Det är vår, snart sommar. Det är gott om fin sparris, persika, melon, jordgubbar, zucchini, tomat, vårlök, kronärtskockor. Också papaya och vattenmelon och majs som jag misstänker kommer någonstans norrifrån, kanske Peru eller Paraguay. Jag har inte koll på odlingszonerna ens i Europa.
Men alltså. Allt som jag älskar. Och för någon vecka sedan kom körsbären.
Jag kan äta precis hur mycket körsbär som helst. I somras köpte jag ett drygt kilo på torget när de var som finast och billigast och låg på kökssoffan och tryckte i mig allihop.
Det kändes sorgset när de var slut. Så jag sprang ner och köpte ett och ett halvt kilo till och åt kanske hälften. Sen låg jag där helt utmattad och mullrade.
Körsbär är inte det enda jag äter mig sjuk på. Jag har väldigt svårt att sluta äta om det är gott. Dock har jag faktiskt gudskelov aldrig varit lagd åt bulimi/anorexi. Kanske för att jag aldrig får sån jättekatastrofångest över mat, blir mer glad över att jag har ätit nåt underbart. Dessutom har jag nog helt enkelt för litet kontrollbehov. Och kanske för dåliga kräksreflexer. Jag kräks typ vart femte år.
En gång var förra söndagen. Mitt råd till allmänheten: om du är ute tills fåglarna vaknar. Om du inte äter nåt på hela dan utom en kaffe + liten chokladbit. Om du går i solen hela dan och glömmer dricka vatten. Tryck för fan inte ett halvt kilo ceviche framåt seneftermiddagen.
… eller, vänta. Ingen skulle nånsin göra något så idiotiskt, va?
Tänkte väl.
Men ni kanske har ätit NÅT idiotiskt NÅN gång?
kinga
Linda
Maggie
pre-tequila 