Tag Archives: billig mat

Linspräktigheten och löjromsskammen

Linserna, så löjligt goda! Hade dem som byggsten till sallader i kylen, hade kokat en ganska liten mängd gröna med 1 hel schalottenlök, 1 lagerblad, några dillstjälkar och salt.

Jag var sugen på att äta varmt, så jag fräste på några gamla champinjoner, först utan fett och sen i olivolja, och la till tunt skivad fänkål (på tvären), en skivad morot och en hackad vitlöksklyfta. Sen linserna och en hutt balsamvinäger. Man hade kunnat ta vitt eller rött vin lika gärna. Torkad oregano och mycket svartpeppar.

Det kokade snabbt torrt och jag ville ha linserna lite sönderkokta så jag la till två huttar vatten också och lät det koka in. Hade tänkt riva ner parmesan i själva linsröran, men den fick så mycket smak helt av sig själv.

Till detta smörstekt bröd, riven parmesan och de örter jag hade hemma: dill, basilika, mynta. Obs att alla örter är goda att blanda, gärna mycket av varje (mer om det här).

Åhhh vad jobbigt det är att vara på präktig spardiet med linser.

Sådär brukade jag och min kompis AK säga jämt när vi var 19 och lagade spaghetti med ingenting utom fin parmesan och svartpeppar ur kvarn som vi allvarligt och noggrant malde över.

”Ååååh vad jobbigt det är att vara fattig student.”

Någon gång kom jag över en svinbillig hel lax som jag brottade ner i mitt lilla kök och gjorde en enorm bouille-a-baisse av. En annan gång ett halvt ton kronärtskockor som jag lyckades nosa upp för mindre än smöret som var till. Jag levde på studielån plus periodvis lite lön från hemtjänst eller restaurang. Jag hade alltid riktig parmesan och Lavazzakaffe. Det har inte ändrats.

Det är länge sen jag var sparsam med maten men efter sju månader i Buenos Aires utan att jobba är det dags för billiga proteiner. Min kombo Erika har också just kommit hem från en långresa. Häromsistens sa vi: nu lagar vi massa bönor och fryser in, det är ju dessutom gott.

I måndags blev jag under plötsliga omständigheter medbjuden på en firning av att en vän just sålt sitt hus. Kvällen började med att han diskret beställde in en magnumflaska champagne.

Vi åt en fantastisk trerätters på Atmosfärs uteservering i den varma kvällen och det hela var så spirituellt och trevligt att jag var alldeles uppbubblad när jag kom hem. Det kändes som att det stod löjrom rakt ut från mina öron, på ett härligt sätt.

Erika stod vid spisen och rörde i två stora grytor med olika bönsorter.

Hon vände på huvudet med ett leende när jag kom in: ”Hej var har du varit”.

Jag: ”Eh … ”

fast sen sa jag som det var.

Hjärtekrossarhummous, nu med riktigt recept

En karl som redan var förtjust i mig undrade hur det gick med hommousen. Jag svarade att jag kanske inte vågade låta honom smaka den eftersom han skulle bli kär i mig.

Han svarade:

”you can let me taste your hommous, I’ve been brokenhearted before, and it feels good”

Av en lycklig slump vet jag nu hur mycket av allting man ska ha. Så ni behöver inte förlita er på det här gamla flummet.

Till en stor mängd:

Blötlägg ett halvt kilo torkade kikärter i ett dygn. Koka upp i nytt vatten. Häll av vattnet efter någon minut och koka upp i nytt vatten igen. Gillar du att prutta till månen så kan du lugnt koka vidare i det första vattnet. Koka med 1 msk svartpepparkorn och 1 gul lök i klyftor oavsett.

Salta när de är nästan klara, totalt 1,5-2 timmar. Häll av, lägg undan en näve till servering, se bild.

Rör ut en HALV (uppdaterad pga tidigare hjärnsläpp) liten burk tahina – de kommer i två storlekar, den här är lite större än en vanlig konservburk (alltså jag var SÅ NÄRA ett riktigt recept) – med samma mängd vatten. Låt stå och svälla tills det är en ljus fluffig smet.

