Author Archives: Linda

Vad ska jag tröstäta?

Det har varit mycket att tröstäta för under senaste tiden. Biscottis kändes som de ultimata tröstätarkakorna. Små, goda, lätta att baka, snygga.

Jepp, det blev två sorters, ingen med choklad men båda med nötter.

Nötter är lyxigt på något vis, känns exklusivt. Har du svårt att välja, sväng inom mataffären till vänster om Kaffebaren. De har alla nötter du kan tänka dig, så köp på dig en massa småpåsar.

Pinjenötter har de bakom disken.

– Vi har två sorters pinjenötter.

– Jag ser det. Pinjenötter normalstorlek och pinjenötter gigant.

– Giganterna är från Kina. De andra, de bästa, är från Afghanistan. Vilka vill du ha?

– De bästa.

Biscottis med saffran och mandel ca 30 st

100 g smör / 1 g saffran / 2 ägg / 1,5 dl strösocker / 5 dl vetemjöl / 1,5  tsk bakpulver / 1,5 dl sötmandel

Ugnen? 175 grader

Smöret? Smält det med saffran och rör ned äggen.

De torra ingredienserna? Blanda ihop dem med skållad, hel mandel.

Nu då? Blanda ihop allt, forma 3 längder och lägg på en plåt med bakplåtspapper.

Hur länge? Cirka 25 minuter.

Och sen då? Sänk temperaturen till 125 grader. Ta ut längderna och skär dem biscottistyle. In med dem i ugnen igen och låt dem torka där i cirka 15 min.

Älgskavsgryta efter svampfynd i Fyledalen

Det är inte mycket som är så coolt här i livet som att plocka svamp och bär. På väg hem från fetaste bröllopsfesten i Uppsala åkte vi genom Smålands skogar. Utanför Bullerbyn stannade vi och hittade massor av blåbär.

Några dagar senare i Fyledalen utanför Tomelilla var det dags för svampjakt. Icakassen var sjukt tung efter en timmes plockande av brunsopp, som vi trodde var Karljohan men soppen var faktiskt inte fy skam.

Skavgrytan gjorde vi så här:

Stek lök och skav ihop, blanda ned grädde, enbär, timjan, några skvättar calvados och rödtjut, och sedan i med svampen som du stekt i torr panna med hög värme så vätskan försvinner.

Till detta blev det pressad potatis och gräddkokt savoykål med äpplen och vinbär från trädgården.

Coolt.

Berlin is calling – för femtielfte gången

Mer mattips från staden jag aldrig tröttnar på.

1. Stället Monsieur Vuong på Alte Schönhauser Str. 46 serverar den bästa vietnamesiska maten jag har smakat utanför själva Vietnam.

Jag åt galet god anka som var strimlad i bitar ned i en nudelsallad med massor av cashewnötter. Detta sköljdes ned med ananas- och vodkadrinkar, fullproppade med färsk mynta.

Maten glömde jag som vanligt att ta bild på, kommer alltid på det när den värsta hungern har stillats och då är den inte särskilt bildvänlig, men kika in på hemsidan som finns länkad här ovanför.

Utanför stället ringlade sig värsta kön under hela tiden vi satt där, men den betades av rätt snabbt så misströsta inte.

2. Foccacceria på Fehrbelliner Straße 24 är det ultimata matstället dagen efter en utekväll i Berlin. Frukost intogs här klockan 15  efter klubbnatt i Kreuzberg. Tips från coachen; beställ minst två slices vardera, och missa inte den med salami.

3. Bästa hängstället är definitivt Altes Europa på Gipsstraße 11. Det här är ett ställe som känns som taget från en snygg fransk film. Sitt och läs, dagdröm att det är din egen bar och restaurang, spana på folk eller ät en bit plommonpaj, allt funkar här.

Carbonara stoppar skedarna av risotto i huvudet

Det börjar med att korta bildsekvenser av penne rigates, skedar fyllda av risotto eller skivor av surdegsbröd susar runt i huvudet.

Min kolhydratsabstinens är nästan på samma nivå som rökabstinensen jag alltid får när jag befinner mig på en uteservering i Frankrike.

Det blir sjukt svårt att koncentrera sig på det man är mitt uppe i.

” Vad tänker du på som är så viktigt att du inte kan lyssna på vad jag säger i fem minuter?”

– Alltså, ingenting. Jag lyssnar ju.

”Nej, det gör du inte, det märker jag. Det måste vara något alldeles särskilt för du ser så allvarlig ut. Har du problem kan jag kanske hjälpa dig.

– Nej, nej, det är inget. Jag bara tänker på… vad sägs om pasta till middag?

”Är det pasta du tänker på?”

– Nej, egentligen tänker jag på carbonara, att jag har för mig att jag såg en sådan härlig bild av en carbonara med zucchini i Jamies nya.

Carbonara med zucchini

INGREDIENSER: Penne, pancetta, olivolja, späda gula och gröna zucchinis, äggula, grädde, parmesan, salt och peppar, färsk timjan.

Koka pastan, fräs pancettan i olivolja tillsammans med färsk timjan, häll i zucchinin som är skivad i typ samma storlek som pennen. I en bunke blandar du två, tre äggulor med 1-2 dl vispgrädde och en näve riven parmesan. Peppra mycket, var försiktig med saltet för både pancettan och parmesanen är salt.

Häll ned pastan i pannan och blanda sedan snabbt som f-n ned såsen i blandningen. Låt inte pannan vara kvar på plattan för då kan gulan koagulera.

