Sensation: sesamskrubbskädda

Tack vare bristen på sjyssta grönsaker är det högsäsong för nya matuppfinningar. Jag tror till och med det finns ett ordspråk på det, nåt med nödens moder.

Förra helgen bestämde jag mig för vietnaminspirerad plock när Staffan och Hanna skulle komma på besök från Stockholm. (Staffan är förresten en sån som kan ironi-skämta i tre timmar för länge såhär: ”Jaa det är ju väldigt stor skillnad på gurkor och gurkor. Ooo, de hääär gurkorna är mycket godare än de dääär”… alltså, det är menat som ironi för han fattar inte att det ÄR skillnad på gurkor och gurkor.)

Ungefär såhär går enligt mitt intryck valfri vietnamesisk måltid till: man ställer fram många olika grejer, fler ju festligare tillfälle. Man har en liten skål med ris, och så plockar man åt sig från de olika rätterna. Man rullar in grejer i uppblött rispapper och doppar i fisksås. Den med högst pondus i sällskapet, oftast en tant, plockar också från de olika rätterna ner i ens skål om man äter för lite, och det gör man per definition. 

vietmosterSåhär kan det se ut, fast just här sopar Moster ner massor av örter i en soppa (hon är moster till mina kompisar Binh och Huong och tilltalas just så, jag vet inte hennes riktiga namn trots att jag bodde hos henne några dagar förra vintern när bilden togs).

Jag har verkligen inte koll på vietnamesisk mat. Jag var bara där i två veckor och älskade allt jag åt. Jag älskade också sättet att äta. Det plockiga men också det sociala: all mat är avsedd att ätas tillsammans. Det uppstår viss förvirring när man kommer ensam till en restaurang eftersom menyerna är gjorda för att sällskap ska ta in ett gäng olika rätter. Det blir lite meckigt att brassa på en lau-gryta som den på bilden för en person. Den innehåller alltså en soppbas som man öser i massor av färska örter och grönsaker i och sen fiskar upp. I det här fallet även dumplings, kan också vara fisk, skaldjur eller get som på nästa bild, fast då var det mer en gryta. 

vietlauSom ni ser grillade vi även marinerade getstrimlor på en bordsgrill,det här var på ett speciellt getställe. Mmmm va gott det var. 

Jag försökte hänga med Mosters hemhjälp i köket men lyckades liksom aldrig snappa hur saker gick till, det gick för fort och det hände så mycket annat hela tiden, alla var alltid i köket. 

Så innan jag skulle åka hem hade Tham, 22-årig kusin till Binh och Huong, lovat att lära mig laga mat.

– Vad vill du veta, sa hon.

– Lau, sa jag.

– What about it?

– To make the stock. 

– Are you crazy? Is very complicate! Just buy it from a restaurant!

viet-thamTham jobbar som administratör på en gymnasieskola, driver en egen nagelsalong, är grymmast på karaoke och kör motorcykel som en bankrånare. 

Anledningen till att hon även ser ut som en bankrånare är att hon precis som de flesta andra vietnamesiska kvinnor aktar sig väldigt noga för att få färg av solen. Så kan det gå på platser där kvinnor saknar genetiska förutsättningar för vikt- och hårångest. Något måste vi ju hålla oss sysselsatta med för att männen ska kunna behålla övertaget, eh?

Jasså ni tycker jag ska komma till saken. 

Det här var ungefär vad jag bjöd Staffan och Hanna på: 

* En förrättssoppa som inte var god. 

* En hög rispapper och en skål vatten att blöta upp dem i (jag fick nästan aldrig färdigrullade under mitt besök i Vietnam, men i nästan alla måltider ingick egenrullade som förrätt).

* Två små dippskålar: en med rå fisksås och en med fisksås blandad med limesaft, skivad vitlök och klippt chilifrukt.

* Ett fat med gurkstavar, vårlök och en stor hög av det som brukar kallas thaibasilika. Det kunde gott ha varit fler olika örter. Koriander stötte jag överraskande sällan på där, annat än i grytor.

