Ny lägenhet, nytt kök, traditionella fyllda paprikor

Känns det inte bra att laga mat i en lägenhet man flyttat in i får man ont i magen, för man vet att man snart måste packa och dra snart igen.

Förra lägenheten var sådan. Fast jag avskydde den ändå, särskilt när det blev för kallt för att vara på balkongen, som var lägenhetens enda behållning. I den lägenheten lagade jag väldigt sällan mat. Fläkten lät alltid otroligt högt, oavsett om den var på eller inte, och höll på att ge mig hjärnblödning (hatar ljudet av fläktar och dammsugare).

Den här lägenheten är super på flera sätt. Ett par hundra meter till torgets frukt och grönt, ett par hundra meter till stans bästa kaffe, ett par hundra meter till bästa kalvkebaben, ett par hundra meter till bästa indiska stället i stan, noll meter till makalöst baklavabageri (oh yes, jag bor i samma hus som ett libanesiskt baklavabageri, fattar ni vad gott det doftar i trappuppgången!) ja, jag kan hålla på i evigheter. Det enda trista är att jag skulle ha haft cirka två hundra meter till Maggie&David&Katterna om de inte hade flyttat. 

Och, det är en fröjd att laga mat här. Och den första maträtten blev en riktig barndomsklassiker; fyllda vita paprikor med potatismos.

Egentligen ska det vara ris ihopblandat med köttfärsen som stoppas i paprikorna, men jag hade inget. Det blir lika gott, faktiskt lite godare för det blir mer såsigt. Gillar man inte sås, koka ris och blanda ned i färsen.

Det här ska inhandlas:

Ett gäng paprikor (jag kör alltid vita, jag tycker du ska köra vita, men det funkar med röda också, fast helst inte)

Blandfärs

Ett fång bladpersilja

Två sunktomater

Vegeta

En gul lök och några klyftor vitlök

Några sprut av ketchup och ett par tsk tomatpuré

Så här gör du:

Skär av ”roten” av paprikorna och ta bort kärnorna. 

Bryn hackad lök, vitlök och en stor näve persilja i lite smör. Lägg i färsen och bryn tills den inte är röd längre.

Skeda ner färsen i paprikorna. Lägg dem i en stor kastrull, fyll på med vatten tills paprikorna nästan är täckta. Hacka ner sunktomaterna, häll på vegeta, paprikapulver, peppar. SALTA inte, eftersom vegetan är så salt. Smaka hellre av med salt på slutet.

Spruta ner lite ketchup och sleva ned några teskedar matpuré. Rör om och lägg på lock och låt det långsamt koka tills paprikan är helt mjuk.

Servera med potatismos som ska vara rätt fast och toppa med massor av persilja.

Ajde, dobar tek.

 

Tvångstankar om fikon – Dagens bästa TT hittills

 

Präst dömd för fikonsnatteri

Växjö

En småländsk präst har dömts för snatteri och ska betala 5 100 kronor i böter. En burk fikon i konjak hör till det som han snattat, enligt Smålandsposten. Tvångstankar är orsaken, enligt prästen själv.

En småländsk präst har dömts för snatteri och ska betala 5 100 kronor i böter. En burk fikon i konjak hör till det som snattades då prästen avslöjades, skriver Smålandsposten.

Butiksägaren följde brottet via en monitor på kontoret, men valde först att inte polisanmäla prästen utan bara kräva varorna tillbaka och kompensation för tidigare snatterier. Men rykten om prästsnatteriet började spridas och nådde även prästens närmaste chef, kyrkoherden, och biskopen. De uppmanade butiksägaren att polisanmäla.

Prästen förklarar sitt agerande genom att hänvisa till tvångstankar och kleptomani och beklagar att ångesten tog sig ett sådant uttryck

TT Präst dömd för fikonsnatteri

Växjö

En småländsk präst har dömts för snatteri och ska betala 5 100 kronor i böter. En burk fikon i konjak hör till det som han snattat, enligt Smålandsposten. Tvångstankar är orsaken, enligt prästen själv.

En småländsk präst har dömts för snatteri och ska betala 5 100 kronor i böter. En burk fikon i konjak hör till det som snattades då prästen avslöjades, skriver Smålandsposten.

Butiksägaren följde brottet via en monitor på kontoret, men valde först att inte polisanmäla prästen utan bara kräva varorna tillbaka och kompensation för tidigare snatterier. Men rykten om prästsnatteriet började spridas och nådde även prästens närmaste chef, kyrkoherden, och biskopen. De uppmanade butiksägaren att polisanmäla.

Prästen förklarar sitt agerande genom att hänvisa till tvångstankar och kleptomani och beklagar att ångesten tog sig ett sådant uttryck.

Stackars lilla prällen, men kul att han är en sådan finsmakare, det var inte en påse grillchips han stal.

Jag kan få tvångstankar på pommes, inte att jag ska stjäla några i och för sig, men sådana där riktiga cravings.

Så var det i måndags när jag jobbade kväll. Middagen bestod av kebabtallrik med jättemycket pommes. Mådde hur bra som helst efteråt.

