Månadsarkiv: augusti 2009

Det här kan bara hända i Italien

Bästa nyhetstelegrammet alla kategorier från ATL, lantbrukets affärstidning:

Italienska banker kan börja lagra vin och skinka

Bankmannen Gianni Zonin presenterade nyligen idén i tidningen The Guardian. Italiens jordbruksminister Luca Zaia ger sitt stöd.
Banken Credito Emiliano har länge lagrat hundratusentals parmesanostar som säkerhet för lån tagna av osttillverkare. Säkerheten ligger i att banken kan sälja ostarna om låntagarna inte kan betala tillbaka lånen.

Jordbruksminister Luca Zaia är medlem av partiet Lega Nord, ett parti som uttalat stöder ett fritt Norditalien och vill skilja det från de södra delarna som anses underutvecklade och korrupta.

Tidigare i år köpte jordbruksdepartementet 200 000 parmesanostar som skänktes till fattiga. Ostköpet kostade över en halv miljard kronor och finansierades via EU-fonder för välgörenhet. Från södra Italien kom omedelbart kritik mot ostköpet. ”Det är synd att hjälpen bara går till parmesanproducenter i norr”, skrev tidningen Gazetta del Mezzogiorno, enligt TT.

Vad ska svenska banker börja lagra, Kvibille ädel kanske?

Ät som en Berliner!

Berlin var ljuvligt. Självklart på flera olika sätt, men det jag fokuserade på var sjävklart matutbudet. Därför kommer här en rapport över de bästa matställena och matupplevelserna. Någon annan får skriva om deras klubbar, öl, sköna hus och allt annat.

Brunch intogs på och runt Weinbergsweg vid Rosenthaler Platz. Kvittar typ vilket ställe du väljer, alla har suveräna brunchtallrikar med mycket mat till bra priser. 

Min favorit var Fleury, ett franskt ställe där man nästan rördes till tårar när de snygga servitriserna bar ut beställningen.

Så här kunde det exempelvis se ut under en av alla dessa underbara dagar:

P8090011

 

Tyvärr tog jag aldrig någon bild på deras kebab, men kebaben i hörnan på Rosenthaler Platz och bakom stationen mot klubben Bergenheim var helt makalös. De var fantastiska av två anledningar:

 

1. Brödet. Det här var liksom mer som bröd från en riktigt fin limpa, fluffigt vitt bröd med hård skorpa. Brödet, som hade grillats lite, sög upp såsen vilket är tusen gånger bättre än våra bröd här hemma där all sås lägger sig längst ned i plastpåsen som är virad runt kebaben och som gör det till ett litet helvete när man kommer till slutet av måltiden.

 

Här var det lätt att trycka i sig hela kebaben på ett snyggt sätt.

 

2. Såsen. Fast de även här frågade om man vilken sås man ville ha, och de också hade vitlök, mild och stark, och man som vanligt bad om ”blandad” var det andra smaker. Jättekonstigt men det var så. 

 

Mysigaste caféerna och en hel del finfina restauranger och ölhäng fanns här på Oderberger Strasse.

 

Här är ett exempel.

P8090020

 

Eftersom jag aldrig säger nej till en trerätters middag, även om det blir vid lunchtid, var Café Brel vid Savignyplatz det perfekta stället för mig. Tre rätters lunch för 100 kronor, sjukt gott och supermysigt med en konstant leende servitör som såg ut som en korsning mellan Ralph Finnes och David Craig (inte Craig David).

 

Efterrätten var den minst goda, och tyvärr det enda jag tog bild på. Det andra, en soppa till förrätt med färsk ingefära, och huvudrätten som beståd av en gryta med kött och stekta kantareller, slank ner snabbt som attan.

 

p8100050

 

Och, självklart, sparar jag den ultimata matupplevelsen till sist. Jag känner och märker att jag skriver som om jag vore en upphetsad sportreporter, men jag är lite speedad och klockan är mycket och jag blir bara hungrigare och hungrigare för varje tangenttryckning jag tar.

