Heja heja!

Grattis till Taffel som välförtjänt blev Årets nättidskrift 2008.

Nu blir det andra kantareller

Torget var splittrat igår. Väntade saker fanns det inga superfina av, som ägg och granatäpple. Oväntade saker fanns det superfina av, som fikon. Men helt väntat hade mina polska favoritdamer bra kantareller för femtio spänn halvkiloskorgen. En sådan kapade jag förstås.

Så i dag när ett oväntat besök i form av Sarah och Čarna plötsligt skulle matas var det inga problem. Ner med halvkilot kantareller i torr panna, koka ur vattnet, i med olivolja när det torkat upp. Fräs tillsammans med hackad lök (hade bara midjesnuttarna av ett knippe salladslök, snyggt med det ljusgröna ihop med kantarellfärgen). Fräs med 4 dl avorioris mot slutet, i med 1,5 dl vitt vin, SCHRRR, sänk värmen. Den listiga läsaren har redan räknat ut att detta håller på att bli en risotto.

I med ett par deciliter av den förberedda heta buljongen av lite blötlagda torkade svampar + mörk köttbuljongtärning + frysklump av kalvsteksky. Den totala mängden buljong ska vara en knapp liter, det beror lite på.

Rör, rör, rör. Fyll på med mera buljong vartefter den kokar in. Fortsätt tills riset är färdigt med lite kärna kvar. Ta av innan det kokar ihop för mycket, det tar 15-25 minuter.

Konsistensen ska vara rinnig, det ska inte gå att höga upp på tallriken. Men först: rör ner ett par deciliter parmesan. Missa inte parmesanen! Ordentlig smörklick ska det också vara, men det är inte lika oundgängligt tycker jag. Kan rentav bli lite too much. Inget smör i dag. 

Ovanpå strödde jag hackad dill, svartpeppar ur kvarn och mera parmesan. Till detta fick vi resten av vinet och en sallad på ruccola, tomater, harry kuvert, pumpafröolja och pumpafrön.

Efteråt såhär fin frukt: 

Matupplevelse på IKEA

Idag var vi självklart på IKEA – tillsammans med hela Malmö. Var tvugna att äta lite där, även om jag typ har svurit att aldrig mer äta där eftersom potatisen är så jäkla nasty.

Iallafall, plötsligt vid mattorna, fick jag en matuppenbarelse. Jag såg färsk pasta, kantareller och äpple framför mig och plötsligt visste jag vad vi skulle äta ikväll.

Det här är resultatet, så jäkla gott, helt nykomponerad rätt.

Lägg ruccola i en skål och skiva ned rödlök, någon tomat och ett äpple, exempelvis royal gala.

Stek klippt bacon och släng ned.

Koka två pkt färsk tortellini, vi hade ricotta och basilikafyllning, och blanda ned i salladen.

Häll i några skvättar olivolja, salt och peppar.

Toppa med färska kantareller som du har stekt med smör och strö över valnötter.

Färdigt!!

(Nästa gång du inte vet vad du ska handla, åk till ikea och ställ dig på mattavdelningen, vetja!)

Kom tillbaka!

Plötsligt är det redan en vecka sedan turkarna åkte. I söndags bjöd de på grandios avskedsmiddag med många rätter varav alla var fantastiskt goda.

Det var paprikor fyllda med ris, pinjenötter och korinter. Couscous-sallad med tomatpuré och sumak (tänk att sumak var hemligheten hela tiden!). En mojja som bestod bland annat av ugnsbakad aubergine och en tjock smet med söt får-färskost som de hade raggat upp i någon av jourbutikerna. Mojjan lade man som en pöl på tallriken, och ovanpå ytterligare en pöl med tomatbaserad lammgryta.

En bekant till dem kom över från Köpenhamn med rotsaker och örter som hon hade plockat på sina polares kolonitomt vid Christiania – och en halv ål i en plastpåse. Grannarna hade fångat den i vattnet där utanför och rökt den samma morgon. Grönsakerna kokade hon i stora bitar och hällde på vinaigrette. ”Typical Swedish salad”, sa hon. Whatever. 

Jag missade dessvärre det mesta av matlagningen. Kalla mig idiot, men vem hade kunnat ana att de var såna? 

Så det enda jag kan redogöra för är morotstzatzikin, ett av världens godaste tillbehör. Tan blev mycket nöjd med att jag höjde den till skyarna, eftersom det var hans enda insats: 

Riv morötter på den grova sidan, vitlök på den fina (låt bli vitlökspressen, passa på och släng den medan du ändå är igång, det blir bara beskt och aldrig gott).

Fräs morötterna i olja. Rör om och låt dem inte ta färg. Salta och fräs med lite spiskummin och vitlök mot slutet. Ett par klyftor är lagom till något kilo morötter. 