* Ett klet på torkade räkor som jag hade blötlagt i hett vatten och sedan kokat i lika delar ljus soja och fisksås. På slutet mycket socker så att det blev ett nästan karamelliserat saltsött klet. ”Hjäääälp, larver” ropade Staffan och Hanna, det var ingen succé, och faktiskt inte särskilt gott heller. I Vietnam fick jag flera gånger något liknande fast på kuber av rökt fläsk tillagade i lerkärl i ugn.

* Picklade vita miniauberginer i burk från vietnamesiska livs.

sesamfisk* Sesamskrubbskädda-sensationen! Allvarligt, bilden gör den inte rättvisa. Jag köpte tre st, flådda och rensade men inte filéade, med ben alltså. Hallå, de kostade 50 spänn kilot! Fiskmannen lovade att de var goda och att de funkade att steka. Jag hade ingen aning. 

När jag skulle steka dem var stekoljan slut. Varken smör eller olivolja kändes som något särskilt elegant alternativ. Går det att steka i sesamolja? Sannolikt, tänkte jag, panerade fiskarna i sesamfrö (utan ägg o grejer, bara sesamfrö rakt av) och stekte dem. Det funkade. Vad mer: det blev väldigt, väldigt gott. Fin sesamsmak och knaprigt fast utan den där tunga känslan.

Ja vi rullade alltså in de här olika grejerna i rispapper. Även riset, fast det gjorde ingen i Vietnam. Där packade de vårrullarna med mest grönt, men det gröna är inte riktigt lika gott här, det har liksom vassare smak.

Det hela var okej men inte mer, förutom fisken som var helt bra. Det var väldigt enkelt att ta loss filébitar från ryggraden med ätpinnar. Inga problem med smul eller småben, som det borde ha varit enligt mina fördomar mot plattfisk.

vietkaos

Annonser

12 responses to “Sensation: sesamskrubbskädda

  1. Det känns lyxigt att ha Lang i stan. Jag svänger bara ihop vietnaminspirerade sallader hemma och eftersom jag inte varit i Vietnam blir jag oerhört sugen på att åka dit och äta. Fint inlägg!
    vilken affär syftar du på med ”vietnamesiska livs”?

  2. Åk! Åk! Åk!
    Vietnamesiska livs, jag minns inte precis vad den heter, ligger bredvid Malmö kötthandel på Kaffebaren-sidan av torget.

  3. ah ja, men då är jag med, Kina Center Livs står det nog på skylten. Jag vill åka till Japan också men någon gång i livet lär jag väl skrapa ihop till en Vietnamresa. Man kanske skulle testa maten på Mrs Saigon så länge?

  4. Fast Mrs Saigon känns blaha blaha jämfört med Asien. Och dyrt. Och fel sida stan.

  5. Konstigt Kinga, Tham är mycket lik dig på den bilden. Kroppspråket. Är hon det annars också?

  6. Maggie: har inte testat Mrs Saigon än av just de anledningarna, men jag tänker att man kanske ändå skulle smaka själv?

  7. Alltså det är inte jättejättedyrt att åka till Vietnam. Nu när det finns charter dit kan man få tag på sista minuten. Det fick jag.
    Tham och jag är lika på många sätt. Hennes standardfras är ”let’s take the rest with us. we might get hungry later”. Annars e hon coolare och mindre hoppig tror jag man kan säga.

  8. Sofia: Det har du förstås rätt i.

  9. Jag vill veta mer om Mrs Saigon. Var där för länge sen och var massivt oimpad. Nu säger förståsigpåare att det är bästa asiaten i stan. Vägrar jag tro på! Lang regerar.

  10. Jag har bara ätit deras pho, men den var verkligen gäsp. Förståsigpåarna sa tidigare att krua thai var den bästa. Man ska inte tro på dem.

  11. Sist jag åt vietnamesiskt på fel sida av stan så hette stället Target? Det är ett par år sedan för nu. Pannkakan var god men de färska vårrullarna var inte lika bra som Langs.

  12. Jag har också bara ätit deras pho men jag tyckte den var god. Däremot är restaurangen supertradig och de serverar typ pepparbiff med bea också. Fattar inte konceptet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s