Inälvsbricka och andra köttäventyr från i vintras

Okej Patrik, here goes.

Denna blandade inälvsgrill på en krog i Buenos Aires är för två personer. Man börjar med korvarna: chorizo och blodkorven morcilla (uttalas morsischa på den argentinska dialekten), den senare måttligt god. Alltså… blodpudding. Jag är helt enkelt inte förtjust.

Sedan kalvbräss, tunntarm (fylld eller otömd? alla dessa frågor) och njurar dårå. Min njurdebut. Väntade mig att gilla. Gillade inte. Smakade kiss.

Om jag ska vara helt ärlig. Så gillar jag att tänka på inälvsgrillbricka mer än att äta den. Nuff said.

Alla restauranger har ungefär en sån grill. Alla jag var hemma hos som hade någon större uteplats än en fransk balkong hade också en sån grill. När jag sa nåt som ”oj det var en rejäl grill” kollade folk bara som om jag var dum och frågade: ”Vadå, hur grillar ni i Sverige?”

Annan restauranggrill. Det är alltså fotat utifrån. Och det där är alltså stora bitar av lamm och ko på långa spett.

Köttfrukost. Jag hade bestämt lunchträff och försovit mig efter en lång utekväll. Så med intorkat öl i håret hoppade jag ur sängen i kläderna, småsprang till lunchrestaurangen och, ja, de hade inte bran flakes.

Styckningsdelen heter bife de chorizo men har inget med korv att göra. Mer om begreppsförvirringen här, och här en facebook-fanpage jag råkade hitta när jag googlade. Cute!

Samma dag åt jag fin italiensk glass till middag. Det var allt jag åt den dan. Åh det var härligt.

Kalvbräss i Montevideo. Saluhallen i hamnen, massor av köttkrogar med stora grillar vända mot gångarna så man kan spana på dem. Jag tyckte att jag hade spanat bräss men frågade för säkerhets skull:

”Muuu?” (pek mot halsen)

”Vill du ha hals”  frågade servitrisen och pekade mot sin nacke.

”MUUUU” ropade jag i panikfalsett (som en kalv som just ska bli befriad från sin, öh, bräss var det tänkt) och pekade mitt frampå min hals.

”Aha, mollejas. Dricka?”

Egentligen är ju bräss för fett för att äta så mycket av. Man blir matt och oljigt trött i munnen. Men då kan man skvätta över lite citron.

Asado de tira, revben. Just de här var inte så jättegoda, dödgrillade.

Annars var det svårt att få tag i kött som inte var fantastiskt. Även på de värsta turistfällorna är grillen riktigt riktigt bra.

Kruxet är att alla är ointresserade av allt annat. Så efter några veckor inträder lätt en viss grönsaksfrustration. Då kan man äta en tarta de verduras:

Paj utan onödigt mycket pajskal. Huvudsakligen mangold tror jag. Saftig, enkel, mättande. Liknar i allt väsentligt en iransk koko sabzi.

Generellt är det väldigt trevligt att alla förutsätter att man ska äta som ett monster. När jag fick in just denna uppskattningsvis halvkilos pajbit frågade servitrisen om jag var säker på att jag inte skulle ha något mer till.

Jag längtar jättemycket nu.

About these ads

One response to “Inälvsbricka och andra köttäventyr från i vintras

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s