Den här stan som gör mig så hög

Den är stan kan få mig så låg. Hela veckan har jag haft snor i näsan, tårar i ögonen och gråt i halsen. Så idag blir det comfort de luxe med stort kött, hemslagen bearnaise och haricots verts. Sen ska jag gå på svartklubb för det gör man här.

 

Imorgon blir resterna till biffsallad och då ska ni få världens bästa recept på det.

Förresten gillar jag att Parken har lagt close to me på Jag har varit vilsen, Lisa. Det är ungefär så nära jag vill ha The Cure på den här sidan 000-talet.

Det här är ingen musikblogg.

 

Det här en matblogg.

Sex, drugs, rock n” roll

Jag är ju lite dum så jag fixar inte att ringa in det intressanta på skärmdumpen till vänster. Det är näst understa raden. 

Få se nu… ”hackad paprika på burk+knark”. 

Nej. Jag har inte ens nån spekulation. 

Har ni?

Känn ingen sorg för mig…

Det är utan sentimentalitet jag lämnar den här staden om tre veckor. Man får ju inte tag på någonting här. På väg hem från jobbet skulle jag köpa ett stort, vilt djur att ha i min stroganoff. Gick till viltdisken i saluhallen. Där låg några olika svindyra filéer som kändes helt fel. Hade man gått till viltspecialisten i Malmö hade man dött av beslutsångest. Samma sak med ostbutikerna här, de är såååå tråkiga. 

 

Jag fick gå hem till Hemköp. Köpte en plastbytta som till och med var märkt biff stroganoff. Färdigstrimlat. Opeppigt. Men alltså, i helgen, laga stroganoff på viltkött och skogssvamp efter ett klassiskt recept! Så det blir ett lyckligt slut.

Fina feminina sidor, my ass

”Det blir inte grabbigt på Trio, trots att de tre delägarna alla är killar.

– Vi har en fin feminin sida också, lovar restaurangchef Erik Berne.”

Okej killar.

Då vet vi vilken ny restaurang i Malmö vi inte ska besöka.

…och kål och fläsk och kål och fläsk…

Den här vann, va?

Rimmat fläsklägg med surkål och potatis. Försök förstå hur stort själva lägget är.

Detta serveras på en tysk krog nära Centralen. Den är pyntad med träpanelser, kopparprydnadssaker och gröna plastunderlägg ovanpå de rutiga dukarna. Personalen/ägarna är polacker (it takes one to know one) som kör den gammeldags öststats-stilen: himlar med ögonen när man ställer för mycket frågor om maten, säger åt en att man ändå inte kommer gilla, och sånt. 

Surkålen var inte så värst sur utan mest flottig. Lägget var rätt gott trots sin skräckinjagande framtoning. Jag åt bratwurst till kålen, den var inte alls god utan närmast falukorvsaktig. Jag kände mig blåst, förväntade mig riktig korv av polacker. 

Under middagen blandades matoset och det hemtrevliga bankandet av sznitzlar (polsk stavning) från köket med Stevie Wonder-låten ”Ebony and Ivory”. Stämningsfullt.

Ännu mer kål och fläsk

Visst är det vackert på våren när kastanjerna blommar. Men jag tycker ännu mer om så här års, när vartenda gathörn fylls av doften av rostad kastanj. Och franska, tjocka gubbar med vadderade vantar står vid tunnorna med handtextade skyltar. Jag har bokat en resa till Paris och kanske, kanske blir jag av med den här patetiska nostalgin. Herre min get.

 

Jag hittade inga kastanjer idag. Och när jag skulle handla franskt vin på systemet, visade det sig att jag hade glömt kortet på jobbet. Inga pengar, inget vin, och systemgubben lade tillbaka tack för att du visade leg-tablettasken bakom kassan. Följande ska ha rostade kastanjer till, men det går bra med ugnsbakade rödbetor. Och även om det chilenska vinet som nån glömt kvar här på nån fest inte har hälften så mycket personlighet som det jag tänkte köpa, så funkar det med den goda viljan.

