En boeuf bourguignons öden och äventyr i Malmö

Jag såg Meryl Streep spela Julia Child på bio.

Jag blev kär.

Boeuf bourguignon hade en avgörande roll i handlingen.

Jag måste laga boeuf bourguignon.

Efter bion rotade jag runt bland kokböckerna efter den där franska krångliga som jag visste att jag hade nånstans.

DSC03996Jag hittade den.

DET VAR JULIA CHILDS KOKBOK! Den som hela filmen handlar om!

Jag läste mig till sömns och funderade på om det kunde vara värt det. Att göra det så komplicerat.

Jag tog med mig boken till torget och handlade de exakta ingredienserna. Jag skröt för Mladen på Malmö Kötthandel om mitt kommande stordåd. Han tyckte det var mycket väsen för en gryta på ett halvt kilo kött. Det tyckte jag också. Jag dubbelkollade mängden flera gånger. Jag var fast besluten att för en gångs skull absolut inte förbättra, höfta mängder eller rationalisera utan göra precis som det står i receptet.

Så jag skar bort svålen från en bit bacon på 2 hg och skar den i lardons, strimlor 4 cm långa och 1/2 cm tjocka. Jag sjöd alltihop inkl svål i 1,5 liter vatten i 10 minuter, silade och torkade.

Brynte dem lätt i olivolja och la åt sidan. Hettade upp fettet ytterligare och brynte bitarna av fransyska hårt i det efter att ha torkat av köttet – hur får man pappret att inte fastna? – och bara lite i taget för att få ordentlig yta.

Här läste jag igenom receptet för kanske artonde gången, men såg för första gången att det stod 1 2/2 kg kött, inte 1/2 kg.

Klockan var tio i sex. Jag stängde av plattan och sprintade ner till Mladen. ”Du sa ett halvt kilo! Du sa ett halvt kilo!” sa han som om någon hade anklagat honom.

Sprintade tillbaka och fortsatte bryna kött och lägga åt sidan. Sedan 1 morot och 1 lök, skivade, i samma fett. Vid det här laget var hela köket och jag kladdiga och baconstinkande. Härligt.

Tillbaka med bacon och kött i grytan, pudrade över 30 g mjöl, fräste på. Fräsningen, och hela grytkoket, skulle man egentligen göra i ugnen. Här kom missräkning 2: jag hade ingen stekgryta. Det var en nyhet för mig.

Så jag fräste redningen ovanpå spisen. Hällde ner en flaska Côtes du Rhône-vin förutom ett halvt glas kockavin (7 dl enligt receptet). Samt 1 msk tomatpuré, 2 krossade vitlöksklyftor, 1/2 tsk timjan, 1 sönderbrutet lagerblad, den blancherade baconsvålen och 7 dl oxbuljong. Jag tog från tärning. Det var det enda avsiktliga fusket. Det får ju finnas gränser.

Ingenstans i receptet framgick när moroten och löken skulle ner i grytan, det måste vara ett misstag. De fick också åka i.

Jag drog ner värmen och stack hem till världens bästa kollega. Hade glömt att jag hade tackat ja till middag hos henne. Låste inte polislåset i någon sorts vag idé om att underlätta brandkårens eventuella arbete.

Kom hem tre och en halv timme senare. Det brann inte. Köttet var klart. Silade av såsen och ställde in alltihop i kylen.

I morse gick jag upp (sent), satte på kaffe, hookade två lunchgäster och fortsatte med maten:

Hettade upp olivolja och smör tills smöret stillnade. Brynte 250 g (i receptet står 18-24 st) smålökar. La till ett lagerblad, några persiljekvistar, 1 dl mörk oxbuljong, sänkte värmen. Lät koka in helt, tog ca trekvart.

Gjorde om samma grej med olivolja och smör på hög värme, stekte 450 g kvartade champinjoner rätt hårt, skakade runt dem i pannan.

Kokade upp såsen. Skummade av fett. Stoppade ner köttet och grönsakerna i en traktörpanna, la ner lök och champinjoner, hällde över såsen. Sjöd upp igen. Serverade med persiljekvistar och kokepotatis.

Gustav var först att ta en tugga.

ÄR DET DEN GODASTE GRYTA DU HAR ÄTIT I HELA DITT LIV frågade jag på ungefär samma sätt som Meryl Streep som Julia Child skulle ha gjort (fast det föll sig helt naturligt).

JA, sa Gustav med blicken i fjärran.

Det syntes tydligt på hans min att det var sant.

Det var sant.

Det var totalt värt det.

Jag bläddrade boeuf bourguignon i alla mina kokböcker. Recepten verkar plötsligt patetiskt förenklade, felproportionerade och fuskade. ”Syltlök? Pff! Det skulle Julia ALDRIG ha” gormade jag, genast lika uppfylld av Julia Child som filmens andra huvudperson. Den enda kock jag litar på vid sidan av henne i sammanhanget är Storebror, såklart. Hans recept finns här.

Hemligheten? Ah, jag tror det är att varje råvara är tillagad på just det sätt som framhäver dess smak bäst. Alla får vara lucia, alla spelar huvudrollen. Och kryddningen är exakt exakt rätt för att ge alltihop en extra skjuts.

Tyvärr hittar jag inget klipp där Julia Child lagar just boeuf bourguignon, men här är ett fint omelettklipp:

När mina gäster hade gått deppade jag ihop lite över att det var över. Men lyckligtvis hade jag Dolly Parton och en diskhög som räckte i flera timmar. Nu lyssnar jag på hjärtan som klappar i 9/8 och snart kommer en ny gäst och äter rester.