Låt svalna litegrann och blanda med tjock yoghurt (10 %) till lagom konsistens. Passar till allt.

(Jag har för mig att Ülküs mamma, känd morotstzatziki-guru, även brukar krydda med senapsfrö, men jag är inte säker. Man kan också röra ner färsk timjan på slutet om man har. Det gjorde Tan.)

Matbilden blev för mörk så här är i stället hela delegationen. Tan, Ulus (som kom ut som gammal kock), Erdogan, kompisen från Köpenhamn och Asieh.

Efteråt sa de: ”Allt det här är egentligen mycket godare. Kom till Istanbul, vi fixar, med riktiga råvaror.”

Jag kommer.

Favorit i repris – hela veckan

Känner pressen redan. Kinga och Maggie har bloggat som f-n nu så jag kan inte ligga på latsidan. Sicilien var grymt, helt fantastiskt. 

 

Morgnarna tillbringade jag mest på balkongen och försökte låtsas som att jag var en i gänget av tanterna och farbröderna som stod och hängde på sina balkonger och skvallrade. 

Och det var från balkongen jag träffade min nya hjälte! fruktkillen som kom körande i 10 km/h på sin underbara frukt-och grönsaksvagn varje dag. Om jag försvinner spårlöst ngn gång i livet, åk till Cefalu och se vem som sitter bredvid honom i framsätet… 

För att försöka behålla en touch av Siciliy kommer favvoreceptet som är det enda vi kör nu där hemma. 

Koka upp spaghetti. Under tiden som det kokar fräser du mkt vitlök, röd chili och röd paprika i olivolja. Lägg i skalade räkor, hackad persilja och rivet citronskal. 

Häll av pastavattnet UTOM en del som du slänger ned i pannan så att det gottar till sig och blir lite simmigt. sedan blandar du allt och toppar med mkt parmesan och ruccola! Bellissimo!

 

dygnsrytm

vad man gör halv tre när det är omöjligt att sova. väntar på tidningen förstås. och planerar smaker inför återföreningen med glassmaskinen. kondenseradmjölk och pekannöt, med varm chokladsås. kardemumma med apelsin och kanderad mandel. kastanj med brända mandlar och glaserade äpplen. kanske lite tivolivarning på den sista.

Blomkålsmash med parmesan

Till skillnad från Kinga älskar jag blomkål. Det började på vinden i Barbès. Eller kanske i den mjuka soffan i Orgeval. Det var i alla fall när jag bodde i Frankrike som jag upptäckte hur mycket jag tycker om ost som luktar blomkål. Sen kom grönsaken på köpet.

(Jag saknar Frankrike. Jag letar 7,5-poängskurser i Lund till våren. Franska, mellanösterkunskap, nån litteraturvetenskapskurs, danska. Jag har drabbats av akut ideologisk kris kombinerad med bildningskomplex. ”Jag vill specificera mig på något”, sa jag till David, som föreslog att jag skulle börja med svensk ordkunskap.)

Till lunch idag kunde jag inte tänka längre än gott + gott = gottgott. Det var fel. Blomkålsmashen passar inte alls till min kyckling med dijon och honung. Det rätta tillbehöret är grillat lamm kryddat med spiskummin. Åtminstone är det vad mina fantasismaklökar säger. Hur som helst är blomkålsmoset grymt i sig.

Blomkålsmash

1 blomkålshuvud
2 stjälkar salladslök
1 liten bunt persilja
1 dl riven parmesan
olivolja
flingsalt
svartpeppar från kvarn

Gör så här:

1. Koka blomkålen i ordentligt saltat vatten. Strimla löken. Hacka persiljan.
2. Häll av blomkålen när den är mjuk. Dela den i små bitar med en gaffel. Det ska gå lätt om den är färdigkokt.
3. Blanda i lök och persilja. Ringla över lite olivolja. Riv parmesan direkt ner i grytan. Salta och sätt på locket. Låt stå medan du grillar köttet.
4. Blanda runt och peppra.

Rolling rolling rolling

De är på gång.

(Jag kanske snart skaffar en bättre kamera.)

Linns gryta

Jag har haft en vegan i mitt hem hela helgen. Hon heter Linn och skriver böcker. Som på sidan 83:

Ingen märker att jag ser trevlig ut. Om man annonserade att södra Sverige håller på att gå i bitar skulle kommunens informationsväxel snabbt bli nedringd. Man skulle tvingas spela in ett automatiskt meddelande. Det skulle behövas extra personal för att ta hand om alla samtal




Och på sidan 68:


Det lyckliga stadiet kommer när man inte längre orkar vara trött. Då blir man ljus och nöjd och kan stanna utomhus länge. Det kan vara i ett par dagar eller flera år. När det kommer ska man passa på, men inte berätta det för någon. När som helst kan det ta slut och då vet man inte om det kommer tillbaka. Man kan längta efter det lyckliga stadiet även innan man varit där.