 

Rosta kastanjer eller rödbetor i ugnen. Fräs ett par shalottenlökar med ett gäng stavar av rökt sidfläsk. Häll av lite av fettet, om du är lagd åt det hållet. Lägg i strimlad savoykål och låt fräsa. Häll eventuellt på ytterst lite vatten, buljong eller vin och låt det bräsera. Blanda ner en hög kokta franska linser. Och smaksätt med något. Vi hade fetaost till. Men jag är inte säker på att det är så kul till kastanjerna. Men levain måste du ha till. Planerade du inte i tid? Köp på ditt närmaste franska bageri, så klart.

Go with the gorgeous plums

Min kompis ringer.

Hej, är på väg hem till dig nu och vill fika. Jag förväntar mig hembakat. Ses snart, klick.

Den jäveln hetsar mig nu i och med bloggen. Särskilt som hon är värsta housewifen som bakar konstant och alltid lyckas.

Ok, det är bara att köra. Det första som dök upp i min hjärna var sockerkaka. Men på något sätt tar det emot att göra en vanlig tråksockerkaka. Speciellt till elitbakerskan.

Min blick föll på fruktfatet där favoritplommonen, som varannan dag inhandlas på Värnhems frukt och grönt på väg hem efter jobbet, låg och fläkte upp sig.

Så jag tog de mjuka, lila plommonen och tryckte ut kärnorna. Skivade dem och la dem i botten som en solfjäder, lite sådär Leilaaktigt.

På med sockerkakssmeten och in i ugnen.

This is the result.

Jäkligt mycket snyggare med plommonen och lite sockerpuder än vanlig tråksockerkaka.

Och gott med eftersom det blir lite syrligt.

Matporr: Kanonmat.

Jag vill vara din bistecca fiorentina.

Jag vill vara ditt lamm.

Jag vill vara ditt vildsvin 07.45.

Jag vill vara din nyskjutna ripa.

(”1. Lägg riporna på rygg med bröstet uppåt

2. Använd fingrarna, riv upp bröstskinnet och fläk bort det så att brösten blottas, fortsätt mot ryggen och blotta låren

[...]
7. Nyp ut hjärtat[...]”)

Släpp de där och kom hit.

Nyvärpt överraskning en glåmig höstmorgon

Plötsligt fick jag de här alldeles nyvärpta äggen av min kollega Ursula!

De är så färska att man måste vänta några dagar innan man äter dem, annars blir de gryniga. Det ni. 

De gröna äggen kommer från en brun, skabbig höna (Ursulas beskrivning) som hittades helt förvirrad irrande runt i Malmö för några år sedan. En man lämnade in henne på djursjukhuset där Ursulas dotter jobbade, och detta var varken första eller sista gången som Ursula har fått rycka in och adoptera djur därifrån.

Det första hönan gjorde när hon kom hem till Ursula var att sätta sig och värpa ett grönt ägg, och det har hon fortsatt med sedan dess. 

Vad tycker ni jag ska göra med dem?

Söndagsfika

Fanny och Karin kom förbi och åt Gordon Ramsays chokladfondanter med apelsin och youghurt. De perfekta bakverken är enkla att baka men ser svåra ut. Så folk blir impade utan att man behöver göra särskilt mycket. De andra tio stoppar jag i frysen ogräddade och plockar fram sådär när som helst.









Tänker du baka dem? Lita inte helt på Gordon, utan öka värmen på ugnen så de gräddas lite hårdare. Ska du ha dem på en fancy fest? Gör citrussorbet till! Är du osäker på vilka formar du ska ha? Jag använde de bästa muffinsformarna. De där som håller formen utan att man måste ställa dem på en muffinsplåt, du vet. Det var enkelt att dra av formen när de var klara.