Monthly Archives: maj 2010

Födelsedagskalas part 2

David fyllde 27 härommånaden. Han fick tårta. Den var rätt äcklig. Vuxentårta med nötter.

Men jag hade roliga nötter ovanpå. Martha Stewart gav mig idén. Man gör en karamell på lika delar socker och vatten och låter den koka tills den fått fin färg. Innan dess har man skalat hasselnötter och satt fast på långa grillspett. Kyl karamellen i vattenbad och doppa sen nötterna. Häng fast dem något så karamellen rinner ner och bildar långa trådar. Den stelnar så sen. Plocka av nötterna, försiktigt. Dekorera tårtan.

Annonser

Barcelonatips till Lisa

Lisa önskade Barcelonatips i kommentarerna på förra inlägget. Jag har nog bara mattips. Eftersom jag inte hade nån koll på stan utgick vi rätt mycket från Klas Ekmans lista. Alla ställen vi var på som han rekommenderade var bra.

Vi åkte på slappsemester och kollade typ på två Gaudihus, annars struntade vi i allt man ska göra och så. Om jag kommer dit igen skulle jag vilja hänga lite mer i Gracia. Vi var där en söndag när nästan allt var stängt, men det som var öppet var fint.
Bästa slappstället var Kulturhuset CCCB:s restaurang på Carrer Montalegre 5. Maten var sådär, men uteserveringen var lugn och bekväm. En hund med tre ben hoppade omkring och tiggde mat. Där kan man sitta hela eftermiddagen. Ta med en bok!

Nära där vi bodde fanns en liten bar. Alla som kom in kindpussades med personalen. Jag fick hosta av röken, men deras tapas och sallader var väldigt fina, klassiskt enkla, men superkvalitet. Min spanska kommer från tre lektioner på Folkuniversitetet och en månad på Kuba så ibland blir det fel när jag pratar. Som att jag råkade beställa alla tapas på Pan con tomate på det här stället. Men Pan con tomate är gott så det gjorde inget.

Jag tror att den ligger på Carrer dels Sagristans och den heter något med Taverna. Bredvid den ligger en japansk restaurang. Om man svänger vänster på en liten gata intill rökiga baren hittar man fler roliga ställen. Bland annat två små barer med massa tavlor på väggarna som vi aldrig hann gå in på, men det såg ut att hända spännande saker där.

På samma gata som tavernan och den japanska finns en vietnamesisk restaurang. Uteserveringen har fina färgglada lyktor och inne är taket så här fint:

Deras Bun är nästan lika god som Langs på Asien, ta den med biffen. Men varning för deras mangosallad som är gjord på mogen mango och paprika. I skålen låg några räkchips. Jag blev skitsur. Ta en superbra rätt och paja den. Hallå, sådär kan man faktiskt inte göra.

Två kvällar gick vi till SagardiCarrer Argentería 62 och åt pintxos, baskisk plockmat på små brödbitar. Bäst var en med färskost, tomatmarmelad och hackade pistasch- och pinjenötter. Den kopierade jag på mitt födelsedagskalas. Ibland kom bartendrarna med helt varma chorizos eller kroketter. Ända tråkiga var att de flesta var med fisk. Jag gillar inte fisk.

Tapas kan man ju äta överallt. Kedjan Taller de tapas har lite mer uppstyrda tapas på långa menyer. Det vi åt var väldigt gott, särskilt spenat med kikärtor, skinka och rostad vitlök. De hade också helt perfekta bläckfiskringar. Det är bara turister som äter. Nästan alla gäster är blonda. Bordet bredvid vårt hann med ett svenskt sällskap, ett norskt och ett tyskt medan vi åt. Plura åt också där. Han såg nöjd ut.

På den här baren såg vi Barcelona-Sevilla med massa spanska gubbar. Den var rolig, men jag har ingen aning om var den låg för vi gick runt, runt innan vi hittade en vi gillade. Det fina med Spanien är att lägstanivån på sådana här ställen är så hög. Mat, stämning och allt är bra. Servitören gick runt med Real Madrid-matchen i öronsnäcka för att kunna hålla stammisarna informerade. Real vann förstås så vi fick bara fira matchen och inte hela ligan.

