Den undre gränsen

Nio gånger av tio som jag lagar mat är jag riktigt panikhungrig.

Oftast säger mitt förnuft åt mig att lägga två minuter extra på att exempelvis skala tomaterna till varma rätter, därför att det är hela skillnaden mellan lyx och… inte okej. 

Men ibland blir det bara inre härdsmälta: NUUU. 

Som i dag. Jag skulle laga god tomatpasta med god strimlad köttrest i. Jag insåg snabbt att pasta inte var något alternativ eftersom jag inte kunde vänta i tio minuter. Jag kastade köttstrimlor, tomater MED SKAL och paprika MED SKAL i traktörpanna på högsta, sen fackade jag ur med fisksås och sesamolja, och sen blev jag ÄNDÅ tvungen att koka det i typ nästan tio. Svarta bönor också förresten. 

Ovanpå pumpafrö och RUCCOLA, av alla grejer. Bland de upprullade tomatskalsbitarna.

Flytta-hemifrån-vid 17-känsla. Bara burkmajs fattades.

Efteråt skulle jag trösta mig med mango. Den var träig och härsken inuti. Ibland tror jag att jag har lärt mig välja mango, sen händer sånt här. 

Sista nektarinen från lördagstorget var i alla fall jättegod.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s