Argh, jag kan aldrig bestämma mig. Malmö, eller Stockholm, eller Göteborg. Jag vill bara flytta hela tiden. Byta jobb, kille, liv, bästis, favortittvserie.
Det är helt hopplöst när jag försöker förbereda middagen dagen före. Men jag måste för att inte hamna i takeawayträsket.
I veckan gjorde jag ett kinesiskt långkok, med risvin, fivespice, socker, stjärnanis och ja, ni vet. Men min five spice är helt värdelös, med alldeles för mycket kanel. Så när jag sen skulle äta det så ville jag förstås inte mer. Jag fiskade upp köttet ur såsen och åkte till Asien. Där kom jag på att kanelköttet nog skulle funka bra med lite typ texmexsmaker. En korianderdip och en tomatsalsa. Bestämde att äta det dagen efter.
När den dagen kom var jag hopplöst sugen på torkad timjan. Jaha. Tre dagar innan hade jag tabascocravings. Orka. Timjanen fick faktiskt vänta till fredagkvällens lammkotletter. Det blev texmexkanelkött och urgott var det.
Gör typ så här: Koka högrev länge i ingefära och allt jag listat ovan. Lägg till lite extra kanel om din fivespice är välbalanserad. Släng såsen, kyl köttet ett par dagar. Gör taffels goda tomat- och aprikossalsa. Mixa en kruka koriander med en fjärdedels finhackad schalottenlök, en pressad lime, lite chilikärnor (eller grön chili), salt, peppar, en droppe honung och lite tabasco. Stek köttet hårt i olja. Gör enkla quesadillas, skär i bitar och doppa tillsammans med köttet i såserna.
Gick upp tidigt för att äta yoghurt med granatäpple (+ lucka 2 i min chokladkalender), klappa katterna och titta på frosten över kyrkogården. Jag älskar vinter.
Ok, man kan stanna i Malmö och gå på Hollywood istället, men på Safran (som Linda skrivit om tidigare) kunde man få alla grytor på samma gång. Koko sabzi och massa roliga salladstillbehör, ändå billigt, kanske 15 euro för allt. De hade lunchrätter för runt 5 euro också, men de var rätt trista jämfört.
Dessutom, i Berlin kunde man smyga in på fina stället mittemot och dricka varm choklad med espresso.
Har man haft ryggskott och inte kunnat sitta eller ligga på ett par dygn, plus en hosta som kastat runt ryggkotorna är man glad över att ha en tålmodig vän som är en klippa i alla lägen. Finns det bättre sätt att visa sin tacksamhet än genom att tillaga lammracks from heaven? Nej, just det.
Lammracks inhandlades från kötthandeln bredvid Metro, där man kan öva på kroatiska, måste börja hänga där och slipa uttalet.
Innan marinad:
Efter marinad:
Marinaden är från Monikas bästa menyer, och Monika är Monika Ahlberg, som en gång i tiden drog i gång Rosendahls trädgård i Stockholm.
Hennes kokböcker är grymma, sjukt inspirerande med enkla och bra recept, och mängderna stämmer också.
Marinaden bestod av:
olivolja, dijonsenap, flytande honung, många vitlöksklyftor och saft av lime.
Jag slängde på en gäng rosmarinkvistar också.
Till lammracksen blev det potatismos med lite smått och gott i. Jag rev ned lite citronskal och parmesan. Det är gott med linser också, så som man kan få det på Tempo.
Sedan en slags balsamico-rödvinsås med allt möjligt i, vitlök, pytteliten bit av enbär, socker, schalottenlök, ja ni vet, man provar sig fram med det söta och syrliga och reducerar ned det.
Sjukt gott. Alla var tacksamma, utom kanske lammen i så fall.
Jaha, visste alla andra att torkad svamp ska blötläggas i kallt vatten? Jag visste inte det. Lärde mig av mormor när jag hälsade på henne nyligen.
Polsk svampsoppa:
Blötlägg stor näve torkad karljohanssvamp eller blandade sorter i kallt vatten. Jag vet, asdyrt om man köper i Sverige. Förutom i valfri polsk butik. Där är det skitbilligt.
När svampen är helt mjuk, koka den sakta i kycklingbuljong som du kokat själv (originalreceptet), eller fuskbuljong, eller kalv (tycker jag är godast), eller mörk ox (blir skarp smak men jag gillar).
Efter ett tag smakar hela buljongen svamp. Red med ett par tsk mjöl utrört i någon dl creme fraiche (smietana) om du vill.
Ha i nudlar eller lane kluski (”hällda nudlar”, en sorts klimp) eller tex uszka, tortelliniliknande små grejer som finns i polska butikens frysdisk. De med surkål som jag trodde så mycket på visade sig dock inget vidare.
