Ställd mot väggen på nyårsfesten

dsc02878

Jag skulle bara gå på årets sista nyårsfest, med kurderna. Snabbt blev jag ställd mot väggen av två av mina lokala favorit-leverantörer av persisk mat. 

 

 

 

Båda, i kör: – Varför har du inte kommit på så länge?

Jag: – Eh… bortrest…

Båda: – Var är maten bäst, Hollywood eller Norooz?

Jag: – Eh…

Hollywood: – Hon var hos oss i dag och åt myrzaghasemi! Det är hennes favoriträtt, ni har ju inte ens det!

Jag: – Eh, fast de har väldigt bra grill… 

Norooz: – Just det!

Jag: – Fast allvarligt, brödet… 

Hollywood: – Just det!

Jag: – Jag går och dansar lite.

dsc02872Tyvärr har jag ingen bild på den femåriga flicka som blev lycklig vinnare till charkuterier för 300 kronor i en tävling som gick ut på att rösta fram den finaste traditionella kurdiska klänningen. Det är mycket glitter på dem, exempel på tjejen till höger om sångaren Roj Karim.

Det fanns kebabspett med tunnbröd och god sallad och högvis med små fina rädisor. På långborden samsades baklava och frukt med chokladrutor och ballerinakex. Japp, ballerinakex. 

Tänkvärt, sånt. En tjej jag pluggade med för länge sen berättade hur hennes föräldrar hade börjat lägga upp spanska oliver på julbordet när hennes dito boyfriend blev en officiell del av familjen.

När jag var liten ledde den där mat-integrationen mest till elände. Jularna blev en lång golgatavandring genom det fulla svenska julbordet inklusive lutfisk och ris a la malta OCH den polska julmaten: karpsoppa med makaronfyrkanter, friterad karp och sockerkaka med torkad frukt och nötter. För varje rätt man inte åt satt antingen en skånsk ingift farmor eller en polsk bästismormor och spelade ut hela registret av sårad stolthet och kärleksunderskott. Det är egentligen helt osannolikt att jag inte fick ätstörningar på kuppen.

Jag blir för övrigt helt kräkfärdig på såna här nu-ska-vi-äta-varandras-mat-och-integreras-projekt. Integration är betydligt krångligare än så. Folk kan mycket väl äta varandras hemlagade köfte, janssons frestelse och tom ka gai utan att någonsin släppa sargen och se dem som tillagat underverken som jämlikar.

Men i mat kan man se spår av integration, och mat kan dessutom vara en väldigt bra ingång för att lära känna människor. Mer om det där diskuterade Lisa, jag själv och några andra för ett tag sen hos Lisa.

Annonser

10 responses to “Ställd mot väggen på nyårsfesten

  1. Nja, jag tycker att du är liiite orättvis. Just mat är något som är viktigt för integration. Just för det där första steget. Mat är inte en lösning, det är en möjlig ingång.

    För även om man inte har mycket gemensamt och knappt kan tala varandras språk så får man ett omåttligt begär av att kommunicera så fort man smakat på något gott. På något sätt vet man att en människa som får till en perfekt baklava inte kan vara alltigenom ond.

    Jag tycker snarare att vi har en tendens att övervärdera manifestationer och studiecirklar i demokrati. Jag tror att Zlatan och spiskummin betytt mer för integration (och, ja den är bristfällig) i Malmö än de flesta politiska reformer.

    Integration sker när man har så mycket nytta att varandra att den måste ske fast det gör ont.

    Bissniss.

    Matkaravan funkade så bra just för att vi hade ekonomisk nytta av varandra. . Jag och handlarna. För att det inte var ett ideellt projekt. Flera av dem hade aldrig ens varit inne i varandras affärer innan matnörden kom in i deras liv och illistigt började ge dem smakprover från varandras affärer.

    ja det där kan vi diskutera vidare under druckna och ocivilicerade former nästa helg.

  2. Jag tycker Matkaravan är ett briljant matprojekt. Men om det ska räknas som integration drar jag min revolver.
    Den som övervärderar studiecirklar och manifestationer är nog i alla fall inte jag. Men vi kanske kan komma loss med bådadera frampå nattkröken när vi ses.

