”Det handlar ju om mig”

När vi pratade om folkrörelser på samhällsvetenskapen i gymnasiet undrade min intelligenta klasskompis Sannah varför vi inte tog upp kvinnorörelsen.

Jag minns inte hur läraren argumenterade för att kvinnorörelsen inte var en av de viktiga folkrörelserna. Men det gjorde han och vi blev arga, men det gjorde ingen skillnad.




Malena Rydell skriver bra om Michelle Obama i DN. Jag fastnar bland annat för det här.




Jag tittar på hennes lysande tal på demokraternas konvent i augusti förra året. 45 år har gått sedan Martin Luther King höll sitt ”I have a dream”-tal. 88 år sedan USA:s kvinnor fick rösträtt.

Det är hennes utgångspunkt. Med vetskapen om att min del av den amerikanska drömmen är en välsignelse skapad av hårt arbete från människor före mig, människor som arbetat lika hårt som min far slet på sitt industriarbete, så inser jag att jag står här tack vare den historien, sade hon innan talet tonade ut till Stevie Wonders ”Isn’t she lovely?”.”




och jag jämför med Hanna Hellquists Blondinbellaintervju




Ӏr du feminist?
– Nej.
Varför inte det?
– För att jag tycker att det ordet har fått en så negativ klang och jag tycker inte att man bara ska kämpa för kvinnor, man ska kämpa för alla människor, för individen.

Men du säger själv att det är provocerande för att du har lyckats som ung kvinna, du ser inte en struktur där?
– Nej. Jag vill inte dra någon parallell till feminismen, det handlar ju om mig. Jag har inte lyckats för att jag är tjej, jag kan inte tacka mitt kön för någonting. Man är sin lyckas egen smed. Man kan aldrig skylla på att man är tjej för att man får för låg lön eller så.”




och jag önskar att unga tjejer inte tvingades gräva själva för att förstå vad kvinnorörelsen har för betydelse för var vi är.




Det här är en matblogg:

Jag gjorde Jens Linders Chili igår och ska strax äta den med koriander och falafelbröd.




Förresten borde jag jobba.

Annonser

5 responses to “”Det handlar ju om mig”

  1. du kunde ju nämna nåt om hennes kakor för att posera som matblogg. blev hon inte tvungen att baka kakor för att framstå som mindre bigbrain, mer family first? jag läste nåt bra om det, misstänkte direkt Isobel men hittar det inte hos henne.
    nåt också om att Mrs Obama faktiskt var den som anställde Mr på den juristbyrå där de träffades, men att det är en av alla grejer som liksom fluffas förbi för att hon ska va lite mer vanlig.
    jag minns inte precis.

  2. undrar om det är därför jag bakar så mycket. för att inte framstå som bigbrain. som den spontana analysen från en kollega i somras: ”har du bakat, jag trodde inte du var så pysslig.”

  3. mm folk brukar bli förvånade åt att jag lagar mat också, osså får man massa cred, ungefär som en man: ”va duuuktig du va!”, medan riktiga kvinnor förutsätts ha det inbyggt.
    undrar om folk kommer ooh-a och aah-a när jag passar mina egna framtida barn också?

  4. jag brukar mer få den förmanande tonen. typ, du borde inte laga middag till din kille varje kväll. det är ett tecken på att du är förtryckt.

  5. jag annars väldigt pro-efternamnpåalla, men jag kände mig på något sätt så oerhört nöjd över att malena rydell genomgående skippade efternamnet på barack i texten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s