Klart.
Obs, polska soppor är inte till för att mätta, utan för att inleda måltiden. De är aldrig sådär matiga som svenska matsoppor.
Utan egentlig koppling till ovanstående: världens finaste youtube. Min kompis Isis som postade det här på Facebook skrev ”Moments like this make me sooo happy to be a sista”. För mig är det bara ren lycka:
Jag skriver det här på tåget till Stockholm där jag ska hämta Stora Journalistpriset. Förhoppningsvis. Håll koll här ikväll!
Berlin är så himla bra på frukostar. Här fick man äggröra med dill, små blinier mer sylt och surig grädde, bovetepannkakor, ostar, aubergine- och paprikaröra, massa bröd, ibland croissanter und so weiter. Bäst här var att man kunde få rom i sitt te, perfekt minifixyouappa för mig som var förkyld hela Berlinveckan.
Perfekt fast tofu i söt sås (ska försöka efterskapa), koriander, sesam och chili. Så fort vi börjat äta på första beställde vi in nästa.
Kalles tofugrej med dumplings. Galen sak i Berlin var att det vegetariska var bättre än det köttiga nästan överallt.
Olika dumplings, ångade eller stekta. Åh, vad jag älskar dumplings. Det finns tydligen ett nytt ställe på Kronprinsen i Malmö som har det. Fattar inte placeringen. Har svårt att tro att pensionärerna som går mellan Malous fläskpannkaka och Apoteket är peppade på dumpling. Måste dit och prova.
En gång hade jag dumplingsfestival i paris och trodde jag skulle bli avskräckt för livet. Höll bara nån timme.
Gör två skåror i skalet diametralt mitt emot varandra. Skär inte in i själva kärnorna.
Bänd isär.
Pillra ut kärnorna, bort det vita:
De iranska är alltid att föredra. Kolla själv färgen på bilden nedan. När jag skulle göra guiden ovan var de slut, finns bara ibland på Teheran Super och hittills inte hos någon på torget. Diskussion om sorter hos Sofia.
Styckningen har jag lärt mig av F, som jag saknar lite. Missa inte hans grapefruktguide. För att vara en som bryr sig sådär om frukt är han onödigt bra på att tranchera den.
Nu när det finns väldigt fin basilika i stora buntar på torget kan man lika gärna göra pesto. Det tar 5 minuter. Resultatet kan inte jämföras med något från en burk.
Tag följande:
+
Rosta pinjenötterna i torr stekpanna. Mixa med parmesanost och en hutt olivolja. Tänk inte på att osten är olika på bilden, det var bara för att jag måste flisa loss det hårda närmast skalet med kniv.
Varken osten eller nötterna tar skada av att bli trashade. Men mixar du basilikan länge blir den militärgrön och smakar gräs. Så kör i den efteråt.
Mixar du vitlök länge blir den besk. Ta den allra sist.
Mängderna är viktiga:
MYCKET basilika, parmesanost, pinjenötter (gärna mer nötter än jag hade den här gången).
LITE olivolja och vitlök.
Det är hemligheten med en god pesto.
Till denna mängd allt annat hade jag två ganska små vitlöksklyftor. Mer blir inte bra. Pesto går ut på en skön harmoni av smaker som du lätt dödar med för mycket vitlök. Don’t go there.
Salta, peppra ev lite. Jag gillar lite pepparsprutt.
Här kommer nästa hemlighet. När du använder peston till pasta, gör såhär:
Lägg en rejäl klutt i botten på en stor skål som gärna är värmd. Häll på en slatt pastavatten från ditt nästan färdiga pastakok och rör ut peston. Det ska inte bli vattnigt, men ordentligt löst. Sen häller du av pastan, rör ihop den noga med peston och ställer fram det hela på bordet to the tune of dina gästers orgiastiska vrål.
Peston ska smaksätta pastan. Pastan ska inte simma i peston. Det är viktigt.
Man kan såklart göra mycket annat med peston. Jag täckte pangasiusfileer med den och körde i ugnen.
Det blev för fettigt, jag la på för tjockt.
Vad är dealen med pangasius? Världens bästa fisk som villigt spelar färsk trots att den kommer från en fryspåse för typ 40 spänn. Förstör den ekosystem? Rycker undan försörjningen för fattiga änkor? Påskyndar växthuseffekten? Bara säg, jag vet ju att det måste vara någon hake.
Till vänster på bilden ett vinterfika som fick spela sallad. Gillade kombinationen med det andra mer i huvudet än i verkligheten.
Maggie
kinga
Linda