  3. Skitofta när man pratar rasism med kids säger de ”men tänk, utan invandrarna ingen falafel”. Ändå är det som att man inte kommer förbi falafelsymbolen, det är den som är bra, personen som har rullat den är fortfarande inte mänsklig.

    Roligt på både Al Basha och Nansis att de har delicatodammsugare bredvid baklavan respektive sesambrödet.

    Angående nästa helg. Borde vi inte ta med oss Sofia och äta persiskt.

  4. I japanska affärer ”klarar jag mig”, främst för att jag pratar japanska. Så när jag gräver fram natton, algerna, frågar efter något obskyrt, då är det sällan några problem.
    Min kärleksaffär med persisk mat eller mat från mellanöstern i stort har varit mer problematisk. Jag pratar inte ett ord persiska eller arabiska. Jag travar in och ber om något och de tittar på mig som om jag har trillat ner från en främmande planet. Eh, du är svensk och vill ha vad det nu är? Eh jo.
    Det finns få affärer med mat/ingredienser från mellanöstern här. Kryddor, puckost, gryn och ris, grönsaker, det är inga problem, men när man börjar blanda in lite mer ”ovanliga” saker då blir det ofta en del språkförbistringar om inte annat. Jag får ofta det jag vill ha, och står innehavaren i kassan får jag ofta en massa tips. Jag har blivit warbat-tjejen för jag är mycket förtjust i just warbat. Tyvärr, inga warbat idag.

    Kinga – köper man karp levande i Sverige?

  5. @Jessika: kanske inte så mycket ett språkproblem som ett kunskapsproblem? Det brukar vara svårt att handla när man inte vet vad grejerna är och vad de kan användas till. Men de flesta som har affär i Sverige talar ju ändå svenska och kan hjälpa till.
    Jag kan inte heller så värst mycket persiska, arabiska eller japanska. Apropå det köpte jag en konstig pumpasort på torget i helgen.
    – Vad kan man göra med den?
    – Två för tio.
    – Vad kan man göra med den?
    – Pumpa.
    – Jag vill laga mat. Vad ska jag laga?
    – Okej, tre för tio.
    Går det inte så går det inte.
    Ang karpen: jag har verkligen aldrig längtat efter karp självmant, men en kompis berättade om en skräckupplevelse på jag tror Hemköp Triangelen i Malmö, där hon bevittnat ett lika oväntat som brutalt karpmord meddelst klubbning.
    I tex polska butiken på Möllan kan man köpa fryst. När jag var liten och det var kuponger och brist på allt i kommunistpolen köpte man dem våldsamt levande när man fick tag i dem. Sen var badkaret upptaget fram till jul. Det är sant.
    Vad är warbat?

  6. Det bästa jag vet är när Kinga avslutar historier med ”det är sant”.

  7. Det ÄR sant! Jag har till och med skrivit om det i en sällsynt snyftig julhistoria i tidningen (inte på nätet), då mejlade många läsare som kände igen sig.

  8. Warbat är ett bakverk, som filodeg fylld med antingen en söt färskostsmet eller vaniljkräm.

    Och det är väl lite så. Jag vill göra det här, var hittar jag ingredienserna. Men du är ju svensk? Eh jo. Men jag ska i varje fall göra det så…
    Men du ÄR ju svensk.
    Jo, det är vi ju överens om men…

    Jag har varit med om den simmande karpen i badkaret. Det plaskade konstigt en meter från handfatet och när jag av pur förvåning tittade ner i badkaret, där simmade en fisk. Stooor fisk. Eh hej fisken. När jag trillade ut från badrummet så sa jag dumt att det ligger en levande fisk i badkaret. Ingen i hushållet kan ju ha missat fisket. Och att den var levande.
    Karp som sagt, till jul. Gott ska det vara. Själv har jag aldrig provat.

  9. Hm, jag har aldrig fått någon sån reaktion.
    Var din karpupplevelse i Polen?

  10. Det finns två affärer med mellanösternmat här. det här var den ”sämre”. I den andra brukar det gå bra, och för övrigt är jag ju rätt bra på att leta reda på vad jag vill ha ändå.
    Karpgrejen var i Tjeckien.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s