Take it slow

Något om att vardagen varit lite överhetsig den senaste veckan. Långkok på söndagen för att varva ner. Urartade i två långkok, en vegansk (rätt äcklig) cheesecake som ska med till jobbet imorgon, öva med kristyr i olika färger och producera en jobbansökan. Det blev ju ännu hetsigare. 

 

Take it slow-gryta med revolutionerande ingrediens

(4)

600 g högrev
1 gul lök
4 vitlöksklyftor
2 palsternackor
1 morot
1 liten bit rotselleti
3 jordärtskockor (detta är den hemliga ingrediensen, va. hela grytan fick en sötmagisk smak av dem.) 
1 msk tomatpure
2 dl rött vin
1/2 dl billig balsamvinäger
3 dl buljong
timjan
2 dl puylinser
salt, peppar, citronzest
persilj

 Äsch ni vet hur man gör. Putsa, hacka, bryn. Häll på, koka länge länge på svag värme. När allt är mört, häll i linser, koka en stund till. Smaka av med det som behövs, hacka över persilja och citron. Vi åt med potatispuré och tomatsallad.

Mat och maginfluensa – ingen sexig kombo

Måste vara ngt med mitt immunförsvar. Kom tillbaka från förkylningsinfluensa, var en dag på jobbet och sedan, på natten, sådana magkramper att jag inte ens fick lugn av att läsa La Pizza av Nikko Amandonicos.

Maginfluensa, ja då kvittar det hur manisk man är i mat annars.

Detta är vad jag har ätit sedan torsdags kväll.

Två liter nyponsoppa

8 skivor av det fluffigaste rostebrödet som går att köpa (inget pålägg förutom smör på 2 st)

En halv banan

Vatten

Idag känner jag mig dock friskare och har ätit en rostemacka med ost och lite ingefärate.

Är det någon som har tips på snäll mat för en utmattad mage, tveka inte, give it to me!

Hoppet är det sista som lämnar en hund

Efter en blixtinbjudan till middag hos Christina och Nils återfick jag den försvunna livs/matlagningslusten. De hade på gång skinkstek, potatis, brysselkål, rödkål… det behövdes något krispigt. Och syrligt. 

På kylskåpets mörka botten hittade jag de gamla halvmetersresterna av gigantselleri. De var inte så, öh, ståndaktiga, men inte heller dåliga. Jag skrämde upp dem med iskallt vatten och skar dem fint. Syrligt svenskt höstäpple i lika tunna och lika stora skivor. Mycket citron och lime, salt, vietnamesisk chilisås för udd. Grovt hackad basilika från fönsterkrukan, turkisk tjockyoghurt – jepp, det är veckans obsession, och ett par matskedar av månadens obsession, pumpafröoljan. Jag tog med hela pumpafrön i en liten påse för snygg uppläggning. 

Det blev alltså som en youghurtdressad sallad. Inte så jättegod, tyckte jag när jag gick hemifrån med den i en burk. Men ihop med allt det andra blev den faktiskt himla bra. Vi fick syltade nypon också som någon faster eller mormor hade gjort. Delikata, även för en nyponskeptiker.

Nisse lade upp det hela genialt med klyftpotatis runt kanten och köttet ovanpå rödkålen, som blev ingosad med allt som köttet släppte ifrån sig. 

Jag skiter i stort sett i djur som man inte kan äta, men det är något vackert med matrelaterat hopp.