 

Det bästa vi åt var sista kvällen i Kreuzberg, på en persisk restaurang.

Fråga mig inte vad rätterna heter för det har jag glömt. Jag kan dock tänka mig att Kinga kan vara min livlina här och fylla i.

 

Efter myntateet, som vår vackra och flörtiga servitris serverade oss, (killarna i sällskapet var på sjukt bra humör under hela middagen) 

dukades de här rätterna fram på bordet.

 

P8110229

 

 Alltså, en rätt bestod av jättegott mört kött med valnötsås, en rätt hade mycket ingefära tror jag, och den bestod nog av kyckling.

Jag skäms, men jag kommer inte ihåg.

 

Däremot kommer jag ihåg att det var en himmelsk matupplevelse plus att det var typ 25 grader och klockan var 21 och mittemot restaurangen spelade en gatuorkester, som fick skäll av grannarna som bodde i huset ovanför, och det var så mycket semester som det bara kan vara. 

 

Asien bäst hittills

Nästa gång ni går till Asien, säg till Lang att hon måste sätta de vietnamesiska pannkakorna på menyn och att ni gärna betalar dyrt för dem. Frasigt, mjukt, nouc cham, thaibasilika. Så gott. Allt som kom efter var bra, men spelade liten roll.

asien

Jag önskar att den mat jag fått när jag gått med Lisa och Maria fanns på menyn alltid. Ni anar inte vilka stordåd som gömmer sig i det köket. Färre stekta äggnudlar, mer räkfylld bittergurka och lyxtofu med fläsk. Och papayasalladen. Fivespicekarré med minisparris.

Se mycket finare bilder hos Anders.

Bortgifte av äldre bror

Min bror har träffat en tjej jag gillar. På riktigt. Han har det. För första gången sedan 1999. Hon heter Sara och har världens största hund som jag gillar lite fastän jag inte gillar hundar alls.

Förra veckan var hennes familj nere från Stockholm och hälsade på min familj. Bröllop! tyckte jag. Man måste se till att haffa de bra. För att snärja en familj är det bäst att bjuda på dessert.

Som en liten charlottebakelse fylld med blåbärsmousse och hallonmousse.

028

040

Vakuum

Det är ju inte som att inget äts eller lagas. 

Hollywood har öppnat efter renoveringen, det finns rolig polsk mat på Malmöfestivalen PLUS rykten om en polsk restaurang i Lindängen, jag har ätit och försökt laga väldigt god gryta med vaxbönor som enligt uppgift är Bosniens nationalrätt, de första sommaräpplena har kommit på torget, stort tjuvdrama på torget i lördags, jag har fått manna från himlen i present från Kurdistan, jo det står ”manna från himlen” på förpackningen! Maggie har bakat tusen olika kakor och Linda är i jag tror Berlin och lägger väl eventuellt vantarna på både det ena och det andra där.

Aj, jag har ju också varit i Polen och Tyskland och inte bara ätit tokiga saker utan också blivit haffad för fortkörning på Autobahn. 

Men hur ska nån hinna skriva? 

Vi kommer igen.

Hunter’s soufflé

Jag övervägde att blogga om jägarsufflén i gårdagens True Blood. Men det var för äckligt för en matblogg, även om jag beundrade Maryann för att hon gjorde en soffritto innan hon skar ner hjärtat, ja, människohjärtat. Weird Science gör det bra istället, för den som vill ha bild och detaljer.

Nya säsongen av TB är förresten grym. Åh, scenen där Eric lutade sig mot Sookie och sa ”trust me” fick mig att googla spoilers och Youtuba halva natten. Fastnar man för mycket i hur het Alexander Skarsgård är som vampyr (sen han klippt sig) rekommenderar jag lite svenska klipp med honom. Där är han bara töntig.

