräpmat. Kebab med pommes, läsk, godis. Femåringen har redan fått dra ut två tänder.

”Jag anklagar inte henne. Hon är desperat och utsatt. Jag måste hjälpa dem förändra sina liv” säger Jamie O hurtigt. 

I nästa scen ska han lära Natasha steka pannkakor – PÅ HENNS POJKVÄNS KAFÉ!!!

Fattar ni? Hennes man jobbar på ett kafé. Men hon kan inte laga mat, och därför äter de skräpmat varje dag. 

Tror ni hennes man får nån fråga om varför i helvete HAN inte lagar mat? Vilken skuld HAN känner för ungens ruttna tänder och sannolika fetma?

”Jag lägger armarna om din tjej här”, hojtar Jamie O när han ska visa Natasha hur man vänder pannkakan i luften. 

Det är snubben som eventuellt kan ha en åsikt om när han inkräktar på hennes fysiska integritet. Inte hon. 

Kalla mig rabiat, varsågod. Gör det. 

Nästa projekt är köttbullar. Ungarna klänger på Natasha, tjuter och gör henne vansinnig samtidigt som hon ska fixa käk. Hon börjar nästan gråta. 

Men köttbullar blir det, och titta vem som sitter där vid köksbordet, beredd att hugga in? Just det, pojkvännen.

Sådär håller det på. Att maten är kvinnornas ansvar är genomgående åtminstone i första avsnittet, även om också män deltar som elever.

”What a cook! What a mother!” utropar Jamie O när de gör bra. ”What a father!” har han hittills inte utropat.  

Annars tycker jag lyckas han lyckas förvånansvärt väl med att hålla en sjysst ton gentemot deltagarna. Upplägget bäddar ju annars för kräksframkallande nedlåtenhet. 

Det är också något väldigt fint att se självkänsla växa fram. När folk som nyss stått handfallna framför en spis och försökt komma på hur man sätter på den plötsligt får frågan om de kan ställa sig och steka lax framför hundratals människor på ett torg och svarar ”det fixar jag” utan att tänka efter.

Kanske kollar jag ett avsnitt till bara för det.