Linserna, så löjligt goda! Hade dem som byggsten till sallader i kylen, hade kokat en ganska liten mängd gröna med 1 hel schalottenlök, 1 lagerblad, några dillstjälkar och salt.
Jag var sugen på att äta varmt, så jag fräste på några gamla champinjoner, först utan fett och sen i olivolja, och la till tunt skivad fänkål (på tvären), en skivad morot och en hackad vitlöksklyfta. Sen linserna och en hutt balsamvinäger. Man hade kunnat ta vitt eller rött vin lika gärna. Torkad oregano och mycket svartpeppar.
Det kokade snabbt torrt och jag ville ha linserna lite sönderkokta så jag la till två huttar vatten också och lät det koka in. Hade tänkt riva ner parmesan i själva linsröran, men den fick så mycket smak helt av sig själv.
Till detta smörstekt bröd, riven parmesan och de örter jag hade hemma: dill, basilika, mynta. Obs att alla örter är goda att blanda, gärna mycket av varje (mer om det här).
Åhhh vad jobbigt det är att vara på präktig spardiet med linser.
Sådär brukade jag och min kompis AK säga jämt när vi var 19 och lagade spaghetti med ingenting utom fin parmesan och svartpeppar ur kvarn som vi allvarligt och noggrant malde över.
”Ååååh vad jobbigt det är att vara fattig student.”
Någon gång kom jag över en svinbillig hel lax som jag brottade ner i mitt lilla kök och gjorde en enorm bouille-a-baisse av. En annan gång ett halvt ton kronärtskockor som jag lyckades nosa upp för mindre än smöret som var till. Jag levde på studielån plus periodvis lite lön från hemtjänst eller restaurang. Jag hade alltid riktig parmesan och Lavazzakaffe. Det har inte ändrats.
Det är länge sen jag var sparsam med maten men efter sju månader i Buenos Aires utan att jobba är det dags för billiga proteiner. Min kombo Erika har också just kommit hem från en långresa. Häromsistens sa vi: nu lagar vi massa bönor och fryser in, det är ju dessutom gott.
I måndags blev jag under plötsliga omständigheter medbjuden på en firning av att en vän just sålt sitt hus. Kvällen började med att han diskret beställde in en magnumflaska champagne.
Vi åt en fantastisk trerätters på Atmosfärs uteservering i den varma kvällen och det hela var så spirituellt och trevligt att jag var alldeles uppbubblad när jag kom hem. Det kändes som att det stod löjrom rakt ut från mina öron, på ett härligt sätt.
Erika stod vid spisen och rörde i två stora grytor med olika bönsorter.
Hon vände på huvudet med ett leende när jag kom in: ”Hej var har du varit”.
Jag: ”Eh … ”
fast sen sa jag som det var.
pre-tequila 