En glad rosmarinlax och några ledsna kalvlägg

dsc02908Hurra, färsk rosmarin i doftande buketter på torget! En extra på köpet, var gör man av all rosmarin?

Hos min nya favoritfiskhandlare, lilla butiken mittemot torget mellan grekiska och Shirazi frukt och grönt, fanns såhär fina gigantlaxkotletter. Den på bilden väger ca ett halvt kilo, blev lunch för två såhär: 

Sätt en bra panna på högsta värme. Flingsalta och dutta på rosmarinblad (barr?) på bägge sidor av fisken. Halstra skiten ur den i torr panna. Njut av ångorna som sprider sig. Vänd efter några minuter, när den fått ordentlig färg. En tjock är bättre än två tunna, då blir det mer rått kvar inuti. Vill du absolut ha mer genomstekt, ta tunnare bitar eller låt gå klar i ugn.

Servera med nåt du gillar. Vi fick sallad av rödbetsskott, smågurkor, god ungersk mörkröd paprika (paprikamannen tillbaka på torget för våren!) och kokta sockerärter med smör.

Rosmarinen, flera ton kvar. I lördags stoppade jag massor i min vanliga tomatpasta, det funkade bra. I dag skulle jag göra nåt osso buco-aktigt, fast nytt och roligt och med rosmarin. Det blev inte alls bra.

En del rätter blir inte bättre än sina originalrecept. Ibland glömmer jag det och blir lika sur varje gång jag blir sådär himla kreativ, djärv, rolig, blah… och klantar bort en egentligen god grej. Jag tror inte detta var första gången med just kalvlägg. 

Note to self: jiddra inte med osso bucon. Laga enligt Annas Mat. Har du inte den så kolla här eller hos Storebror (fast jag tycker han krånglar till det lite för sig).

Det positiva med kalvlägg är märgbenens helt galna vassa, liksom brunstiga fettsmak. Den kan man i alla fall inte ta ifrån dem.

About these ads

5 responses to “En glad rosmarinlax och några ledsna kalvlägg

  1. Jag vet! Skicka lite romarin i internposten till mig imorgon så kan jag ha det till mina fläskkotletter i tomatsås. Alltså fläskkotletter, det är det äckligaste jag vet. Jag har fått en fix idé om att jag ska laga dem så de blir goda.

  2. Glömde… imorgon.

  3. Rosmarinkvistar kan ju få vemsomhelst att gå i taket. Jag brukar drabbas av någon sorts hybris och tro att jag är italiensk nio-barnsmor. Ett sätt att konsumera en massa barr är Porchetta; genom att rulla ihop en färsk sidfläsksida som frodigt pyntats med rosamrin, hackad vitlök, salt, peppar och ev lite citronzest. Knyt ihop och kör i ugnen tills svålen är knaprig och köttet mört. Skiva upp varmt, ljummet eller kallt. Typ närsomhelst.

  4. Åhh, gott! Trevlig blogg också Emma. Jag väntar ivrigt på äggknäckningstricket. Sånt där är så himla bra att impa på barn med. En gång vann jag en sur jävla unges hjärta genom att lära honom vända pannkakor i luften. Sucke.

  5. Nu finns det bildbevis till ägghjälp. Pannkakor i luften är svårslaget. Jag har kommit halvvägs med pepparkaksformar till falukorven, men flygande pannkakorna är nog kung.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s