Så perverst. På ett härligt sätt.
Bäst: de sju såserna, efter recept i fonduegrytans medföljande häfte från 70-talet. Tartar, thousand island (tydligen god om man gör den själv!), aioli, nån curry, en med creme fraiche och många råa löksorter, en provencalsk med champinjoner som inte var god, och cumberland – visste ni att det innehåller hallonsylt, apelsinjuice och senap? Sjukt gott ju!
Sämst: oset och… wuzzup med friterat kött egentligen?
”wuzzupp med friterat kött egentligen?”
två saker: friterat! kött!
Jamen. Är det gott egentligen?
vi åt ofta köttfondue när jag var liten, jag minns det som gott, men jag brukade nog stoppa i mig köttbitarna råa, fettet var ofta inte varmt nog för att ge en stekt känsla, blev bara grått
Mm. Det plus det oljiga. Osmickrande för köttet.
Alla argentinarna bara: ”hjälp tänk om jag råkar äta nåt rått”, lät sina vara i en halvtimme. Jag försökte förklara konceptet råbiff till ingen nytta.