Linns gryta

8 shalottenlökar
3 vitlöksklyftor
3 tsk bruna senapsfrön
1 msk mejram
1 knoge ingefära
3 torkade piripiri
1 msk parikapulver
4 dl röda linser
1 stort vinglas vatten
1 burk kokosmjölk
1 msk honung eller socker om man är hardcorevegan
salt
peppar
1 kruka koriander

Gör så här

1. Skiva hällften av löken tunt. Hacka resten + vitlök. Skölj linserna, riv ingefäran. Plocka och skölj koriandern.

2. Stek lökskivorna på hög värme i mycket olivolja tills de blir bruna och krispiga. Fiska upp ur grytan, sänk värmen och fräs hackad lök + vitlök. Tillsätt kryddorna, stek tills senapsfröna poppar och kryddoften sprider sig i köket.

3. I med linserna och låt dem steka med tills de börjar skifta färg till gult. Häll på kokosmölk och vatten. Salta och söta med honung. Låt koka tills linserna nästan faller sönder. Det kanske behövs lite mer vatten. Häll i det i sådana fall.

4. Smaka av med salt och peppar. Blanda i massor av färsk, hackad koriander. Servera med den rostade löken, raita, sallad, basmatiris kokt med kardemummakapslar, kanelstång och nejlika. Köp naan hos närmaste indiska restaurang.

Ska det va såhär nu?

Jag skulle göra torget och sen laga mat till mina turkiska gäster. 

När jag kom dit vid tolv höll torghandlarna på att packa ihop det sista. Det skulle nämligen vara en ESF-demo där.

I ett sånt här läge förvandlas jag till Rain Man. Jag ba: ”Torget har öppet till tre. Torget har öppet till tre.” 

I alla fall, på väg hem från promenad med Sarah skulle jag nödhandla nåt att laga mat av på Ica. Då hade de också stängt.

Vi plöjde Palmyra, Bagdad och de andra jourbutikerna. Inte ens konserverna såg okej ut. Jag köpte håglöst en påse oliver. 

Hemma hittade jag ingenting utom ett gammalt knippe lök och ett gigantiskt blomkålshuvud som jag köpte hos paprikamannen förra lördagen. Det såg så fint ut att jag inte kunde motstå det, trots att jag inte gillar blomkål nåt vidare. Det enda jag vet om mina gästers kulinariska preferenser är att de inte heller gör det, något de klargjorde så fort de fick syn på det dag ett. De verkade ändå inte dyka upp, och jag var vrålhungrig.

Jag fräste löken i olja och mot slutet fräste jag med blomkålen i stora buketter. I med svarta sesamfrön och ett par teskedar buljongklet som jag köpte på mina vietnamesiska vänners inrådan i fisksåsens huvudstad Phan Thiet i vintras – antar att den skulle kunna ersättas med chilipasta + vitlök + saltaste fisksåsen. Jag hällde på vatten så det nästan täckte blomkålen, fisksås, sesamolja, risvinäger, limesaft (limefrukterna i min kyl har legat där sen Maggie sprang ut och nödhandlade dem till drinkar mitt i natten under vår fest – undrar hur besprutade de är, det är snart tre månader sen) och en halv buljongtärning som på bilden intill. Jag har ingen aning om vad det är men den smakar starkt och gott. 

På bordet stod en skål jordnötter som turkarna hade med sig. I med en näve såna också, mest för konsistensens skull. Och så fiskade jag fram en frysklump på ca en deciliter kycklingsky (från ugnsstekt kykling, oreducerad) och pluppade den också för djupare buljongsmak. Intill i frysen låg ett paket bacon, jag tog fram det också och slängde baconen direkt i het panna.

När blomkålen var kokt mixade jag det hela. Det smakade fortfarande rätt slätstruket. I med en omgång till av fisksås, kryddklet, chilisås, sesamolja. Mer risvinäger också. Blomkål behöver mycket surt, annars blir den lätt fadd. När jag hittade en ingefärsklump i kylens inre och rev ner den började det likna nåt.

Upp med den halvtinade baconen ur pannan, klipp klipp i lagoma bitar, ner med dem igen och högsta värme för att steka bort lite av det vita och få fras. 

Tallrik: soppa, bacon uppepå, mera svart sesamfrö, lite mer sesamolja mest för looks. 

Det var okej, förutom att jag inte gillar blomkål nåt vidare.