Helgens kontraster

Apelsindrinkar och häng på balkongen.

Gin och tonic och krocket på godset.

Jordgubbar och madeleinekaka.

Glutenallergiska tårtan

Min kille har blivit glutenallergiker, inbillar han sig. Så när jag vaknade i helgen med bakatårt-cravings fick jag kolla mjölfria recept på Allt om mat. Alla gillade den här tårtan.

Mycket viktigt med berg av bär. När det gäller tårtor ska det va tacky, over the top, more is more. Annars är det inget kul.

Konspirationskakor

Så slår du fullständigt ut nyhetsarbetet på en rätt stor svensk dagstidning:

Burken stod på mitt skrivbord igår morse. Maggie bakade dem till mig bara för att jag tog ett jätteargt läsarsamtal om hennes artikel i stället för att enkelt koppla över till henne. Fast det var mitt fel att hon fick göra jobbet som var upphov till ilskan. Ändå fick jag kakor. 

Allt är mycket roligare när Maggie sitter på samma ställe som jag.

Maggie du kanske kan skriva receptet här under? Kakorna var jättegoda. Alla tyckte det. Skriv gärna även det där om hur man får dem helt runda. Alla vet faktiskt inte det.

Livet på landet

1. Hyr ett magnifikt hus vid havet.

2. Släpp lös dina gäster på torget.

3. Förse dem med bränsle och se till att de tänker ut hur det ska bli maträtter av allt ni handlat.

4. Sätt alla i arbete. 

Vattenmelonsallad: blanda med olivolja, flingsalt, svartpeppar ur kvarn, fetaost och/eller goda gröna blad. Vi tog något som skulle föreställa basilika men smakade citrongodis. Ruccola är gott till. 

 

Lovisas blomkålssallad – recept hos hennes syrra. Rå blomkål = mycket gott. (Kokt blomkål = måttligt gott.)

 

 

 

Tomatsallad med koriander, vårlök och svarta bönor. Observera de mycket finhackade tomaterna. 

 

 

Hel grillad vårlök, kålsallad – vet inte hur dressingen gick till men det var hela kumminfrön i, de var jättegoda. 

Mizeria (betyder elände), polsk gurksallad: skala något kilo gurka, gärna av inläggningssort. Hyvla skivor  med osthyvel eller på rivjärn, salta och låt rinna av någon halvtimme. Rör ut någon matsked, kanske mer, socker i någon deciliter creme fraiche eller gräddfil. Blanda ner stora mängder hackad dill och de urkramade gurkskivorna. Smaka av med salt och ev mer socker. Det ska inte vara mer vitt än att det dressar gurkorna.

Grillade auberginer. Riktigt hårt grillade. Du vill åt den svarta smaken. Lägg på fat och häll över olivolja vartefter. Färsk basilika är gott till. Mynta också, ger helt annan karaktär. Utmärkt kall som tillbehör, byggsten i sallader, etc. Fler varianter + så väljer du. 

5. Fröjdas.

Maggie, blogga tårtan.

Kvällsmat

Dagar som idag, när det ska roddas åtta sidor Michael Jackson och demonstrationen mot iranska ambassaden sticker iväg strax innan hemgång, kan det hända att några av mina bästisar är på jobbet till klockan 21.

Omelett i desperata lägen

8 ägg
1 skvätt vispgrädde
1 knippa dill
1 kvist möllanmynta
fetaost
1/4 blomkålshuvud

Gör så här:

1. Rör ihop ägg med grädde och hackade örter. Salta och peppra.

2. Skär blomkålen i små tärningar. Stek i olivolja tills mjuk och färgad. Häll ner äggsmet, smula över fetaost och sänk värmen.

3. Lyft lite i omeletten. När den fått färg, vänd och stek på andra sidan. Jag lägger på ett lock medan den steker, för då stelnar den mer på ovansidan och blir inte lika kladdig när man vänder.

Servera med små iranska gurkor och ajvar.

Vi och våra sökträffar

 

Godaste sorten

De här små platta är sötare och köttigare än andra persikor. Spana också in den rosa-vita färgskalan. Persikor och nektariner i de färgerna brukar vara sötare än de röd-gula.

Jag är egentligen emot frukt till ost, men provade persika till jättemogen, fluffig Delice Andrée häromdan. Det funkade.