Pommes och saltlakrits är mina cravings, kanske har jag saltbrist?

När vill man ha en fläta?

Jag lovade att jag skulle stå för fredagsfikat i förra veckan. Alla visade glada miner och bara: ”jaja, eftersom du har en matblogg så blir det något riktigt smarrigt, något roligare än vanlig fläta”.

Ska man någonsin bli glad och tacksam över att få färdigköpt fläta? Särskilt till fredagsfikat när blodsockret är i botten, du har en miljon saker att göra då flera dagars tidningar ska planeras, därför behövs något riktigt saftigt och maffigt. Inte en torr fläta.

I en pappershållare hittade jag det här receptet som jag tror kommer från en bok som jag tror heter Cecilias Fikastunder av Cecilia Vikbladh.

Tänker alltid att det ska vara så mysigt att baka på kvällen. Varenda gång slutar det med fullständigt kaos, jag har inte alla ingredienser hemma och jag glömmer att hälla i något.

Denna gång var inget undantag. Hela diskbänken och halva spisen var gömd under ett lager att alla ingredienser, jag var tvungen att flirta in mig hos bosnierna nere på hörnet så att jag kunde köpa mandel på krita och sedan glömde jag att blanda ned mjölken.

Kakan är beräknad för 10-12 bitar men den är rätt mastig, så jag skulle nog säga 12-14.

Citron- och blåbärskaka med smultopping

100 g smör

2 ägg

2 dl strösocker

1 1/2 dl mjölk

4 dl vetemjöl

1 msk bakpulver

1 tsk kanel

1 citron

200 g blåbär (jag körde både hallon och blåbär)

smör och ströbröd till formen

Smultopping

1 dl vetemjöl

1/2 tsk bakpulver

50 g smör

1 dl muscvadosocker

50 g sötmandel

Ugnen: 200 grader

Smält smöret och häll i MJÖLKEN. Vispa ägg och socker och rör ned smörblandningen.

I en annan bunke: Blanda mjöl, bakpulver och kanel. Riv citronen och pressa ur saften (tänk på kärnorna, det gjorde inte jag…) 

Blanda ihop alla till en enda smet. Smöra och bröa en springform, häll i smeten. Knåda ihop alla ingredienser till toppingen och strö över små klumpar över kakan. Grädda i cirka 30-35 min.

Jag var så trött när kakan var klar att jag glömde plåta den, men förutom kaoset på bilden nedan så ser man vilken finfin färg kakan får, den blir liksom lite plommonlilafärgad i mitten.

Det här kan bara hända i Italien

Bästa nyhetstelegrammet alla kategorier från ATL, lantbrukets affärstidning:

Italienska banker kan börja lagra vin och skinka

Bankmannen Gianni Zonin presenterade nyligen idén i tidningen The Guardian. Italiens jordbruksminister Luca Zaia ger sitt stöd.
Banken Credito Emiliano har länge lagrat hundratusentals parmesanostar som säkerhet för lån tagna av osttillverkare. Säkerheten ligger i att banken kan sälja ostarna om låntagarna inte kan betala tillbaka lånen.

Jordbruksminister Luca Zaia är medlem av partiet Lega Nord, ett parti som uttalat stöder ett fritt Norditalien och vill skilja det från de södra delarna som anses underutvecklade och korrupta.

Tidigare i år köpte jordbruksdepartementet 200 000 parmesanostar som skänktes till fattiga. Ostköpet kostade över en halv miljard kronor och finansierades via EU-fonder för välgörenhet. Från södra Italien kom omedelbart kritik mot ostköpet. ”Det är synd att hjälpen bara går till parmesanproducenter i norr”, skrev tidningen Gazetta del Mezzogiorno, enligt TT.

Vad ska svenska banker börja lagra, Kvibille ädel kanske?

Ät som en Berliner!

Berlin var ljuvligt. Självklart på flera olika sätt, men det jag fokuserade på var sjävklart matutbudet. Därför kommer här en rapport över de bästa matställena och matupplevelserna. Någon annan får skriva om deras klubbar, öl, sköna hus och allt annat.

Brunch intogs på och runt Weinbergsweg vid Rosenthaler Platz. Kvittar typ vilket ställe du väljer, alla har suveräna brunchtallrikar med mycket mat till bra priser. 

Min favorit var Fleury, ett franskt ställe där man nästan rördes till tårar när de snygga servitriserna bar ut beställningen.

Så här kunde det exempelvis se ut under en av alla dessa underbara dagar:

 

Tyvärr tog jag aldrig någon bild på deras kebab, men kebaben i hörnan på Rosenthaler Platz och bakom stationen mot klubben Bergenheim var helt makalös. De var fantastiska av två anledningar:

 

1. Brödet. Det här var liksom mer som bröd från en riktigt fin limpa, fluffigt vitt bröd med hård skorpa. Brödet, som hade grillats lite, sög upp såsen vilket är tusen gånger bättre än våra bröd här hemma där all sås lägger sig längst ned i plastpåsen som är virad runt kebaben och som gör det till ett litet helvete när man kommer till slutet av måltiden.

