I morse drack jag kaffe med Kazuko i en timme. Under 55 minuter av den timmen diskuterade vi bland annat regionala variationer pa ramen-nudlar, fermentering av gronsaker, tillgangen pa farsk fisk i Sverige (som hon funderar pa att bosatta sig i ett tag – eh, fast inte langre), japaners forkarlek for konstgjorda konsistenser, olika kvaliteer av tofu och vad man kan gora med de torkade och saltade surplommonen ume.
Kazuko refererade ur minnet en ratt hon fatt pa krog (hittar inte kolon) fint skivat kycklingbrost med strimlad okra och just sana plommon wokat med sesamolja. Oj vad jag ska laga det snarast mojligt. Visst ar det gott?
De resterande fem minuterna lade vi upp planerna for vart gemensamma besok hos hennes foraldrar i Hiroshima pa torsdag, HURRA! De ska lara mig mat. Pappa ar kock, mamma hemmafru. Jag har bara tva dagar. Vi har hittills kommit fram till nudlar, nagon enkel vardagsmat och mammas snabbpickles.
Och har i Kyoto ar de valdigt fortjusta i sma pastaknyten med olika bongeleer i. Det ar inte jag. Daremot i korsbarsblomsglassen jag at halvvags upp pa ett tempelberg i dag. San tror jag Maggie kommer gora till mig om jag bara tar med mig ravara.
kinga
Linda
Maggie
pre-tequila 
Åh, Hiroshima! Om du/ni hinner, ta dig fort som attan ut till Itsukushima torii. Vissa tycker överskattad, jag tyckte att den var väldigt vacker. Itsukushima ligger dock inte mitt i Hiroshima.
jag bodde i Kyoto, hoppas du inte missar fiskmarknaden! Jobbade ett stenkast därifrån.
Mmm…pastaknyten med gele. När jag var i Paris senast beställde jag dumplingsmenyn. Det är så himla gott, fram tills man kommer till stadiet (vid nummer elva kanske) där man bara tänker på den där filmen med foster i dumplingsen.
Och ja! Jag kommer göra glassen. är det grädde i den eller? jag tänker mig att japaner inte gillar mjölkprodukter, men jag kanske är fördomsfull.
och i vietnam kunde man köpa ankägg med halvklara ankungar i. köp ägg, få kött på köpet, paketpris. jag testade inte. (varför känns det värre att äta ett foster än ett färdigt djur förresten?)
Anko är den vanligaste böngelén, söt gelé på adzukibönor. Väl sött om det inte bakas in i något.
Många asiater är naturligt laktosintoleranta så mjölkprodukter har inte ingått som ett naturligt inslag i kosten. Dessutom så är bristen på landyta så påtaglig i Japan att ha kor inte är det mest effektiva sättet att använda mark.