Hurra!

Annonser

24 responses to “En boeuf bourguignons öden och äventyr i Malmö

  1. Kokboken är helt fantastisk. Prova choklad- och mandelkakan (som använder vispade äggvitor istället för bakpulver). Ät efter bourguignonen. Var lycklig.

  2. jag gillar också julias recept, följer aldrig något annat, viktigt med bräserad smålök, men om man är slö, som jag kan använda vanlig gul

    vill man ha bilder på hur det ser ut när man lagar julias boeuf, finns det här

    sorry, men jag är så nöjd med det inlägget

  3. Men hur sjukt var detta. Har precis postat Julias recept ordagrant!

  4. Noterade också att receptet inte var komplett och lök och morot bara blev hängande.
    Tror att hemligheten är de massiva mängder maillardreaktioner man får av att tillreda råvarorna var för sig.

  5. Jag har över lag märkt att många publicerat både egna och andras, men framför allt Julia boeuf den senaste tiden. Inte så konstigt med tanke på filmen. Jag också, två gånger eller fyra beroende på hur man räknar.

    Och min länk blev ju fel. Men jag tänker inte repetera.

    Just det, Anders, jag håller med om att den separata tillagningen för varje ingrediens gör jävligt mycket. En gryta där man bara hystar i allt på en gång och dessutom använder syltlök (som jag iofs gillar) blir annorlunda.

    Jag hoppar faktiskt moroten helt.

    Uppslaget efter, en enklare Carbonnades à la flamande är också helt okej, den också.

  6. Det här gör mig glad.

  7. konstigt, i morgon bitti kl 07 ska jag upp o blanchera bacon…läs: göra Julias Boeuf.
    Och nu får jag kvitto på att det är värt det. Tack!

  8. man kan använda fräskt fläsk om man vill slippa sjudandet

  9. @Jessika Går den allvarligt att äta efter grytan?
    @Patrik Superinlägg! Här är en länk som funkar: http://griskindspatrik.wordpress.com/2009/10/02/typ-burgundisk-kottgryta-pa-julia-childs-satt/
    Fast jag vill inte vara utan den rökta smaken.
    @Anders Tror förkokningen av fläsket är för att få bort den skarpaste udden av både fettighet och rökthet.
    @Xtian Oj, ambitiöst för att vara en fast food lover! Du måste berätta sen.

  10. Nu läser jag vidare hos Patrik. Att Julia skriver att den ”bacon” som används i franska recept är färsk, osaltad och icke rökt.
    http://griskindspatrik.wordpress.com/2009/11/14/bacon-och-flask-och-julia-child/#comment-1231
    Och inser vidden av den informationen.

  11. jag vet inte om jag skrev det nånstans, men jag har testat alla versioner av fläsk både rökt, rimmat och färskt, både blancherat och icke blancherat, både fläsk i före och efter sjudning och allt blir gott om man är noggrann med resten, men lite annorlunda blir det förståss

  12. jag borde ha sjukskrivit mig.

  13. @Patrik Åh, du är fin. Så vilken modell är den allra bästa?
    @Kenan Ja det borde du.

  14. Ang hur pappret inte ska fastna så måste man ha riktigt hushållspapper av bästa kvalitet. inget annat funkar..

  15. @Sarah OK men vad står det på förpackningen?

  16. jag tror såhär: färskt fläsk blir nog trots allt bäst, men det är ju för mig, jag gillar inte för salt och jag gillar inte för rökigt, om man ska ha i rökt kött i grytan tycker jag det är bäst att riktigt kremera rökfläsket och ha i det vid servering, men då tycker jag man ska ha kompletterat med färskfläsk under själva tillagningen, för att inte missa dess sötma, har man i rökfläsket i början blir hela grytan rökig och då behöver man verkligen ha blancherat det först

    men som sagt, jag är känslig för rökdominans

  17. Åh, du har gjort min dag. Ska se filmen, och sedan frossa. din matlagning hade kunnat bli en liten kortfilm, som man hade fått se innan den riktiga filmen, som en teaser, typ.

  18. Omåttligt stolt över omdömet.

    Håller med patrik om detta med rökt fläsk vs. rimmat. Hårt stekt som garnityr funkar ett bra kallrökt sifsläsk, men jag skulle aldrig ha med det i grytan.

    Smålökar, typ oskuldsfulla små schalloten: JA, men de där vedervärdiga syltlökarna? nej de vill jag inte ha med.

    Det ska vara nöt som kräver lång tid i värme, det ska vara bra vin, och allt får gärna fräsas i omgångar för att uppnå maximal maillard, men det viktigaste är köttet och vinet.

    Är det inte alltid så?

  19. här behövs ett förtydligande angående lökar: ingen vill ha syltlökar i sin boeuf, det ska vara steklökar och de ska bräseras i vin v någon typ

  20. Jag har aldrig ätit b b och är mkt ledsen för det. inte ens en icke-julia version.

  21. @patrik och andreas: jag vill fylla en pool med er och simma runt.
    INGEN vill ha syltlok.

  22. julia, vi kan gå till la couronne och äta b b en kväll om du inte orkar laga.

  23. åh, eller tar vi film + la couronne på fredag. mat efter film så kan vi bli fulla på kir också.

  24. lotta jörgensen

    värdelös fakta. den legendariske reklammannen leon nordin översatte dessa kokböcker till svenska! tack leon.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s