 

Här var det lätt att trycka i sig hela kebaben på ett snyggt sätt.

 

2. Såsen. Fast de även här frågade om man vilken sås man ville ha, och de också hade vitlök, mild och stark, och man som vanligt bad om ”blandad” var det andra smaker. Jättekonstigt men det var så. 

 

Mysigaste caféerna och en hel del finfina restauranger och ölhäng fanns här på Oderberger Strasse.

 

Här är ett exempel.

 

Eftersom jag aldrig säger nej till en trerätters middag, även om det blir vid lunchtid, var Café Brel vid Savignyplatz det perfekta stället för mig. Tre rätters lunch för 100 kronor, sjukt gott och supermysigt med en konstant leende servitör som såg ut som en korsning mellan Ralph Finnes och David Craig (inte Craig David).

 

Efterrätten var den minst goda, och tyvärr det enda jag tog bild på. Det andra, en soppa till förrätt med färsk ingefära, och huvudrätten som beståd av en gryta med kött och stekta kantareller, slank ner snabbt som attan.

 

 

Och, självklart, sparar jag den ultimata matupplevelsen till sist. Jag känner och märker att jag skriver som om jag vore en upphetsad sportreporter, men jag är lite speedad och klockan är mycket och jag blir bara hungrigare och hungrigare för varje tangenttryckning jag tar.

 

Det bästa vi åt var sista kvällen i Kreuzberg, på en persisk restaurang.

Fråga mig inte vad rätterna heter för det har jag glömt. Jag kan dock tänka mig att Kinga kan vara min livlina här och fylla i.

 

Efter myntateet, som vår vackra och flörtiga servitris serverade oss, (killarna i sällskapet var på sjukt bra humör under hela middagen) 

dukades de här rätterna fram på bordet.

 

 

 Alltså, en rätt bestod av jättegott mört kött med valnötsås, en rätt hade mycket ingefära tror jag, och den bestod nog av kyckling.

Jag skäms, men jag kommer inte ihåg.

 

Däremot kommer jag ihåg att det var en himmelsk matupplevelse plus att det var typ 25 grader och klockan var 21 och mittemot restaurangen spelade en gatuorkester, som fick skäll av grannarna som bodde i huset ovanför, och det var så mycket semester som det bara kan vara. 

 

Semesterfika på Sydsvenskans omkretsredaktion

Går ju inte att komma med en vanlig wienerlängd till fredagsfikat när man ska gå på semester. Betald, dessutom. 

Därför försökte jag och Maria pimpa till det litet extra. Med Leilas kladdkakemuffins i superbra formar som Maggie tipsat om (stora muffinsformar från ICA med kant på), grädde och hemmaplockade krusbär och vinbär.

Plus genmanipulerade björnbär, ordningens skull. 

Bästa kommentaren från en förbipasserande, imponerande redigerare: ”Shit, är de äkta?”

Bästa kaffestället i Gbg

Sist jag var i Göteborg tog Monica, min underbara vän och före detta kroatiska lärare, med mig till Göteborgs och lätt södra Sveriges bästa kaffebar. (jo faktiskt bättre än kaffebaren på Möllan med)

Stället heter Bar Centro och ligger på Kyrkogatan. Stället är inte särskilt stort och man går in i ett valv för att komma till själva baren. I valvet går det också att sitta och dricka din macchiato eller vad du nu ska ha.

Plus, att de har underbara bakverk. Inte särskilt många att välja på, inte särskilt stora, men ljuvliga. Själv föredrar jag detta, drömmen är ett ställe som ger en det kaffe och den kakan de själva tycker att man ska ha. Inget klydd, inget velande.

De har även italienska praliner för er som är lagda åt det hållet.

Fattiga riddare i fattiga kylskåpstider

Fattiga riddare är min bästa vän just nu. Perfekt till frukost när man inte har orkat handla på tusen år och alltid har gammalt bröd hemma.

Alltså, det du behöver för att få en lyxfrukost in no time är:

* Ett par ägg som knäcks i en skål och vispas upp lite.

* Halvgammalt ljust bröd, här har jag använt gammal ciabatta.

* Socker, kanel, valfri sylt eller bär eller frukt eller vad man nu har hemma.

Vänd ner brödskivorna i äggsmeten och se till att de suger åt sig ordentligt av äggen.

Stek dem i stekpanna med lite smör.

Pudra dem med kanel, häll på socker och sylt.

22 kg tung resväska full av…

…  fem liter hemmapressad olivolja i mineralvattenflaskor.

… 1 kg ost från ön Pag, kallas Parski sir ute på restaurangerna i Dalmatien och Istrien.

… 1 st lång köttig korv. Helt slut, inte en stump kvar.

Och här är kvinnan som alltid rör sig i trädgården, mormors syster, som förhoppningsvis går upprätt nästa år med och som ser till att oliverna blir plockade varje år. 

Viktigt med regler

I dagens Matrisen. 

Bra att veta.