Vi bodde precis vid stora marknaden. Jag tyckte den var lite för turisthetsig, men det fanns några små barer där inne som verkade bra. Särskilt en med massa tidningsurklipp på väggen. Vi hann inte äta där tyvärr. Om man går från marknaden och liksom rakt in i Raval och sen svänger lite höger när man kommer till Second hand-gatan så kommer man till en annan saluhall som jag gillade bättre. Men klart, juicerna för 1 euro var goda. Man kan köpa en och sätta sig mot en varm husvägg utanför. Och det är klart skitsmart av försäljarna att kränga smågrejer till turisterna som annars bara skulle gå omkring och peka på roliga fiskar och flådda harar med huvudet kvar.

På parkeringsplatsen på baksidan finns två restauranger med stora uteserveringar och eftermiddagssol. Där finns också en katträdgård som man titta in i om man saknar Kokos och Lukas. (Vi har pratat lite om att det är orättvist att Kokos har ett matnamn och Lukas ett överklassnamn, så vi tänker kalla honom Lardo nu. Passar bra eftersom alla som ser honom chockas över fettansamlingen.)

På baren Gimlet på Carrer del Rec, 24 (verkar finnas en till längre upp i Barcelona) kan man känna sig som i Mad men om man anstränger sig för att ignorera de storögda amerikanerna och bortser från att bartendrarna inte är särskilt bra på sin enda uppgift drinkblandningen.



Jag har sparat det bästa till sist. Jag är inte helt säker på adressen men jag tror att den är Carrer de la Palla. Det är en gata ner från spanska katedralen i alla fall. Där finns en liten gubbe som friterar olika saker. Man kan få en strut nyfriterade churros för en euro. Hans fru rullar dem i socker. Det var fint så jag ville gråta.


Barcelona

När jag och David var i Barcelona köpte vi juice på marknaden nästan varje dag. Till exempel papayacoconut.

Det var faktiskt gott. Men mest är det en urbra sång som jag sjöng på hela semestern. Asså den med Dr Alban. Den här:

Dr Alban är förresten med i nya Novell, som kommer ut i affären på fredag. Man kan också köpa den till sin brevlåda. Och gå på släppfesten i Stockholm imorgon.

Man kan alltid lita på Jamie

Det var vår för ett tag sedan här i Malmö. Det kan man inte tro nu när sibiriska vindar har dragit över staden under den senaste veckan.

Iallfall, skulle fixa första middagen med min killes föräldrar. Å ena sidan vill man inte göra för mycket, samtidigt måste man ju stajla lite…

Vi körde på vårtema: Sparris, lamm och rabarber. Det blev en fullträff. Måste skryta lite.

Balkanvännerna på hörnan hade ingen lamm, så jag var otrogen och drog bort till köttbutiken bredvid China market.

Lammracksen gjordes som senast, med marinad från himlen som du hittar här

Sedan en ljummen sallad på hela bulgur, älskar dem, blir inte en grynig massa som det lätt blir av couscous, och det är fint tuggmotstånd. Ner med ruccola, och grillad sparris, valnötter och riven gruyère. Olivolja, salt och peppar, du är hemma.

Till detta en salsa verde, som kommer från Jamies ”Hemma hos Jaime”. Underbart god men måtten stämde inte alls så hacka ihop följande:

stora kapris

sardeller

vitlök

saltgurkor

färsk basilika

färsk mynta (mycket, så satans gott ihop med lamm)

Hacka ihop det och lägg i skål. Häll på olivolja, rödvinsvinäger, dijonsenap och smaka av med salt och peppar.

Sedan, efter det paradnumret som verkligen gick hem, var det dags för rabarbern.

Koka upp rabarber, strösocker och saft från en halv apelsin så att det blir en göttig kompott.

Under tiden, stek på smördegsplattor som du kavlat ut och skurit i trekanter och siktat med florsocker och kanel.

Lägg på kompotten på plattorna, droppa sedan lite naturell yoghurt som du blandat med rivet apelsinskal och ca 1 msk flytande honung.

Tack Jamie.