Okej, ta fram hästen. Nej, osten.

hastmat

En gång i tiden var jag flitig läsare av Kamratposten och drömde om att få rida på hästar. Jag läste alla hästrelaterade reportage mycket noga. I ett av dem fanns recept på tårta till hästälsklingen. Den bestod av ungefär samma ingredienser som på tallriken ovan, fast moroten var nedstucken i hålet i mitten i en hög av knäckekakor. 

Ja, såhär är det nu. Det var min middag. Jag hinner inte handla, inte laga, inte äta ute, inte ens fantisera. 

Knäcket är Speltbröd från Pyramidbageriet. Spring och köp, finns på välsorterade Konsum. Ta tre-fyra paket, så fort du öppnar ett går de åt allihop. De är svindyra och det är värt det. Jag äter dem utan någonting ibland också. De är godis. 

Osten heter Saint André är också en total sensation. Jag köpte en bit på Möllans ost när den var på rea och glömde den i kylen i tre veckor. När jag hittade den hade den lagom mognat. Sedan dess har jag flera på gång i olika mognadsgrader i kylen. Den är magisk. Jag är en ordperson men jag kan inte förklara. Låt mig berätta vad den INTE är:

Stark.

Mesig.

Kletig.

Torr.

Ammoniakaktig (som alltför många vitmögelostar).

Mager! (75 procent fett. Mmmm.)

En sak som den ÄR:

Syrlig.

Jag älskar syrligt.

Annonser

2 responses to “Okej, ta fram hästen. Nej, osten.

  1. Även detta porr. Hur gör du det?

  2. Pingback: Godaste sorten « pre-tequila

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s