Semesterfika på Sydsvenskans omkretsredaktion

Går ju inte att komma med en vanlig wienerlängd till fredagsfikat när man ska gå på semester. Betald, dessutom. 

Därför försökte jag och Maria pimpa till det litet extra. Med Leilas kladdkakemuffins i superbra formar som Maggie tipsat om (stora muffinsformar från ICA med kant på), grädde och hemmaplockade krusbär och vinbär.

Plus genmanipulerade björnbär, ordningens skull. 

Bästa kommentaren från en förbipasserande, imponerande redigerare: ”Shit, är de äkta?”

DSC00844

De perfekta makronerna, äntligen

Jag har bakat och svurit. Antingen spricker de eller flyter de ut, eller faller de i små strösselbitar. De brukar vara goda ändå, men goda och fula makroner är ju inte värt nånting.

Idag bakade jag ett recept från ljuva Cannelle et vanille. När första plåten var inne satt jag på golvet framför ugnen och skrek ”de spricker inte, de spricker inte”. Efteråt satt jag still i fårskinnsstolen ett tag och grät.

makroner

Makroner
(ca 40)

140 gram äggvita
3 gram äggvitepulver
80 gram strösocker
180 gram mandelmjöl (svårhittat, jag köpte tysk, superfint mald mandel hos Noor livs på Ystadsgatan. den funkade bra, fast makronerna blir ändå lite grövre med sådan.)
240 gram florsocker
några droppar färgpasta

1. Separera äggvitorna från gulorna dagen innan. Låt dem bli rumstempererade innan du börjar baka.

2. Sikta ihop mandelmjöl och florsocker. Jag hade för dåligt tålamod och lät bli. Det funkade ändå, men några klumpar blev det. Så orkar man är det bra.

3. Vispa äggvitorna och äggvitepulvret tills det blir fluffigt och toppigt. Tillsätt lite strösocker i taget tills du har en glansig maräng. Rör ner färg. Tänk på att göra färgen lite starkare än du vill att slutresultatet ska bli. De blir blekare när du vänder ner mandelmjölblandningen och sedan bleknar de ännu mer när du bakar dem.

4. Vänd ner mandelmjölblandningen i marängen med en slickepott. Jag har en hård från Ikea (tack Kinga!) som är jättebra. De vanliga mjuka ger för lite stadga tycker jag. Hur som helst, vändningen är viktig. Tidigare har jag varit för försiktig, av rädsla att få ut för mycket luft ur smeten. Men man ska vända mycket. För slickepotten runt kanterna på skålen. Glöm inte botten. Smeten kommer krympa rejält men det ska va så. Vänd tills det är välblandat och smeten är glansig och fast.

5. Sätt ugnen på 150 grader. Spritsa ut runda, höga kakor på bakplåtspapper. Man kan göra så stora man vill. Jag gillar att tänka enkronor. De flyter ut lite grann medans de torkar. Låt kakorna stå en halvtimme-timme, tills de är torra på ytan.

6. Lägg lite isbitar eller vatten på en plåt under den du bakar på. Grädda kakorna i åtta minuter, snurra plåten och grädda i fem till. De ska vara torra ovanpå, men kladdiga inuti, med fast botten. Låter du plåtarna stå inne olika länge får de olika färg.

7. Låt dem svalna tre minuter. Dra sedan av pappret och låt dem svalna helt på kallt underlag. Lossa försiktigt, kanske med hjälp av en osthyvel om de sitter hårt (men då har du gräddat dem för kort tid).

8. Fyll dem med ganache, smörkräm, marmelad eller vad du vill.

Bästa kaffestället i Gbg

Sist jag var i Göteborg tog Monica, min underbara vän och före detta kroatiska lärare, med mig till Göteborgs och lätt södra Sveriges bästa kaffebar. (jo faktiskt bättre än kaffebaren på Möllan med)

Stället heter Bar Centro och ligger på Kyrkogatan. Stället är inte särskilt stort och man går in i ett valv för att komma till själva baren. I valvet går det också att sitta och dricka din macchiato eller vad du nu ska ha.