Dryga gärna ut såsen med lite pastavatten, tips från Ruth Rogers och nu avlidna Rose Gray, från The River Café, viktiga matgudar.

Riv på ännu mer parmesan, peppra igen och lägg på lite timjan.

Ät.

– Så, nu kan jag lyssna. Var var vi nu?

Gazpacho med vattenmelon hela sommaren

Det är svårt att äta när det är så hett ute. Eller, nej, det är bara en lögn. För cirka tio år sedan hade det stämt. Nuförtiden kan jag äta allt, hela tiden, oavsett temperatur.

Men jag tyckte att det hade varit en bra ingång till det här inlägget, att gazpacho är lätt att äta när det är så varmt ute.

Iallfall, det är gott med gazpacho på sommaren, särskilt med melonbitar. Och nu är vattenmelonerna som rödast och sötast så det är bara att köra på. På al Hilo kan man vara med och knacka på melonerna tillsammans med de anställda och bråka över vilken som är bäst. Det är kul, jag känner mig som en melonexpert.

Här kommer ett bra recept som jag har kört minst en gång i veckan den här sommaren.

För 3-4 pers.

* 7 dl tomatjuice , * 1,5 kg vattenmelon, * 1 röd och 1 gul paprika, * 1/2 gurka, * 4 tomater, * Saft från 6 lime, * 1 vitlöksklyfta, * 1 kruka koriander, * En näve mynta, * salt & tabasco

Skär ur vattenmelonköttet.

Blanda vattenmelon, paprika, tomater, gurka och rödlök med tomatjuice och limesaft.

Pressa ner 1 vitlöksklyfta.

Ta hälften av soppan och kör i en matberedare  eller stavmixer.

Häll tillbaka i skålen med resten av soppan.

Hacka koriander och mynta och blanda ner i soppan. Tillsätt tabasco och salt efter smak.

Ställ in soppan i kylen i minst 1 timme tills den blir riktigt kall.

Mina egna bilder av soppan ser inte särskilt läskande ut så här kommer en bild från Elle mat & vin, som receptet ändå är baserat på till stor del.

Foto: Jenny Grimsgård för Elle mat & vin

Man kan alltid lita på Jamie

Det var vår för ett tag sedan här i Malmö. Det kan man inte tro nu när sibiriska vindar har dragit över staden under den senaste veckan.

Iallfall, skulle fixa första middagen med min killes föräldrar. Å ena sidan vill man inte göra för mycket, samtidigt måste man ju stajla lite…

Vi körde på vårtema: Sparris, lamm och rabarber. Det blev en fullträff. Måste skryta lite.

Balkanvännerna på hörnan hade ingen lamm, så jag var otrogen och drog bort till köttbutiken bredvid China market.

Lammracksen gjordes som senast, med marinad från himlen som du hittar här

Sedan en ljummen sallad på hela bulgur, älskar dem, blir inte en grynig massa som det lätt blir av couscous, och det är fint tuggmotstånd. Ner med ruccola, och grillad sparris, valnötter och riven gruyère. Olivolja, salt och peppar, du är hemma.

Till detta en salsa verde, som kommer från Jamies ”Hemma hos Jaime”. Underbart god men måtten stämde inte alls så hacka ihop följande:

stora kapris

sardeller

vitlök

saltgurkor

färsk basilika

färsk mynta (mycket, så satans gott ihop med lamm)

Hacka ihop det och lägg i skål. Häll på olivolja, rödvinsvinäger, dijonsenap och smaka av med salt och peppar.

Sedan, efter det paradnumret som verkligen gick hem, var det dags för rabarbern.

Koka upp rabarber, strösocker och saft från en halv apelsin så att det blir en göttig kompott.

Under tiden, stek på smördegsplattor som du kavlat ut och skurit i trekanter och siktat med florsocker och kanel.

Lägg på kompotten på plattorna, droppa sedan lite naturell yoghurt som du blandat med rivet apelsinskal och ca 1 msk flytande honung.

Tack Jamie.

”Vi är inte bara grymma journalistpraktikanter, vi är sjukt bra på att baka också”

Idag var det Sandra Douglasdotter och Anna Bachmanns sista dag hos oss. De är journaliststudenter från Skurups folkhögskola.

Förutom att de är ambitiösa, duktiga skribenter, idésprutare och bra människor, visade de idag att de också kan baka som drottningar.

– Jag smakade kaka första gången under en Desperate Housewifekväll och tänkte att den här ska jag baka under sista praktikantdagen, berättar Sandra.

Kakan var riktigt god, tung och saftig med mycket smak av vallmofrön.

Helt rätt att bjuda på om man vill bli ihågkommen.

Fast det kommer de att bli ändå.

Blågul citronkaka
(Det här receptet kommer från Rosendals trädgårdscafé.)

175 g smör
3 dl strösocker
2 ägg
skal och saft av 1 citron
2 msk syltade apelsinskal
3/4 dl blå vallmofrön
2 dl vetemjöl
cirka 2 dl blå vallmofrön att beströ den smorda formen med

Smält smöret och låt det svalna något.

Blanda ner socker, ägg, citronskal och -saft, syltade apelsinskal och sist mjölet.

Häll upp smeten i smord och vallmofröbeströdd form (cirka 23 cm i diameter).

Grädda kakan i 180 grader i cirka 35 minuter.

Pudra eventuellt kakan med florsocker och servera med vispgrädde.