Idag satt jag i en källare med mikrofonen i näven och försökte låta bli att svimma när Lars fick en skin peeling. Typ som scarification, fast man avlägsnar mer hud på ett större område. För att få ett grymt ärr efteråt. Lars offrar sig för kroppskonsten, jag för journalistiken.
”Ungefär som att filéa”, sa Ola som jobbar med sånt här.
”Jag kommer aldrig kunna äta igen”, tänkte jag.
Men min aptit är inte lam. Tog vagnen till publik och smackade i mig en fetaquesadilla med ajvar efter allt blod.
Förresten. Rille Nerbe tipsar om ett grymmeklipp:
Uppdatering: Rubriken äcklade mig så jävla mycket att jag var tvungen att censurera.
Äntligen har Anna Skipper kommit tillbaka i rutan med sin lite spydiga, förmätna röst – hon har ju så rätt, så rätt, så varför ska hon inte få vara bossig.
Dags att frossa i hennes dietfasoner och hennes ingående tarmgenomgångar, idag ska hennes offer tvingas till obligatorisk tarmdrink.
Till detta program passar det bra med en mastodontbit av världens godaste morotskaka som jag svängde ihop lite lätt igår kväll mellan middagslagning, tvättning och duschning.
Morotskaka efter recept av Anna och Fanny Bergenström från boken Under valnötsträdet
(Boken fungerar också vid misstanke om depression i januari-febr. Titta då på bilderna och visualisera att det är just du som lever under det där j-la trädet)
100 g hackade nötter
3 rivna morötter
3 dl socker, häften farin
1/2 tsk salt
2 dl solrosolja
3 medelstora ägg
3 1/2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver + 1 tsk bikarbonat (jag vet att det är samma sak men det ska vara både och god dammit!)
1 tsk kanel
Glasyr görs av:
400 gr piladelphiaost
1 1/2 dl florsocker
4 msk pressad citronsaft
Smörj och bröa kakform. Hacka valnötter och riv morötter. Vispa olja, salt och socker, rör ned ett ägg i taget, tillsätt valnötter och morötter. Blanda mjöl, bakpulver, bikarbonat och kanel och vänd ned det i smeten.
Häll i formen grädda ca 40 min i 180 grader.
När kakan har svalnat breds glasyren på.
Bild på mästerverket kommer senare, glömde mobilsladden på jobbet.
Putsa och skiva oxfilé eller annat riktigt fint nötkött i tunnast möjliga skivor.
Lägg mellan smörpapper och banka försiktigt med något stort, kanske baksidan av en stekpanna (med en gammeldags knögglig köttbank går köttet bara sönder). Köttet ska gå att suga i sig. Inga tänder.
Arrangera de genomskinliga skivorna där huden är som tunnast. Njut med en god olivolja och eventuellt några flingor salt.
Maggie
kinga
Linda