Sluta aldrig tänka själv eller Följ inte recept slaviskt

Ibland blir det inte som man hade tänkt sig. 

Jag skulle göra Melanzane alla Parmigiana, auberginegratäng från Paolo Robertos kokbok Mina fastras mat.

Som den Italian sucker jag är, kunde jag inte alls föreställa mig att det inte skulle bli gott. Eller att receptet skulle vara sådär. Jag vill ju egentligen vara en av dessa fastrar själv, liksom. Därför gick jag efter det till punkt och pricka, utan att tänka själv. 

Det blir aldrig bra när man inte tänker själv.

Det började hur mysigt som helst. Jag var på gott humör och tyckte inte ens det var jobbigt att auberginerna skulle salta av sig i en halvtimme, och att tomatsåsen skulle koka lika länge.

För i mitt huvud lagade jag ju inte detta i mitt 80-tals-plast-vita-kök. Jag hade mentalt flyttat in i huset på sidan 33 i kokboken, det var där jag stod och lagade mat.

Jag återvände bryskt till plastmatte-Malmö när auberginerna skulle ugnsstekas efter att de hade vänts i ägg och mjöl.

Det blev en sörjig gegga som fastnade i botten.

Tomatsåsen smakade inte särskilt mycket, alls. I vanliga fall är jag tomatsåsernas mästare. Jag är uppfödd på pasta och tomatsås, skulle kunna laga den i sömnen.

Men jag tänkte inte, och därför följde jag receptet slaviskt.

Så efter sjukt lång tid, mitt humör var inte det bästa och jag var dödshungrig, var gratängen färdig.

Det finns inte mycket som är retligare än när man stått och slavat i köket i timmar och längtar efter att få sätta sig och äta mästerverket, och så smakar det sådär. Bara sådär.

Och så måste man diska själv. 

Om ni mot förmodan vill göra gratängen, så är receptet detta. I parentes är de ändringar jag tycker ni ska göra och som jag kommer att göra, om det blir en nästa gång.

Melanzane alla Parmigiana

 3 auberginer (räcker verkligen med 2)

2 ägg

1 1/2 dl vetemjöl

1 dl parmesan, riven (riv minst 2 dl)

125 gr mozzarella i små bitar (ta minst 200 gr, hallå det här ju ändå ingen smalmat precis)

olivolja till stekning

salt (och peppar i massor för 17)

Tomatsås:

250 gr krossade tomater (1 burk)

1/2 gul lök

1 vitlöksklyfta (2 st)

5 strimlade basilikablad (ryck av ett gäng, vem räknar antal blad?)

3 msk olivolja

salt (och massor av peppar)

1 nypa socker (1-2 msk socker)

Sätt ugnen på 225 grader.

Skala auberginerna (jag vill ha kvar lite av skalet, mkt finare då), skär i ca 2 cm tjocka skivor. Lägg dem på en lutande skärbräda, strö över salt och låt stå i 30 min. Efteråt torkar du av vätskan på skivorna.

Gör tomatsåsen, ni fattar i vilken ordning. Puttra i ca 30, jag tycker gott det räcker i 20.

Vispa upp äggen, doppa därefter aubergineskivorna i ägg och sedan i mjöl. Här vill Paolo och hans moster Carmela att man ska smörja en form, lägga i aubergineskivorna och sedan ugnssteka dem i typ 10 min.

Jag säger: skit i ugnen, stek dem i stekpannan istället så får de fin färg med.

Varva sedan aubergine, tomatsås, parmesan och mozzarella i en ugnsfast form. Avsluta med tomatsås.

Gratinera i 15 min, strö över lite parmesan.

Ingen bild, var för sur när det väl var läge.

Annonser

7 responses to “Sluta aldrig tänka själv eller Följ inte recept slaviskt

  1. Konstigt, jag har lagat det där receptet och det blev skitbra. Fast jag följde inte receptet slaviskt, förstås, jag tänkte att det skulle bli så extremt mastigt att jag ville ha något som bröt av lite så jag hade i rätt mycket mangold i gratängen. Det blev jättegott. Precis som du stekte jag auberginerna innan de fick åka in i ugnen.

  2. Men hur länge stekte du dem? Det känns som att antingen borde auberginerna saltas av längre eller så ska man steka dem längre. Tar du bort allt skal förresten? Tycker det känns så trist, det är ju skalet på auberginen som är snyggt.
    Bra tänkt med mangolden.

  3. Nej, jag tar aldrig bort skalet, jag tycker det är både snyggt och gott. Jag försöker alltid salta auberginerna så länge som möjligt, det förkortar stektiden och åtgången av olja. De ska stekas tills de blir liksom genomskinliga och lite geggiga, ska absolut inte vara torra. Mmm, jag älskar geggiga stekta auberginer. Supergoda att ha på pizza också.

  4. Anja, kan du inte gästblogga popcornen?

  5. Ja juste! Jodå, det kan jag. Kan försöka fixa i helgen. Får jag smyga med min fotbollstårta på ett hörn då också?

  6. Jag har gjort melanzane a la parmigiana ett otal gånger (det var en av min pappas paradrätter och jag för traditionen vidare) och aldrig hört talas om att auberginerna ska vändas i mjöl innan man steker dom!? Däremot kan man använda lite ströbröd när man s a s assemblerar gratängen, så blir den inte så rinnig. Vilken kul blogg förresten, hittade den just!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s