Gris och kål, gamla och nya vänner

Jag måste ha gjort något bra för att förtjäna detta. Men vad?

fingris

Min gamla fina kompis H på tillfälligt besök i stan bjöd hem mig till sina vänner L och P. De gillar inte att bli kallade matnördar, men vad ska jag kalla dem? De är ju helt nerkörda. 

De hade gjort Brantevikssill och ättiksgravad strömming (öh, sill det också då, på skånska). Sillarna hade tagit en eftermiddag att rensa. Ni fattar. Inget halvfabrikatsfusk. Till detta fick man en speciell dansk porter och hemkryddat porsbrännvin. Alltså, med hemplockade blommor. Jag som inte ens gillar kryddat brännvin satt och smuttade på mitt glas hela kvällen. Det var bara så gott. 

Ja sen fick man grisen på bilden. Precis som varje annan råvara som serverades har den en tre meter lång stamtavla men jag kan inte redogöra för allt det här, bara fatta: allt inklusive grönkålen hade blivit ordentligt kliat bakom öronen.

Alltså allt smakade fantastiskt men grönkålen får nog anses vara kvällens höjdpunkt, och den ena lärdomen av två. Den var helt enkelt förvälld och sedan stekt, jag tror i smör, med lite vitt vin och spiskummin. 

Detta spiskummin.

Det band ihop och förhöjde allt: grisens rimmade, glättiga sötma, den svarta riviga senapen (hemgjord, skojaru), grönkålen, de inkokta? lökarna och de syrligt marinerade äppeltärningarna som var strösslade över alltihop.

Till dessert kom lärdom två: 

gulddessert1

Guldpanettone (inte hemgjord!), guldhavtornsparfait (hemplockad och hemgjord) och gulddessertvin.

Den färg- och smakharmonin. Guld med guld.

H är också, ursäkta, matnörd. En gång när jag besökte hans hemstad helt kort och vi skulle äta lunch bjöd han hem mig. Han lämnade sitt byråkratkontor vid halvett, promenerade hem och ställde sig vid spisen i full byråkratkostym. 

Han grillade groteska bitar oxfilé med tjock fettkappa på roterande spett i ugnen. Till det fick vi maniokmjöl att doppa i, sallad på ruccola med pomodorini och om jag inte minns fel ett rivigt bourgogne-vin.

Frampå eftermiddagen återvände han till byråkratkontoret med bourgognefärgade tänder och glatt humör. Han är på alla sätt en man med stil.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s