Något helt annat om Iran

Det är så sorgligt. Jag tar små pauser. Nu är en.

Vi var där på jobb och jobb och jobb och bara sprang och sov inte och åt det vi hann, fler hamburgare på en vecka än jag normalt äter på ett år: i tutande taxibilar, på språng i demonstrationerna, med en hand framför datorn mitt i natten. Lyckligtvis var de väldigt goda. Riktig nötfärs, fina inlagda gurkor med lagom syrlighet, slät majonnäs och ingen ketchup, läppstiftsröda tjocka tomatskivor. 

Alla var så snälla. Alla ville bjuda oss på mat. Vi sa nej och nej. Här är en helt vanlig frukskål hemma hos en:

En kväll lyckades vi gå på en restaurang med persisk mat. Vi frågade efter ghorme sabzi. De hade inte det. Två dagar senare åt vi där igen. När vi satt med våra köttfärsspett kom ägaren med en liten plastbytta. “Jag hade tyvärr bara med mig lite ghorme sabzi hemifrån åt mig själv, men här får ni i alla fall smaka.”

Barbari-bröden, de avlånga med sesam som också finns på Möllan, var segare, tunnare och mörkare. Man såg ofta folk bära runt dem i högar på stan. Om man balanserar ett, eller en hög, på sin utsträckta hand så viker de sig inte, så hårda är de. När jag kom hem frågade jag på Teheran Super varför de gör dem så mjuka och tjocka. “Det är annat mjöl och annat, du vet, liv”, sa ägaren.

De enda som inte försökte bjuda på mat var en afghansk familj på femton personer som vi tillbringade en halv dag med i deras trerumslägenhet med vattenkran på gården och gasspis på balkongen. Den femtonåriga dottern ställde fram varsitt glas med illorange saft åt oss på en bricka på golvmattan. Efteråt har jag tänkt flera gånger på att ingen av oss, jag, min fotografkollega eller vår tolk, drack av saften. Undrar vad de tänkte om det? Jag ser de orörda glasen i kristallmönster med handtag framför mig. Hur bestämdes det vem som skulle få dricka upp saften när vi gått?

Samma kväll åt vi kokta favabönor på marknaden i Lalehparken. Man köpte dem som ett snacks i liten plastbytta och fick själv pudra med kryddor och hälla över vinäger. Det var gott.

En sen kväll överraskades vi av åskregnet och kastade oss in i en affär med nötter och torkad frukt, stor som ett genomsnittligt Ica. Tolv sorter bara av pistagenötterna. Den kanske elvaåriga dottern förklarade allt på engelska: “This… other roast. This… sweet roast. This…. other sweet roast. This… other roast.”

Vi var fallfärdiga. Vi orkade inte köpa något till slut, gick bara hem och sov. Jag hade inte med mig en enda nöt hem från Iran. Inte någon mat faktiskt.

Av alla som hörde av sig på twitter var det flera svensk-iranska läsare som tipsade om vilken mat jag absolut inte fick missa, mitt i kravallerna. Jag hade föresatt mig att hinna med fesenjoon, en köttgryta med valnötter. När vi steg ombord på planet hem och jag direkt somnade med hakan mot bröstet drömde jag att vi fick det till flygplansmat. Vilket underbart sammanträffande, tänkte jag i drömmen.

Oavsett hur det här slutar vill jag säga till alla: åk till Iran. Adoptera en matnörd, eller låt dig bli adopterad. Ingen frihetssträvan tjänar på isolering. Alla diktaturer förlorar på direkt utbyte mellan sina undersåtar och människor utifrån som delar deras intressen.

Åk dit, kolla på fin natur och feta moskéer, njut av folks öppenhet och gästfrihet, smaka på den omsorgsfullt tillagade maten med sina unika smakbrytningar, tillagad på världens finaste råvaror. Alla kan inte förändra världen, men alla kan vara en del i en positiv utveckling genom att göra det de själva tycker är roligt. Det tror i alla fall jag. 

Till att börja med kan du läsa på allt om persisk mat hos Sofia.

Världens bästa Torget

– Ey, hur stavas jourdubba?

– Vadå, som det låter väl?

– Sweet.

Man har så kul med toffifee