Plus, att de har underbara bakverk. Inte särskilt många att välja på, inte särskilt stora, men ljuvliga. Själv föredrar jag detta, drömmen är ett ställe som ger en det kaffe och den kakan de själva tycker att man ska ha. Inget klydd, inget velande.

De har även italienska praliner för er som är lagda åt det hållet.

DSC00774

Tandoori-mayhem i Småland

Ännu en gästblogg, hurra! 

Bloggare är Magnus Karlsson, superhjälte, tvåbarnsfarsa, tolerant vegetarian och chefredaktör på Smålandsposten. Han och jag är jämngamla. Knäckande. 

Nedanför bilden kommer den ocensurerade historien om hur Magnus (nästan) byggde en tandooriugn. In his own words.

tandoor

I våras gjorde familjen en nästan fyra veckor lång resa till Malaysia och Singapore. Vi vuxna för att återuppleva, barnen för att bada – en baktanke var att lära dem uppskatta maten: indonesiskt, nyonya, kinesiskt och indiskt.
Det gick sådär även om kokospannkakorna på nattmarknaden var populära. Själv åt jag mig igenom tandoorispett, alo gobi, ikan bilis och färskfångade räkor sweet & sour. Favoritkrogen blev i mitt fall en indier med uteservering precis vid vattenkanten.
Väl hemma började tankarna på ett utekök i trädgården växa. 
Några googlesökningar senare stod det klart att en portabel tandoor för hemmabruk skulle gå på 5 000 kronor plus frakt.
Bakom växthuset stod en terracottakruka som inte använts på evigheter.
Jag är från Småland.

***

En vacker sommarkväll eldade jag på i botten av krukan. Kökstermometern hängdes på insidan för att få koll på hur högt jag kunde få upp värmen.
En fläskfilé klappades in med en marinad på tandoorikryddan från Little India i Penang och träddes på metallspett.
Själv valde jag halloumi som köttsubstitut. Redan här kan det vara på sin plats att slå fast att det var en dålig idé.
Termometern sköt snabbt i höjden. 130 grader. 140 grader. Jag lassade på mer kol. Vid 170 sprack krukan men inte värre än att jag fortsatte. Yngsta dottern fick ansvaret som tandoor-vakt och från en utsläpad stol lovade hon säga till om det knakade olycksbådande. Jag ilade mellan köket och krukan.
termoEn överbliven skifferplatta fick tjäna som lock. Snart nåddes 258 grader i mitten av ugnen. En riktig tandoor kan värmas till 400 men jag vågade inte längre utan bestämde mig för att det var dags.
Spetten kördes ner i glöden och köttet började fräsa.
Halloumin ramlade av från spetten så fort den blev ljummen. Trots känslan av misslyckande räddade jag vad som räddas kunde och stekte på dem i en panna.
Köttet tog tid, men blev populärt. Även spetten hade lett värmen och det syntes att bitarna tillagats även inifrån.
I flera timmar efteråt strålade leran tillbaka värmen och höll strax under 200 grader. 

***

Egentligen ska en lertandoor isoleras och muras. På flera tandoorsajter på nätet varnas uttryckligen för att försöka utan att ett proffs installerat den.
På Indian Tandoors står följande:

***** CAUTION *****
Using your Clay Tandoor as it is with Gas or Charcoal can cause serious injury. It needs proper installation with Good Quality Industrial Insulation with a Brick & Mortar Wall or Metal Drum or any other outer casing you may want to use.

Lallare som jag göre sig alltså icke besvär.
I går hittade jag en hederlig vedeldad varmvattenberedare på loppis. 120 cm hög, eldningslucka i nederkant, uttagbar vattenbehållare, lock med ställbart luftintag och skorsten på baksidan. 
Jag funderar nu som bäst på hur jag ska kunna klä insidan med lera.