Le! Du är på Lê Lê!

Vill du ha den bästa matupplevelsen i Köpenhamn?

Gör så här:

Gå nerför Vesterbrogade och stanna till på nummer 40.

Flirta till dig en plats i baren efter att hovmästaren satt upp dig på väntelistan och beställ vilken drink som helst av bartendrerna som snor ihop grymma drinkar i höga glas och toppar med färsk frukt på fem röda sekunder.

När ni fått ert bord (som du kommer tycka kommer att gå alldeles för snabbt eftersom det är så bra barhäng) så beställ förrätt tillsammans med en till person. De är väldigt stora och du kommer inte orka med någon varmrätt, eller iallafall inte njuta av den.

Vi valde den här, en blandning av färska och friterade vårrullar och dumplings. Fatta att du är mätt efter denna tallriken själv.

De friterade hade fläskkött i sig, de andra var blandningar, vissa helt veggie och fullproppade av färska örter, andra med tonfisk och en och annan räka. Dumplingsen var en dröm, perfekt krispiga och ändå att de smälte i munnen.

Därefter blev det kryddat fläskfärsbiff uppstucken på citrongräspinne…

… och vit galet god fisk med stora chilis som ångats i bananblad.

Fast det var jag som tog fläskfärsen måste jag erkänna att fisken var det bästa valet. Sjukt gott, flashback till Hoi An där de serverade precis lika god fisk.

Supergod och enkel röra med färsk ananas och chili passade bra till.

Om vi inte hade vetat att vi skulle vidare till den ultimataste cocktailbaren efteråt hade vi kört på med drinkarna rätt igenom hela måltiden. Nu nöjde vi oss istället med Tiger.

Fortsättning följer…

Saffransbomber och granater

Plötsligt ett gästblogginlägg från Julia Svensson. Hon glömde bild, men ni får föreställa er. Jag var på samma fest förra julen och åt samma kaka. Urgod.

Här kommer Julia:

Ingen jultillställning hittills har lyckats leva upp till den senapsmarinerade brysselkålen eller grönkålssalladen med äpple och mandel på knytisjulbordet hos Karin i början av december. Eller Tara Moshizis saffranskaka, som mitt gästblogginlägg ska handla om.

Inlägget är alltså även en hyllning till Tara denna härliga kvinna.

Se till att du har: 2 påsar saffran (0,5 gram per påse), 200 gram smör, 2 ägg, 3 dl socker, 2 tsk bakpulver, 4 dl vetemjöl, 1,5 dl mjölk samt smör och ströbröd till formen.

Såhär gör du:

Sätt ugnen på 175 grader.
 Smöra och bröa en rund form på cirka 24 centimeter i diameter.
 Smält smöret och låt det svalna.

Stöt gärna saffranet tillsammans med lite socker i en mortel.
 Vispa ägg och socker så att det blir poröst. Blanda ner saffranet och mjölken i äggsmeten. Blanda bakpulver och vetemjöl. Blanda ner vetemjölet och smöret och rör tills det blir jämnt. Häll ner smeten i formen och sätt in formen i nedre delen av ugnen och grädda i cirka 45 minuter i 175 grader. Känn med en sticka när den är klar, stickan ska vara torr.

Låt saffranskakan svalna lite innan den vänds upp och ner på ett fat. Låt kallna under formen. Det är egentligen en vanlig sockerkaka, men med saffran i.

Det fina i kråksången är Taras tips om att använda två påsar saffran i stället för en. Och att dekorera med glasyr, och sedan strössla med granatäpple. Glasyren gör du på ett paket Philadelphiaost, som du vispar ihop med lite florsocker och ett par matskedar mjölk. Granatäpple, så får du bort det köttiga utan att köket får utseende: mordplats..

I torsdags hade jag en liten tillställning för mina elever på Skurups folkhögskola. Då bakade jag två saffranskakor. Den ena blev över – men den tog jag med till kontoret dagen därpå. Succé. Fem personer åt nästan hela.

Tips: kakan var godare dag två. Dels hade den stått till sig lite i kylen. Men den hade inte heller stått inne riktigt lika länge i ugnen, eftersom jag ville att denna kaka nummer två skulle bli lika härligt degig som Taras variant. Obs, om du sparar till dag två, vänta med glasyr och granatäpple.

Två världsdelar, eller tre

Argh, jag kan aldrig bestämma mig. Malmö, eller Stockholm, eller Göteborg. Jag vill bara flytta hela tiden. Byta jobb, kille, liv, bästis, favortittvserie.

Det är helt hopplöst när jag försöker förbereda middagen dagen före. Men jag måste för att inte hamna i takeawayträsket.

I veckan gjorde jag ett kinesiskt långkok, med risvin, fivespice, socker, stjärnanis och ja, ni vet. Men min five spice är helt värdelös, med alldeles för mycket kanel. Så när jag sen skulle äta det så ville jag förstås inte mer. Jag fiskade upp köttet ur såsen och åkte till Asien. Där kom jag på att kanelköttet nog skulle funka bra med lite typ texmexsmaker. En korianderdip och en tomatsalsa. Bestämde att äta det dagen efter.

När den dagen kom var jag hopplöst sugen på torkad timjan. Jaha. Tre dagar innan hade jag tabascocravings. Orka. Timjanen fick faktiskt vänta till fredagkvällens lammkotletter. Det blev texmexkanelkött och urgott var det.

Gör typ så här: Koka högrev länge i ingefära och allt jag listat ovan. Lägg till lite extra kanel om din fivespice är välbalanserad. Släng såsen, kyl köttet ett par dagar. Gör taffels goda tomat- och aprikossalsa. Mixa en kruka koriander med en fjärdedels finhackad schalottenlök, en pressad lime, lite chilikärnor (eller grön chili), salt, peppar, en droppe honung och lite tabasco. Stek köttet hårt i olja. Gör enkla quesadillas, skär i bitar och doppa tillsammans med köttet i såserna.

Ps.

Gick upp tidigt för att äta yoghurt med granatäpple (+ lucka 2 i min chokladkalender), klappa katterna och titta på frosten över kyrkogården. Jag älskar vinter.

Anledning att åka till Berlin #3

Safran, Oranienstrasse 172

Ok, man kan stanna i Malmö och gå på Hollywood istället, men på Safran (som Linda skrivit om tidigare) kunde man få alla grytor på samma gång. Koko sabzi och massa roliga salladstillbehör, ändå billigt, kanske 15 euro för allt. De hade lunchrätter för runt 5 euro också, men de var rätt trista jämfört.

Dessutom, i Berlin kunde man smyga in på fina stället mittemot och dricka varm choklad med espresso.

Baka baka liten kaka

Kakan.

Varför googlade han inte?

Därför.