Matmanisk i ottan

Jag sprang faktiskt rakt upp ur sängen och slängde in ett helt bleck med aubergineklyftor i en enda rörelse, samtidigt som jag satte på kaffet. Ni ser ju själva att det fortfarande är morgon när de redan är klara på bilden, eller hur.

På kvällarna måste det gå fort. Jag är döende när jag kommer hem. Då gäller det att ha bra byggstenar klara i kylen. 

Bara klyfta dem och ställ dem på skalet rätt högt upp i ugnen på hög värme. Gör absolut ingenting med dem – förrän efteråt (kanske 20 minuter eller när de fått färg och börjat lukta bränt). Då slänger du ner dem varma i en bunke ihop med olivolja, flingsalt och någon ört som ännu inte har dött av försummelse. Använd i sallader eller som tillbehör.

Frampå eftermiddagen var jag väldigt krispsugen efter min rätt långvariga diet på gris och kål. De då kalla auberginerna fick sällskap av ekbladssallat, grovt rivna morötter, de små knubbiga rödbetorna som också hade åkt med i ugnen, goda turkiska små fulgurkor och, eh, lite fetaost. Och mera olivolja och balsamvinäger.

Nej, jag får inget innovationspris för den. Men saker är sällan klassiker av ingen anledning. Rödbetorna blev också så himla… mysiga. Alldeles söta av rostningen men fortfarande lite tuggiga. 

Om man i stället vill satsa på någon sorts auberginröra är det klokt att köra dem hela i ugnen i uppåt en timme och sedan skrapa köttet ur skalet. Glöm inte pricka med gaffel för att undvika explosion! Ett gammalt ex brukade börja med att bränna skalet runtom genom att lägga hela auberginen på elspisplattan. Man vill ju åt den rökta smaken. Han var också vidskeplig med att bara träredskap fick användas, annars skulle röran få ”dålig färg”. Som patriotisk ungrare gillade han sin aubergineröra med bara salt, majsolja och finhackad lök. 

Man kan köra en palestinsk variant med tahina. Eller en persisk med vitlök, mynta och veckans obsession, turkisk tjockyoghurt. Snart ska jag luska reda på hur man gör mirzaghasemi, den asgoda persiska grytan med aubergine, tomat, stekta ägg och lite annat jox. Ni är förstås de första som får veta.

Men måste jag skriva så långt! Bara en sak till: 

Att välja auberginer. 

De ska vara lätta i förhållande till sin storlek. När det gäller hudkvalitet, tänk välbevarad 55-åring hellre än prom queen. Alltså, inte skadade men inte heller sådär proppfulla. De mörkaste brukar vara bättre än de halvljusa och de något mindre bättre än de största.

About these ads

3 responses to “Matmanisk i ottan

  1. Aubergine
    Tack för info om hur de bör se ut.
    Hoppas att väljer rätt enligt din rekommendation och inte enligt min ålder kvaliteter.

  2. Vilken härlig aubergine-text. Denna skönhet förtjänar dem. Vore jag en grönsak vore jag en aubergine

  3. Pingback: Livet på landet « pre-tequila

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s