Monthly Archives: januari 2011

Smaken & baken

Om man frågar det amerikanska folket vilken spaghettisås de gillar svarar typ ingen ”super chunky”. Men om man lagar många sorters spaghettisås åt det amerikanska folket vill en tredjedel ha ”super chunky”. Något som ingen visste och därför inte heller sålde, tills den experimentelle psykologen slash mirakelmarknadsföraren Howard Moskowitz kom på det genom att mata dem med olika tomatsåser i stället för att fråga.

Här berättar författaren Malcolm Gladwell rätt underhållande och tänkvärt om saken:

Alltså visst, folk är olika och det är fint. Men jag gillar egentligen mest det han snuddar vid mot slutet: att det finns en idealisk, platonisk version av varje maträtt.

Sushikocken frågar inte i hur tjocka skivor du vill ha din tonfisksashimi, för hon eller han har en mycket bestämd uppfattning om vilken den perfekta tjockleken är.

Det finns ett rätt och många fel ögonblick att ta pastan.

Det finns en perfekt idéversion av moules frites som alla jordiska moules frites är bleka kopior av.

Det finns ett rätt sätt att steka en biff. Av de många argentinska grillkockar jag stiftat bekantskap med har för övrigt ingen frågat hur jag vill ha mitt kött, alla har gett mig biffar i väldigt olika grader av genomstekthet och alla har varit, jaa, perfekta.

Här en perfekt grillad get.

Hjärtekrossarhummous, nu med riktigt recept

En karl som redan var förtjust i mig undrade hur det gick med hommousen. Jag svarade att jag kanske inte vågade låta honom smaka den eftersom han skulle bli kär i mig.

Han svarade:

”you can let me taste your hommous, I’ve been brokenhearted before, and it feels good”

Av en lycklig slump vet jag nu hur mycket av allting man ska ha. Så ni behöver inte förlita er på det här gamla flummet.

Till en stor mängd:

Blötlägg ett halvt kilo torkade kikärter i ett dygn. Koka upp i nytt vatten. Häll av vattnet efter någon minut och koka upp i nytt vatten igen. Gillar du att prutta till månen så kan du lugnt koka vidare i det första vattnet. Koka med 1 msk svartpepparkorn och 1 gul lök i klyftor oavsett.

Salta när de är nästan klara, totalt 1,5-2 timmar. Häll av, lägg undan en näve till servering, se bild.

Rör ut en HALV (uppdaterad pga tidigare hjärnsläpp) liten burk tahina – de kommer i två storlekar, den här är lite större än en vanlig konservburk (alltså jag var SÅ NÄRA ett riktigt recept) – med samma mängd vatten. Låt stå och svälla tills det är en ljus fluffig smet.

Kör i mixer ihop med kikärtorna, saften från 4 små citroner, 2 msk spiskummin, 2 dl naturell tjock turkisk yoghurt. Salta efter smak. När det hela är klart, hacka ner 3-4 vitlöksklyftor och mixa lite till. Tjatar man med vitlöken i mixern så blir det beskt, och för mycket vitlök dödar all annan smak.

Om något verkar saknas är det troligen salt, citron eller yoghurt.

Servera med pölar av olivolja, hackad persilja och sumak (se bild igen).

OBS 1. Hommous är inte ett pålägg utan ska i konsistens mest påminna om ett moln. Skopas med fördel meddelst pitabröd, eller i brist därpå tortillas (bilden).

OBS 2. Är mycket nöjd över att ha avslöjat yoghurten som förr var en hemlighet.