Kör i mixer ihop med kikärtorna, saften från 4 små citroner, 2 msk spiskummin, 2 dl naturell tjock turkisk yoghurt. Salta efter smak. När det hela är klart, hacka ner 3-4 vitlöksklyftor och mixa lite till. Tjatar man med vitlöken i mixern så blir det beskt, och för mycket vitlök dödar all annan smak.

Om något verkar saknas är det troligen salt, citron eller yoghurt.

Servera med pölar av olivolja, hackad persilja och sumak (se bild igen).

OBS 1. Hommous är inte ett pålägg utan ska i konsistens mest påminna om ett moln. Skopas med fördel meddelst pitabröd, eller i brist därpå tortillas (bilden).

OBS 2. Är mycket nöjd över att ha avslöjat yoghurten som förr var en hemlighet.

Januarisoppa med solsken för noll spänn

rotsoppaTorget. 

Jag är när som helst beredd att utan tvekan deklarera min oändliga kärlek till torget. 

Förra lördan fanns det knöliga gigantiska sötpotatisar för fem kronor kilot. De hade lite fläckar, men de kändes hårda och tunga, och en torghandlare jag har mycket stort förtroende för lovade att de var fina inuti. Jag köpte en 1,5-kilos.

En annan av mina favorithandlare hade helt sjyssta sockerärter för 20 spänn kilot och koriander som varken var dyr eller billig men såg ut som att den låg uthälld på en kurvig bilkylare iförd endast lågt hängande jobbarbrallor och bara TAAA MIIIG! Jag tog. 

Jaha, de här grejerna och lite annat låg och glömdes bort i kylens mörker. I torsdags kom jag hem sådär ni vet akuthungrig men helt bestämd på att här skulle det ätas riktig mat. Jag högg ner sötpotatisen i bitar och ungefär lika mycket rotselleri, som jag räddade från en undergång i det tysta. Täckte med vatten i en kastrull, kokade upp.

Hittade en gul lök som hade möglat lite längst ut men var okej inuti. Skar den i smala månklyftor, krossade och grovhackade några vitlöksklyftor. Mortlade rätt mycket av mina just nu alldeles särskilt älskade kryddor från Goa: spiskummin, kardemumma, torkad chili (inte mycket), råkade ta grönpeppar i stället för korianderfrö eftersom det var rätt mörkt, och så korianderfrö.

Jag fräste på kryddorna i olja, la till löken, stekte på den ordentligt så den blev brynt, på slutet ihop med vitlök. Jag hade inget citronaktigt men fick syn på Gatorade-flaskan med kokosnötvinäger som jag köpte i Goa. Jag svär, den luktar mäsk. Men visade sig göra susen för smaken. En dryg bottenskyla av den fick åka med i stekpannan, koka upp, reducera lite, och sedan åkte alltsammans ner till rotsakerna. 

Säg att rotsakerna kokade tio minuter före löken, tio minuter efter. Jag gillar när löken har kvar lite tuggmotstånd, kom jag på när jag gjorde pumpasoppa i höstas, denna soppa är för övrigt i stort sett en plankning av det receptet.

Jag slängde ner en buljongtärning också och lite salt. Tog sönder rotsakerna lite mot kastrullens kant med en träslev utan att direkt mosa dem. I sista sekunden upptäckte jag sockerärterna i kylen, slängde ner en stor näve i två minuter. Strödde över hackad färsk koriander.

Sötpotatisens barnsliga sötma och rotsellerins lite vuxna beskhet kompletterade varann väldigt fint, smaker som var för sig är rätt trista blev liksom nya. Och det här med kryddor… hur har jag kunnat knappt använda kryddor förut? De lyfter ju vad som helst. Men släng de gamla malda och spring och köp hela kryddor som är hyfsat fräscha. Jag lovar, det är en god investering. Kolla, jag äter ju saker för fem spänn kilot. 

Jaha, nu undrar ni över den eleganta utgörningen på bilden? I dag när jag skulle äta soppresterna och bre en knäckemacka till upptäckte jag en nästan tom Tasty House-påse i skafferiet. I den fanns några kokosflagor och några sultanrussin. Jag tog det som ett tecken och strösslade på dem. Det lyfte soppan till man kan säga en himmelsk nivå.

Observera att koriandern har legat i åtta dagar i min kyl och fortfarande bara: TAAA MIIG! That’s my koriander.